Cancerpimpeln på Skattkärrsviken 2017-02-26

Som hela helgen har varit så var det även en pimpeltävling emot cancer i Skattkärr som är en del av Vänern. Valet var att antingen åka dit, Till Kyrksjön i Mölltorp eller till Lien i Östergötland där det var cancerpimpel där med. 3 goda alternativ som alla 3 kan erbjuda bra fiske där Lien nog är det säkraste av dessa. Valet gick då till Skattkärrsviken som är den enda av dem som kan erbjuda norsabborre om det är rätt dag.
 
Vi for iväg en full bil och Ahlgren fyllde upp bägge sina sittplatser så även hans bil var full. Väl framme så möttes många förväntansfulla fiskare och tipsen haglade. Hade som plan att gå rakt över snett åt höger för att fiska mig inåt i viken men blev alldeles rådvill av alla goda råd. Åt höger gick jag ju senast till färjeläget med 0 fiskar som resultat så den gick bort. Kollade sedan lite vart alla hade gått och det var ganska jämnt fördelat åt vilket håll folk gick så vi valde att gå vänster in emot silona där det emellanåt kan vara bra fiske antingen på småfisk eller matfisk.
 
Gick däråt och stannade ihop med Jensen och fick lite ytterligare tips om hur botten ser ut och vart det brukar nappa. Gick vidare en liten bit där det skulle börja grunda upp och stannade utanför team TOPP vid en rad med pålar som gick ut ifrån vassen. Starten gick och vi började fiska. Kännde ingenting och heller såg jag ingen som drog fisk så jag fortsatte bortåt. I nästa hål var det 30 cm grundare och då jag lodat in och sträckt upp linan så hade jag krokat en i hakan. Ner igen och det nöp direkt. Nästa hål och fisk direkt. Fick 7 stycken ganska snabbt i skaplig storlek (tävlingsmässigt). Trodde då att man gjort helt rätt idag och gått dit där fisken nappar fint men ganska snart så grusades den tanken.
 
Fortsatte runt omkring i området men det blev bara sporadiska fiskar så det var bara att flytta vidare. Ut på brantkanten där Jenssen nu hade gått ut men inte ens han fick mer än någon fisk emellanåt.  Så jag fortsatte bort mot silona och rekade djupet. Men längst in i viken satt en som suttit där i stort sett hela tiden förutom för en lite avstickare så jag och Ronja gick dit. Ganska snabbt fick en fisk syna ovansidan av isen men gersar räknas ju inte så det var bara att släppa tillbaks. Fortsatte in till vassen på 1 meters djup men det blev även här bara någon enstaka. Och om det var rätt storlek för dagen så skulle nog ingen komma över kilot.
 
Skuttade över till silosidan där det var helt oborrat faktiskt trots att det var många som gått däråt. Där nappade det i vartannat hål men alldeles för mycket mört så det blev inte mer än 32 abborrar som vägde 7 hekto. Och så dåligt kan det inte vara så att det räcker någonstans. Man fick annars bara hoppas på de andra hade fiskat bättre men tyvärr så var det inte speciellt mycket bättre. Blom hade högsta vikten av oss och jag var långt ifrån sist av oss. Men hade vi slått ihop alla våra påsar så hade det ju inte räckt med våra 7 påsar emot dagens segrare som hade 10 kilo matfisk.
 
Bara att lyfta på hatten och gratulera segerherren som skall vara en Vänerexpert. Vart gick han då. Jo rakt över in i viken! Sablar också, det var ju dit som var meningen från början att vi skulle gå. Svårt att avgöra när man skall gå på magkänsla eller lyssna på goda råd. Är ju så himla lätt att vara efterklok. Men jag har ju inte gnuggat mot Möllers byxor så det får nog bli en omgång snart igen. Han har ju fått in flytet på dem då han for till Lien idag och rodde hem en hedrande 3:e plats. Så karantäntiden har nog gått ut.
 
Men kontentan av denna helg är att även om man inte fiskat bra så har man ändå gjort något bra då man förenat nytta med nöje och sett till att det blir mer pengar till cancerforskningen. Och det är en vinst i sig. Så se till att ta med så många som möjligt nästa gång tillfälle ges.
 
Grattis också till Thomas Askolin som segrade på tävlingen på Kyrksjön idag med 3,7 kilo. Även Stefan Holst skall gratuleras då han vann cancerpimpeln på Lien. Grym den killen. Speciellt i Östergötland. Han har nog vunnit varenda tävling där vi har varit båda två. Får väl följa honom som ett frimärke på kuvert nästa gång man far dit.
 
Sköt om er så ses vi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0