Pimpel-Sverige! Vi har ett resultat.
Då har vi avklarat årets upplaga av SM i pimpelfiske 2017 i Burträsk!
Skellefteå med Urban Olofsson i täten höll i tävlingen och arrangemanget var helt klart godkänt. Området var skapligt med plats och det hade fåtts dit lite lokala folk som sålde och visade lite av vad trakten hade att erbjuda och det är mycket välkommet. För många av oss fiskare hinner inte med att åka runt och kolla på nejderna och det är ju inte alla som får äran av att åka till dessa trakter.
Stugorna som vi bokat på plats var helt OK och avståndet var ju inte alls att klaga på då det låg precis intill. Även maten testades på byn och segrade gjorde Värdshuset med hästlängder. Nästa gång blir det dit igen. För dem som undrar så finns det även övernattningsmöjligheter där med.
Men för våran del så vart det en låååång resa upp på fredagen och tiden var tilltagen så att man skulle kunna råka ut för både en och 2 fadäser med vägbyggen eller eventuella andra förseningar men det gick bättre än planerat och vi kom fram en timme innan beräknat. Men lite sega efter resan var det bara att äta och plocka i ordning larver inför lördagens tävling och sedan försöka sova ikapp. För även om resan gick bra upp så åkte vi ju ändå hemifrån vid 3-tiden på fredag morgon så lite möra var vi.
Våra kamrater hade ju som sagt varit på träningsläger sedan mormuska-SM och anslöt med husbilen på plats och hade förståndigt nog tagit en ledig dag från fisket på fredagen för det frestar på att borra i isarna som är liiiite tjockare än vad vi är vana med. För er som kommer uppifrån får vi väl säga att det ibland är problem med att borra fast borren så att den står upp innan man är igenom isarna. Och att då komma upp och det är 42-46 varv med turboskär är en paradox emot vad vi är vana med.
Åter till fisket så var det på lördagen individuell tävling och Det fanns inga helt givna favoriter till segern då det var nytt vatten för de flesta. Var ju en del som var där 95 på SM men minnena från det SM-et hade bleknat hos dem flesta. Men Kenneth Lilja hade ju allting uppskrivet och karta på vart fisken stod senast så han hade ju en fördel med detta. Skulle han till och med kunna ro hem sitt andra guld?????
Men efter en snabb koll på kartan hittades ett område som kunde vara giftigt och avståndet var inte övermäktigt så jag satte iväg förbi sundet och ett stenskravel där det fanns en djupränna som kom in emot skravlet vilket såg ut som ett givet lunsdragarställe. Lyckligtvis var det lite folk där och just där jag bedömde att det skulle vara 2-3 meter var det helt rent på folk så det fick bli min startplats.
Isen hade varit helt ren innan men under morgonen så började det snöa och lade att skikt ovanpå vilket säkerligen inte gjorde att det blev bättre förutsättningar. Och jag som hade räknat med surfiske hade inga större förväntningar på att det skulle hållas hov under isen med skogstokiga abborrar räknade numera med riktigt ökenfiske. Men det är lika för alla och trägen vinner som dem säger. Så man får lita på sina instinkter och göra det bästa av det.
Startskottet gick och hålet svarvades färdigt. Ned med den tilltänkta vinnarkombinationen och loda djupet. 1 lockryck och hoppsan! en 50-grammare direkt. En 30 grammare nöp direkt när kroken kom ned och jag bara mös. Helt själv och plockefiske på ett SM! Nu går det vägen idag tänkte jag men det var fruktansvärt tomt i hålet efter dem. Nytt hål och fisk direkt. Me återigen tomt efter den. 2 bomhål och återtest av första hålet. En lilling kom upp och efter den nöp en till men då gungade det så härligt i spöt och livet var underbart. Men då den kom upp till iskanten satte den sig i kanten och kroken lossnade. Surt.
Men då vet jag att de finns här så det är bara att tråka ut dem och invänta att de som nu hade kommit till platsen gick vidare. Men allteftersom det försvann folk från platsen och jag gick iväg en bite bort för att låta hålen stå och dra så kom det bara upp någon enstaka fisk härochvart. Så när jag bakhålsfiskade hade ju även klockan gått långt men förhoppningarna var höga. Men tyvärr var det ingen fisk som ville komma igång. Synd då att man klotat en luns i början för annars hade jag lämnat stället i tid istället för att stanna kvar i området.
Satt och funderade då det endast återstod en halvtimme varför det inte nappade någon mört ens. Men hålet efter så fick jag bekräftat att det fanns för där fick jag säkerligen 2 kilo mört efter en abborre. De sög i sig 3-kroken så fint så det var inga problem med mörtfisket. Men tyvärr så visade det sig att jag gått för långt denna dagen och då fisken aldrig kom igång (eller inte fanns) där jag var så slutade det med 13 fisk och strax över halvkilot. Blev ju top-100 i alla fall med min 100-plats tätt följd av Daniel Ahlgren. Och det är ju gott sällskap att en så duktig fiskare som han kunde bli slagen av mig visar ju att det inte bara är att ställa ut grejerna och tro att det är dem som gör jobbet. För även om man kämpar som en gris så går det ju inte alltid att hitta det där fläskehålet vareviga gång.
För det var ju så att det kunde räcka med ett fläskehål då det fanns fisk i sjön. Och fina med. Björne fläskade ju upp en kulting på 1,3 kilo och många andra visade upp fina fiskar i påsarna som de hade slått mig med bara en av dem men de flesta som fått en hade fått fler med. Var ju en del som satt på fisken mer eller mindre hela dagen och det är ju inte svårt att skita när röven är full som de säger. Och Möller var ju en av dem så han fiskade till sig en 8:e plats och får godkänt.
Men på invägningen så vart man ju lite avslagen då man efteråt vetat vart man skulle gått för att hänga med och att det var ju att springa in i klunga eller dess närhet för att få fisk svider med. För jag vill ju helst hitta fisken själv utan att gå på de "säkra" ställena och trängas med dem andra. För det är ju även surt i klungfisket om man vill flytta sig 5 meter men är så nedborrad att man får gå ett par hundra meter för att hitta någon ny yta att borra i. Men man får glädjas åt alla andras framgångar. Inte ens Lilja mäktade med mer än en 26:e plats. Men han hade ju 5 gånger min vikt i alla fall. (menar påsen)
Glädjande att se en segrare i Anders Bergman hjärtligt jubla efter sitt SM-guld flankerad av Noras stoltheter bröderna Eriksson. Leif och Olle som ju direkt inte är några blåbär i dessa sammanhang.
För våran del så blev det ingen vidare medaljskörd förutom för Heikki Vuotolainen som plockade hem en bronsmedalj i äldre herrveteraner. Men priset fick jag hämta och eftersom det var 1 April så var det ju dags för att försöka skoja med lite folk så det fick det bli. På med medaljen och ut på FB. Var ju faktiskt en hel del som gick på det och det var ju harmlöst så ingen skada skedd.
Jag tycker det är kul att skoja med folk! Men nästa gång.........
Söndagen var det dags för lagtävlingen och vi hade en plan för dagen med att fiska i sundet för att sedan gå in på den grundare delen men vi fick se vart alla andra skulle gå. Och direkt såg vi att det var många raska ben som stack iväg för att ta sig långt bort och lämmeltåget fortsatte. Ett tåg bort mot änden och ett mot vattenverket. Så vi gjorde snabbt en rokad då vi insåg att det skulle bli fullt vid sundet och startade vid bron vid starten.
De andra spred ut sig längs med rännan vid starten och bron så gick jag bortanför startfållan för att kolla om det fanns vatten under isen och någon fisk. Och visst fanns det vatten under isen men ingen fisk som ville nappa. Så efter ett antal hål längs med kanten och vassen så vände jag tillbaks till de andra som satt och plockade loppor i sakta gemak. Men det liknar ju inget sa vi och skulle gå utåt. Och vips var vi en man kort. Junior fick krokan mot låret och skar upp det så han fick avvika för att uppsöka läkarvård. Tur att vi var i starten!
Vi 3 som var kvar började med att söka fisk men det var lättare sagt än gjort. botten var som ett dansgolv och det skiljde sig inte många centimeter mellan hålen så det fanns inga kanter att fiska efter. Ahlgren började ta längre flyttningar och samtidigt som jag skulle sticka signalerade Challe att det fanns bättre fisk i området. Så jag slog ett hål närmare honom och fick en liten parvel för att sedan lyfta upp en 3-hektos. Gött nu kan vi bättra på oss. Challe kontrade med en han med och rev loss en i iskanten så nu kanske vi hade hittat melodin?
Ahlgren och Branell var ifrån oss och vi fortsatte i området då det stramar till och en 4-hektos kom upp. Var ju en bit emmelan fiskarna men med den storleken så kan det ändå bli vikt av det. Branell kom ut från omplåstringen men hade ingen möjlighet att röra sig fritt då han nästan såg strakbensopererad ut efter bandageringen så några längre utflykter var det inte att tänka på. Vi harvade omkring i området ihop med Noras Veteraner som även de fick nån finare emellanåt. Så fisk fanns det men de var svårtrugade.
Men det blev ingen vidare fart på dem så vi flyttade utåt till ett par damer ett par hundra meter bort som även de hade fått ett par klunsar. Och där fanns det även lite småfisk så det kom någon emellanåt. Och även här gungade det till i spöt. Men den fisken hängde bara med till iskanten och sedan var tävlingen slut. Ridå ned var det ju långt innan då vi hört att någon hade 270 fisk efter halva tävlingen och det var ju långt mer än vad hela vårat lag mäktade med under hela tävlingen och vi vägde in knappt 4 kilo. Och det blev ju en silvermedalj i jumbotävlingen då Gimo FFF lag 2 knep guldet 2 gram före (efter) oss. Svegarna hade ju rätt plan för dagen och hem guldet ett kilo före Competition och fyra fiskar.
Så man får summera helgen med att för Skaraborg var det bara Heikki som höll för trycket och vi andra failade. Men vi var ju inte ensamma och det var fler som fick krypa till korset då det inte är kända eller hemmavatten.
Heikki Vuotolainen. Skaraborgs stolthet 2017 hämtade priset dagen efter och steg även upp på pallen. Igen!
I Pimpeltips-SM var det rena vilda västern. Svårtippat å det värsta och många som normalt sett är ständigt i toppen fick se sig distanserade av många. Därmed så var det också svårt att få ihop en rad med så låg platssiffra som möjligt och spelhästarna snittade detta året på 19 poäng av de som var spelade. För att jämnföra så har man alla sina spelare på plats 19 eller bättre så ligger man över snittet. Snittet på en rad var 139 poäng och endast 5 segrare var på förhand tippade. Alltså var hälften av segrarna helt o-tippade av att placera sig. Riktigt skönt att se för en sån som mig för då kan man slå ur underläge och skrälla när folk minst anar det.
Högsta spelpoäng gav Daniel Ahlgren 101 poäng, Jonas Gustavsson 96 poäng och fjolårets Svenske mästare Martin Södergårds 64 poäng. Så de som spelat på dessa "säkra" kort var redan ute ur leken på detta. Men många välplacerade spelningar och de behöver ju inte vinna för att ge en vinnande rad.
Vinnande raden var faktiskt en rad som satt som en smäck. Pierre Welander prickade in 2 segrare och 3 övriga medaljörer. Samt ett par stycken precis utanför pallen. Och då hans sämsta kort för dagen var Björn Svensson i Äldre herrveteran med platssiffra 17 så var saken klar 55 poäng krävdes för att ta hem denna ärorika prestation att kunna sitt pimpel-Sverige Stort grattis Pierre!
Som kuriosa kan tilläggas att Pierre var närmast i utslagstävlingen med.
Han kom precis före giganterna Kaj Hagström och Lars Gullstrand som ständigt är i framkant av listan och även har vunnit var sin gång.
Specialpris kommer att delas ut till Annica Jonson från Norsjö som genom prestationen att plocka ut 6 st medaljörer kommer att föräras av ett Dala-spö Grattis Annica!
Nu är det bara att vila upp och slipa in en formtopp på påsken och hoppas att vi kommer att få fint väder och en ny folkfest. Lite varningar om ryktesvägen att det är risk för dåliga vägar till Storhamra men vi får hoppas att vädergudarna ser till att vägen håller. För isen skall nog klara sig fint.
Kör försiktigt och ta hand om varandra så ses vi till påsk!
Kommentarer
Trackback
