Säsongsavslutning 2017 i Särna.
Årets påskresa fick ta nya former då OS-pimpeln i Storhamrasjön blev tidigt inställt. Fanns ju en del alternativ att välja på. Antingen stanna i Gällö-trakten och fiska på Sundsjön. Eller annars sova i Sveg som vanligt och fara ned till Särna för att vara med på Särna-harrens byatävling på Särnasjön. Valet blev att skippa kvällstävlingen i Gällö och fara ned till Sveg för övernattning i god tid och sedan fara iväg till Särna och testa på detta fisket.
Sagt och gjort så for vi dit trots att alla talat om för oss att det är mört som gäller där. Men kör i vind. Man kan väl fiska mört en gång i alla fall! Väl på plats inför denna 3-timmarstävling fick vi se att vi inte alls var så tidiga som vi brukar och det var många deltagare redan på plats. Deltagare både från Sverige och Norge hade redan börjat samlas och man började samla in information. Fick god hjälp av Jörgen som i alla fall visste vilka ställen man INTE skulle gå till så det var nog till god hjälp. Språkade även med en Norrman som tydligen hade rekordet från denna tävlingen då han fått 18 kilo fisk på 3 timmars fiske.
Men av alla tips man fick så var de flesta att man skulle gå snett vänster in i en vik där det brukar bli bra mörtfiske efter "matmört". Så jag och Ronja började traska iväg efter att vi fyllt bilen med det vi inte skulle ha med oss.
Skaplig syn med underbart väder även i Särna.
Kollade lite runt på sjön vart folk gick och det var ju de utnämnda ställena som belamrades med de flesta fiskarna men det var 3 pers som gått längs med vänsterkanten och det såg ju giftigt ut men alla tips var ju att det var ett ställe man INTE skulle gå till så vi fortsatte över viken. Och när vi närmade oss så såg vi att det var en riktigt populär vik som vi hade valt.
Den populära viken var redan fullbelamrad av fiskare redan innan vi kommit dit.
Starten gick och jag borrade första hålet och skulle ändå testa med pirk och 3-krok och se om det var abborre där. Blev förvånad då det var 10 meter djupt där jag satte mig. Kollade på de andra och det var ingen som fick något speciellt så jag valde att borra längs med udden och direkt blev det riktigt grunt. 1-1,5 meter runt om. Men ingen fisk där heller. SÅg då att de börjat dra lite fisk i klungan så jag gick tillbaks in i klungan men kände ingenting. Såg då att det var riktigt små fiskar de fiskade efter så det var bara att ta fram spö med blåmyska.
En 55 mm pirk på 18 gram för att sträcka linan bra och det tog ändå ett par hål innan jag fick någon fisk. En mört som var så liten att katten hade skrattat ihjäl sig men det var ju ändå fisk. Hade ett napp till där men den följde inte med upp. Kollade då på de andra och de plockade den ena fisken efter den andra och man kunde tro att man satt i Göta Kanal av storleken på fisk att döma. Borrade ett par fruktlösa hål till inna jag gick bortanför en tjej med blommiga byxor jag sett plocka fisk med jämnt mellanrum.
Direkt vid nedsläpp nappade det och upp kom en abborre. Den följdes i rask takt av 7 till innan det återigen blev dött. Men jag vågade inte flytta mig för det var ganska ont om möjligheter att flytta runt i denna klungan. Och de sa innan att man ska vårda hålen om det nappar i dem så jag satt kvar. Och mycket riktigt så kom det några emellanåt och man lärde sig sakta att man skullke knacka i botten för att sedan hålla någorlunda still med blåmyskan i stort sett på botten med ett litet gupp på spöt för att få dem att nappa.
Men till slut blev det så trögt att jag var tvungen att byta hål. Hade möjligheten att flytta hela 2 meter så där fick det bli. Ganska snart nappade det en abborre där med och till slut så ljöd slutskottet. Kunde summera 1 mört och 21 abborrar med strax under 1,3 kilo så det var inget större fel på snittet på fiskarna. Och att det blev övervägande abborrar var ju en förhöjande känsla. Mörten var ju omöjlig för min del även om jag försökte. Men det var riktigt gött att se alla ej tävlingsvana fiskare som for ut hela släkter i alla åldrar och hade en skön känsla i sig när de inte var stereotypa som vanliga tävlingspimplare.
Sköna stilar i Baden baden som bara mös i vårsolen. Är väl det som kallas layed back?
Skotrar var tillåtet men bara att ta sig ut på isen och tillbaks. Under tävlingen fick man inte använda dem.
Vann gjorde Rolf Andersson som även blev Svensk mästare i år. Han var en av de 3 som gick på "fel" sida av avruskningen in i döda viken och plockade upp 3706 gram abborre. Så det var inte en siffra rätt. Det ska vara en mästare för att lyckas med sådant. Fick känna mig nöjd med min insats trots att jag inte var i närheten av att vara duktig på att fiska mört. Fiskade ju väldigt jämnt med många av de som var i klungan och plockade hem en 16:e plats. Patrik å andra sidan klarade av mörten bättre och petade ihop 2130 gram och kom på 6:e plats.
Men det var en kul form av tävling och vem som helst kunde ju vinna då all fisk räknades. Hade ju räskt att få en 4-kilos gädda så hada man vunnit tävlingen. Men det skall ju mycket till för att man skall få den just denna dagen. Speciellt då det räknas. Kan ju bli att man åker dit någon mer gång men jag hoppas ju på att få komma till Storhamra i stället. För när man träffar rätt där så är det ju häftigt fiske. Och vilken storlek det blir då vet man ju aldrig. Man kan ju hitta plockefiske på såväl 5 grammare som 5-hektos.
Men nu är det bara att bryta ihop och komma igen. För nu kommer rokaderna och de korta spöna byts ut mot de långa. Men nu i helgen ska Ronja på fotbollscup så det får vänta. Får se till att alla grajer är tip-top inför nästa säsong. Kanske några rokader i utrustningen och börja varpa lite mer? Men ordning och reda får det bli i alla fall och kanske ge mer utrymme för fisken istället för att böra runt på grejer som används för sällan. För många spön i konten är ju ett vanligt fenomen. Och nu slutade jag med första påsen över 5 kilo och så dåligt får det inte gå 2 säsonger i rad. så nästa år kommer det att ges på mer.
Och vad det gäller skruvdragare så är jag fortfarande positiv till att släppa dem fria. För hemma tjänar du absolut ingenting på att använda dem då isarna är för tunna och det knappt går att ställa isborren upp i den tunna isen. För maskinen väger ju en del och vikten sitter inte i centrum så de välter lätt. Och när det gäller vikten så måste man ha dubbla batterier och det börjar då bli en respaktabel extravikt att bära med sig. Men att det är en stor fördel vid tjocka vikar råder det inget tvivel om. För 2 timmar räcker ett batteri och inte en gång hade man mjölsyra sprutande ur öronen eller darrande hand när man borrat ett hål. Kör på släpp det fritt! För om maskinen går sönder eller batteriet tar slut så är det gammelhålsfiske som gäller.
Men nog om det. Nu vill jag bara tacka alla pimpelvänner och önska er en trevlig sommar med era långa spön. Det kommer en ny för de korta snabbare än ni anar. Och då blir jag giftig.
Sköt om er så ses vi.
Kommentarer
Postat av: Lennart Larsson Partille Sportfiskeförening
Då får man tacka för alla trevliga blogginlägg under säsongen. Nu får vi greppa de längre spöna och där är vi åtminstonde inte lika väderberoende som när det gäller isfisket. Ha de gött!!
Trackback
