tomasleijon

Renar raskar över isen!

 

Gick över på tafs och raskt så nappade det direkt men tafsen gick av. Tänkte då att så som de nappar så behöver man inte tafs. Och mycket riktigt så nöp det i direkt och ett 20-tal fisk kom upp. Fiskade runt i området och det blev lite fisk härochvar men alldeles för lite och små och även för sent på tävlingen så det blev bara 58 fiskar och 2,3 kilo och det var ju naturligtvis inget att komma med och man var återigen bland de sista i tävlingen. Men det är bara att köra på för det är ju många tävlingar kvar i påsk och då de som jag mest har laddat för!

 

På vägen till Gåxsjön Lövberga så fick det bli ett quickstop i stugan för toalettbesök och vidare till tävlingen. Svängde in vid den K-märkta granen och parkerade före arrangörerna och bytte krona på Titanborret till 130mm för att klara av att få upp de lunsar som skulle nappa. Provade ju på morgontävlingen med raceskär men det var i häftigaste laget då det var blötis på stora delar av sjön. (i alla fall där jag fiskade). Planen var att gå över till vassen där jag fick de stora på tävling senast och sedan gå ut på grundet om det var o-rört.

 

Traskade iväg bortåt och det var spritt manskap som blandades ut på isen men det var inte allt för farligt med folk åt mitt håll så det såg positivt ut och förhoppningarna steg. Orosmolnet var bara att jag började må lite mer illa och lite orkeslös. Första tanken var att jag inte skulle orka borra med 130-kronan och skulle få gå ut i gammelhål och då inte få dem där jag ville. Men det gick lättare att borra med 130-skäret än med race-skäret så det skulle ju inte vara någon fara.

 

Började utanför vassen ihop med Knoppen men vi skiftade plats rätt så snart då jag gick in i vassen och han gick in i viken. I tredje hålet rasslade det till då jag suttit nån minut och upp kom 6 skapliga abborrar och jag var nöjd då jag var alldeles själv. Och om det funkar inne i vassen så är det ju kanon då det är färre som ser mig med väderkvarnsarmarna samt att man inte behövde veva speciellt mycket då det var under metern djupt. Men det kom endast upp en gädda till här på första rundan. Men det brukar ju bli bättre om de får stå och lufta lite så jag gick ut och fiskade på öppet vatten igen.

 

Knoppen satt kvar i sitt hål men varför skall man fiska på någon som har hittat fisk? Då jag gick ut såg jag Mikael Rhenman komma till grundet och han började plocka den ena fisken efter den andra. Men jag ville då inte ut och fiska på honom heller då jag hoppades på mina hål i vassen. Så efter ett tag så gick jag in i dem igen och fick snabbt en borre och hoppet steg igen. Men jag blev bara mattare och mattare så när det gått 2 timmar av tävlingen fick jag avbryta då det var omöjligt att koncentrera sig. Och väl var väl det för den sträcka som tog 20 minuter att gå ut i lugn fart tog nu en timme!

 

Väl tillbaks fick jag gå ut i skogen för att utföra vissa behov och sedan var det bara att hålla sig undan från alla då jag inte ville smitta dem om det nu var smittsamt. Alla kom in och Mikael Rhenman segrade med flera fina fiskar i konten. Så det var nu bara att åka till stugan så snabbt som möjligt för att försöka tillfriskna då det fortfarande är 3 tävlingar kvar. Lade mig direkt för att vila och slocknade som en bebis med kläderna på i sängen och efter ett antal akutbesök var det bara att kasta in handduken och fråga Patric om han kunde åka med någon annan för annars var det nog färdigfiskat för hans del med. Och då det som tur är att vi har många bilar dit så gick det att ordna.

 

Så när jag vaknade på söndagen så hade redan starten gått på Vikinganappet och bara det sved i såväl kropp som själ. Hade ju fortfarande förhoppningar om att bli frisk så att jag skulle kunna åka till Storhamra! Men redan innan vi packat färdigt hade vi bestämmt oss för att åka hem då det inte skulle finnas ork till att göra sig själv rättvisa. Fick snabba rapporter om att Rhenman vunnit även här och plockade hem vandringspriset för gott och Bror Olsson bara 6 gram! efter. Duktiga fiskare och väl förtjänt av er bägge!

 

Skönt att ha en egen privatchaufför som körde hela vägen ner till Västerås då Matilda rattade hemåt med den äran. Och sedan var det bara den sista lilla biten hem. Då var värsta konforntationen med djur på hela resan då ett rådjur klev över vägen bara 500 meter från hemmet. Intressant då vi kört över 200 mil innan.

Men det var bara att däcka i sängen och vaknade lagom innan starten av Storhamra och insåg att vi tagit rätt beslut om att åka hem hur mycket man ändå vill vara med men det finns en gräns för allt. Har ju aldrig blivit så lurad på konfekten som nu då det endast blev 2.5 fisketävling i stället för 7 stycken på påskpimpeln. Även att det blev ingen bra träning inför SM om 2 veckor då man inte hade chansen att testa av de grejer man ville testa.

 

Men det svider ändå att utebli från årets höjdpunkter men får ta nya tag nästa år och då ladda fysiskt inför detta. Och hoppas att alla har det bra därute på isen.

 

Sköt om er så ses vi!