tomasleijon

Ja då sitter man på annandag jul utan att åka och pimpla!

Kommer inte ihåg när det hände senast men nu är ju isläget minst sagt prekärt. Gav upp ganska tidigt att fara iväg på annandagspimpel då jag insåg att det skulle bli alltför dryg bilresa för att orka med resten av julfirandet. Även nyårspimpeln blir nog inställd då jag inte ens kan fantisera om att det ska vara bärbar is på Ullvättern.

 

Rapporterna haglar om isfria sjöar inom närområdet ( 5 timmar) och någon större ljusning ser man inte trots att det utlovas minusgrader snart. Mankan rapporterar om en hel minusgrad och det är ju "bara" 2,5 timmar till honom. Och liknande är det ju för allt för många i Sverige just nu. Får nog åka upp till Lappland för att det ska vara säkra isar i dagsläget känns det som.

 

Funderar då lite på vad man använder för utrustning var och varför. De grejer man använder här hemma på Vänern kan jag ju bara nämna lite kort för de ser inte ut att få bli använda i år/vinter. En farkost att ta sig ut på isen med. Spark, skooter, skidor, cykel, moped eller liknande då det är långt ut man skall ta sig för att få riktigt fiske. Grovt spö laddat med minst 0,30-lina och en 10 cm Vänerpirk med en krok minst av storlek 2. Allt mindre kan man lämna hemma.

 

Det är ju inte så att vi fiskar efter större fisk men fiskarna biter över ganska stora beten och ju större krok desto större gapar abborren. Man kan inte ana hur små abborrar som kan trä på sig på en 3/0 pimpelkrok. Har ju även testat denna utrustning över hela Sverige men den är outstanding i just Vänern och andra vatten som innehåller nors och eller sil (siklöja). Till och med i vatten som dem i Hällefors kan de vara riktigt giftiga och Fåsjön vid Nora. Sen att de ger fina fiskar i Jämtland med är ju inte heller konstigt. Sjön Viken vid Karlsborg är ju även den en sjö där Vänerpirken skördat stora framgångar och Borgvikssjön i Värmland. Synd bara att Normark slarvade bort originalverktyget för 25 år sedan och det nu bara finns kopior.

 

När man kommer till ett nytt vatten så får man ju fråga sig fram om djup och vilken normal fiskstorlek man beräknas att fiska efter och om det finns grynnor ute på sjön som brukar vara magneter för fisken. Även hur vinden blåste den tiden då sjön lade sig kan ju vara bra att veta då temperaturen blir mer rätt på ena sidan jämnfört med den andra. Längre fram på säsongen är det mer vart smältvattnet rinner ned under isen som kan vara bra att hålla koll på.

 

Men om man börjar med kläder så skall man ta något man trivs i och inte fryser. Att det håller värmen men ändå andas så man inte svettas ihjäl när man går en längre sträcka är ju en svår avvägning. Att de sedan helst ska vara vattentäta är ju ett plus så man inte behöver ta på sig regnställ över hela härligheten. Att det ska vara liten risk att fastna i kläderna med krok eller lina är ju även det en självklarhet. Halkbroddar är ju också en historia för sig själv och det finns en uppsjö av olika broddar att välja mellan. Alla med olika för och nackdela beroende på isytan och snömängden på isen men vid blankis så fungerar de flesta bra.

 

Isborr finns även de i en uppsjö att välja mellan och de flesta nya fungerar även de tillfredsställande och det är beroende på vad, när och hur man skall ha vilket isborr. Själv har jag isborr emellan 110 och 200 mm. 110, 115 och 130 används på tävling och de grövre vid fiske på Gullmarfjorden (havet) eller vid lakepimpel. Isdubbar är ju alltid ett måste och vid de första och de sista tävlingarna har jag alltid livlina med mig i utrustningen.

 

Vad man skall sitta på är ju ganska personligt och beror mycket på vart i landet man fiskar och vid vilken årstid. Samt hur god fisktillgången är och hur mycket extrautrustning man skall ha med sig. Limburkar som byggs ihop med ett överbygge med en fällbar sits är ju populära och räcker i de flesta fall då det varken behövs mycket utrustning eller blir särdeles mycket fisk. Värmlänningarna förespråkar ryggsäckar med stol och en hink inuti där man kan lägga fiske. Fungerar ju det med men själv tycker jag inte om att fastna i tyget.

 

Sen finns det ju de andra ryggburna skryllorna. Ron Thompson, Finnskryllan, Trianaskryllan och en hel del avarter som liknar dem. Ganska bra skryllor men man har ju fortfarande problemet med tyg på utsidan som man kan fastna i och när det är stöp på isen så suger de upp stöpet som svampar och blir då riktigt tunga även om man inte får mycket fisk (som jag). Annars är det bra med fickor som man kan ställa i en avsågad PET-flaska att ställa spöna i så att inte kroken fastnar i tyget från insidan.

 

Har provat många modeller men Benkaskryllan passar mig bra trots att jag inte får så mycket fisk. Inget söl och nästan inget att fasta i förutom bärselen som man kan trä in i ryggstödet under fiske. Gott om plats att ha färdigladdade spön för alla typer av fiske så att man inte behöver tänka på vad man plockar i skryllan varje gång utan man har samma arsenal vart man än åker. Finns ju även plats för att ha med såväl dricka som om man vill ha något med sig att äta.

 

Pirkvalet sedan: Det är ju helt beroende på vart man befinner sig i Sverige och vilket djup man skall fiska på samt fisktillgången. Pirkfärgen kan ju också varieras silver, mässing, koppar, brons och ett otal kombinationer av detta. Och man skall inte tveka en sekund på att använda sådant som urinvånarna säger att det inte fungerar på just deras vatten. För de kan ha gett det för lite tid. Storleken på pirken brukar jag köra grunt vatten liten pirk och djupt vatten stor pirk. Detta för att sträcka linan så där lagom så att man kan känna nappen. Men ingen regel utan undantag. Har ju hänt att jag kört med 10 cm Vänerpirk på grundare än en meter och en 25 mm på 8 meter. Tar ju evigheter att komma ned med den men kan vara väldigt effektivt vissa dagar.

 

När man kommer till krokvalet så är det ju först 3-kroksfisket jag anammar. Själva kroken är ju en smaksak vad man vill ha men många vill ha långskaftade pimpelkrok. Mustad och WMC är de vanligaste. Men deras lextra långskaftade modeller tillverkas ju inte längre. Owner har även de en bra krok som är supervass men är kortskaftad. Och det är en hel vetenskap vilken krok som passar just mig. Det är många som säger till mig att använda de långskaftade krokarna då det är mycket lättare att kroka av fisken men jag själv har problem med att kroka av fisken på dessa då jag nästan helt uteslutande använder mig av Owner. Fördelen med Owner är att de aldrig blir slöa. För har man skapligt fiske på såväl Mustad som WMC så måste men byta krok efter 2 timmars fiske för de är helt trubbiga.

 

När det kommer till hur man klär en krok med diverse färger så är ju även det en hel vetenskap och det är smaken som avgör vilken krok man använder. Garn eller lim är ju en smaksak det med men jag har en egen tanke angående det. Om det är väl bitande fiskar så förespråkar jag lim. Detta för att om kulan sitter på rätt ställe så kan man behandla den ganska hårt utan problem. Och om fisken biter så pass väl så är det antingen pirken eller rakt på centum av kroken.

 

När det kommer till "surfisket" där fisken som oftast är av tusenbrödrastorlek och de ställer sig i en ring runt kroken och bara suger i sig det som behagar flytta sig då de öppnar munnen så är ju även där Ownerkroken överlägsen. Kroken är så lätt och om man har garn på den då så flyttar den sig lätt i vattnet då abborren suger i sig. Detta i kombination av att ha en lång läng eller alternativ en linbit som tafs så följer kroken med vid minsta möjliga sug från abborren.

 

Vad det anbelangar färgerna så finns det en aldrig sinande flora av färgkombinationer och om det spelar någon roll låter jag bli att svara på då det är många som säger att abborren är färgblind! Svaret på det kommer vi nog aldrig att få men det kan ju sätta griller i huvudet på oss själva. Tror att färgerna skall kombineras så att det blir passande kontraster och att skarvarna mellan de olika färgerna antingen är markanta eller vaga beroende på vattenfärgen och vad som finns som naturlig föda under isen. Men då det är jagande fisk så förespråkar jag definitivt en krok som har ett öga. Då brukar fisken bita i lite brutalare och kroka sig själv direkt.

 

Och om man kollar i krokaskarna så är nog Sveriges mest populära krok Linköpingskroken som är röd och vit. Har sett det flera gånger då folk har kommit och visat upp sina askar och flera stycken har haft enbart Linköpingskroken i sin ask. Då bara lite olika varianter av den i nyanser, storlekar samt limstorlek.

Men i vissa askar så är det som en burk med smågodis i alla tänkbara färgkombinationer. Och i vissa områden så är det glitter som gäller och hur mycket det gör för fisken vet jag inte men för oss själva så är det ofta en fröjd för ögat.

 

Hoppas nu bara att jag inte har satt för många griller i huvudet på er nu men gå igenom eran utrustning nu när ni inte kan komma ut så är det färdigladdat då ni väl kommer ut på fruset vatten. Visa mig gärna era egna favoriter så kanske ni sätter griller i huvudet på mig med!

 

Sköt om er så ses vi snart på nån is hoppas jag!

Gott slut och Gott nytt år på Er!