Lag-SM Internationellt mete 2016 Norsholm Göta Kanal.

Helgen som var avgjordes i Göta kanal vid Bråttom sluss vid Norsholm.
Ett ställe som är hårt men ack så rättvist. Efter tidigare besök så tar kanalen inga fångar och gör man det minsta fel så är det i stort sett kört. Minns första gången jag var där och var lika enfaldig som vanligt och satsade på stor fisk och blev helt sist i det SM:et. Men å andra sidan hade jag fått sitta bredvid 2 duktiga fiskare som på 2 helt skiljda sätt bemästrade kanalen med stor skillnad på hur de fiskade.
 
Lördajen satt jag bredvid Phil Ackerly som dominerade med mörtfiske på feeder och matchfiske. På söndagen bredvid Jörgen Storm som fiskade T.A.P och löja. Bägge skiljde sig markant ifrån mitt fiske och det kan ju ha varit mitt fiskesätt som gjorde att de hade mer fisk att fiska på då jag själv knappt fick napp. Det slutade ju med att Jörgen vann och Phil tog silvret om jag inte minns fel.
 
Ett besök till i kanalen och det började gå åt rätt håll och man tänker varje gång på vad speciellt Jörgen sa till mig redan innan starten om hur man skulle göra och det stämmer bra. För Jörgen är ju en som vill utveckla fisket och klå motståndarna på lika vilkor utan en massa hysh-hysh. Är säker på att han har ett och annat äss i t-shirtärmen och med all respekt. Det får han ha för inte ens jag talar om precis allt. Men de som tiger och mörkar som jag sett så många gånger ger jag inte så mycket för.
 
Men åter till helgen:
Fredagen ägnades åt hantering av larver och transport till tävlingssträckan och de flesta var där men resten av mitt lag (Challe, Blom och Eriksson) skulle först komma på lördagens morgon. Så det blev en stillsam natt i husvagnen men det var välbehövligt med en god natts sömn innan helgens batalj.
En glad gubbe som ser så pass glad ut att man kan tro att han vunnit Orsa Match Open!
 
Vaknade vid 6-tiden och började med att lufta de larver jag skulle använda då beten och mäsk är minst lika viktigt som betespresentationen i krondiket. Och det är många rutinerade och duktiga metare med på tävlingen som i år hade 17 startande lag.Borde varit mer men nu är det så att en hel del lag endast tänker att det blir så låga vikter och så liten "turchans" i kanalen så de inte kommer. Men till dem kan man bara beklaga och inse att här skall det fiskas efter vad som bjuds och denna sträckan är som sagt hård men rättvis. Så det spelar ingen roll om man vinner på 1 eller 50 kilo utan det är förhållandena som styr.
 
När larverna konditionerats började man att plocka fram övrig utrustning och bära ut till startplatsen och språkade lite med de flesta man stötte på. För som Jonas Strid sa så är vi som en stor familj och det munhuggs lite gott åt alla möjliga och omöjliga håll. Tips in i det sista och försöka hålla sin "gameplan" så hemlig som möjligt. För alla hade nog något som skulle kanske vara avgörande i helgen. Men roligast var nog att Idol-Ekman var på plats trots att han inte skulle fiska.
Kristian Ekman i egen hög person visade upp sig redan innan start.
 
Lottningen gav oss nummer  mitt i sektionen och det spelar ju ingen större roll då sträckan är väldigt jämn och det kan vara så att de 3 kantplatserna kan vara bättre första dagen för att sedan bli i stort sett värdelösa dag 2. Men det är ju skönt också att inte sitta på kanten för många tycker att det är lika med en seger och jag trivs bättre att slå ur underläge.
 
Planen var att fiska på dött och matfattigt mäsk så jag hade tagit med resterna från de 2 passen som gjordes i Töreboda som gick över förväntan med 2 segrar (1 kantplats). Mäsket blandades med jokerblandningen som Blom hade leemat upp med den äran och fisket kunde börja. Det var ganska blåsigt så det skulle bli en ny utmaning bara att hantera T.A.P som hade lånats av Challe. För jag hade aldrig fiskat i sådan blåst förut. Ren sidvind!
 
Mäskade ut det mesta på 11 meter med cupping kit, lite på 5-metersplatsen och 3 feedrar på andra sidan. Starten gick och jag lade ut med en micromask på och redan när jag höll på att ställa in spöhållaren så nöp en fisk och en abborre fick syna nätet. Sedan kom det upp lite fisk med jämnt mellanrum och efter ett tag så började även lite skimmers dyka upp. Och slutligen kunde jag väga in 1090 gram och en 6:e plats. Men jag borde ha kunnat knipit 4:e platsen då jag blev övermodig och inte håvade en liten brax som släppte i ytan
 
Nöjd med resultatet ändå och tankarna gick om hur man skulle lägga upp andra dagen. De andra hade fiskat skapligt med och vi låg efter dagen på en 5:e plats. Men planen blev att fiska med rent mäsk ihop med det leemade jokersen. Samma problem som många med hur man skall förvara larverna och många olika teorier hördes. Men mina som legat i torr tidning med leem i en stor kylväska var aldeles prima medans 2 paket som stått på kärran var skrot. Så det blev bara att jämna ut så att alla i laget fick så mycket de önskade och det blev nog bra ändå!
 
Tog och blandade upp jokersen med lika delar mäsk och klippte i en nypa mask för att blanda ut  i hela blandningen ihop med några pinkies om det nu skulle komma någon större till platsen. Starten gick och då vi nu satt på plats 3 så var det bara att göra så gott man kunde. Freddan på kanten och Jan Svensson på plats 2 så får man se vad som blir över till mig. Men döm om min förvåning då det nappar direkt på11 metersplatsen! 6 bollar med cupping kitet hade gjort susen och de stod på rad för att nappa.
 
Första timmen var sagolik och man tyckte att det där med fiske är ju aldeles för lätt. Men sedan dalade det lite men jag kände att jag hade bra sving emot grannarna. Men det var precisionsfiske som gällde. Det var en sträcka på 20-30 cm i bredd som det nappade på och det var precis på mäskplatsen. Kom man vid avsidan så var det bara gers som nappade. Tur då att det inte blåste lika mycket idag så man kunde hålla grejerna på rätt plats. Undra hur mycket man fått om man fiskat långspö denna helgen. Kan inte ha varit speciellt mycket då man inte kunde hålla mäskplatsen.
 
Fascinerande att se att jag inte hade ett enda napp på vare sig feederplatsen eller 5-metersplatsen under hela helgen och många andra hade kanonfiske på just dessa platser. På lördagen fick jag 6 löjor på löjpiskan då jag fiskade aldeles för grunt för dagen då de gick 1,5 meter ned. Och visst kunde man ha placerat sig någon placering bättre om man hårdsatsat på dem men man vill ju lära sig det andra fisket med. Men jag vägde in 1050 gram och en tredjeplats så nu var det bara att hoppas att de andra fiskat likadant för då ligger vi bra till.
 
Men då rapporterna började rulla in så hade jag tyvärr fiskat bäst i laget idag men det var många som hade en eller 2 i laget som fullständigt floppat så det var olidlig väntan innan resultatet kom fram och vi hade knaprat en placering och blev 4:a endast 2 poäng från bronset som kneps av Splash. Då det gällde de ädlaste valörerna så var det ändå jämnare där då SWEA och Constellation fått ihop samma platssiffra och Constellation vann tack vare flest sektionssegrar. Grattis till er bägge.
Segrande Constellation anno 2016.
 
Men för att summera helgen så får vi vara nöjda med ännu en framstående plats i ett mästerskap. Och själv ger jag mig MVG då det var ett nytt fiskesätt för mig och teorierna har stämt bra. Och ser man resultatmässigt så var jag med på top-10 listan vilket även det är gott. Att jag slog Lilja är ju samma sak som att jag vunnit i Lillån på Orsa Match Open. Och att man slog Adell så innebär det ju att jag är medaljör i EM!
 
Men att få det att fungera så pass bra redan är ett gott tecken.Nu skall det bara komma ett bakslag också så ligger vägen öppen för framtida segrar. Och det är ju inte många tävlingar kvar i år då det är Lag-DM2 och SM kvar i det Internationella för egen del. Men så mycket lättare det blev att presentera betet med spöt var riktigt fascinerande och man inser att det finns många möjligheter med detta. Så framtiden ser ljus ut och Peo har nog ändå inte helt fel med sina lååååånga spön!
 
Sköt nu om er så ses vi någon annan gång.

Lag-DM1 i Skaraborg Göta Kanal Töreboda

Helgen har förlupet och det är bara att summera den.
Under lördagen for vi iväg och hämtade hem Ronja som förlustat sig med kusinen i Väjern. Fick även äran att hälsa på goda vänner som skaffat villavagn strax innan Bohus-Malmön. Trevligt ställe och ha åt alla håll. For ut en tur med Lars och Ronja och letade efter lite nappvillig fisk men blåsten satte käppar i hjulet för oss så att det inte gick att åka ut. Men till slut knäckte Ronja koden för dagen och vi fick ett knippe makrillar till slut och åkte hem.
 
Blev en sen hemkomst men det var ju tur att man plockat mask innan avresa för säkerhets skull då det vankades lag-DM i Töreboda för Skaraborgarna. Planen var att kopiera förra helgens segervapen för att se om det funkade igen. Men då man var lite för trött så glömdes en del grejer i frysen så det blev att göra en liten rokad. Men det var redan tänkt att göra ungefär på det sättet så det blev lite improvisation. Hörde innan start att Benny Svensson tipsat om att man skulle ha mycket mäsk och majs på andra sidan och då var det ju kört för mig då jag inte ens hade rullspön med mig!
 
Men jag tacklade upp de lånade T.A P-spöt och ett löjspö som backup för då man sett skrällen i Orsa att Lilja fått bottenfisk så kan väl jag piska upp kanal-löjor? Starten gick och jag koppade ut första bollarna för att övergå till att kasta då det gick så himla bra förra söndagen. Gick inte riktigt lika bra men klart godkänt. Hade trimmat med lite mer beten då vi endast var 2 lag anmälda och Tibro lottat så att jag fick Adellplatsen. D.v.s kant vänster. Han drog ju i och för sig kant höger senast men kant som Kent tänkte jag och då är det ju bara att köra på!
 
Starten gick och jag började sedvanligt med en liten mask men inte heller denna gången suktade fiskarna efter dem och man fick raskt byta över till blodis. Blev då en abborre följd av kanalens härskare snorgärsen och äntligen fick jag en mört! Tror i alla fall att det var en mört men det var svårt att artbestämma denna fisken som var marginellt större än gersarna. Thörneling till höger hade ganska snart fått upp även brax och man kände som att man gjorde något fel. Men efter första timmen hade jag 12 gersar 2 abborrar 2 mörtar och en miniskimmer.
 
Ökade på lite i mäskningen och fick ganska snabbt svar och nu byttes flera gersar ut emot mört och skimmers med enstaka inslag av abborre. Så även idag svarade det på mäskningen och det är ju svårt att balansera rätt i kanalen och blir gärna överdoserat då det ofta är matfattigt som gäller. Tänk om Benny har rätt med mycket mäsk och majs på andra sidan? Nej så kan det ju inte vara tänkte jag och testade på löjan. Men som vanligt gick de för långt ut och man nådde dem inte så för min del blev det inte en enda Lilja på kroken.
 
Testade lite med mäskningen hur det svarade bäst men man blev inte klok på vilka strömförhållanden eller sida om mäsket som gällde för det nappade stötvis och varsomhelst på platsen. Hade en helt annorlunda plats mot förra helgen då jag hade slätt som ett dansgolv i Wales då det var i stort sett lika djupt med eller utan förlängare. Nu idag så hade jag en mastodontkant på TAP-platsen och det skiljde 4 dm på fiskeplaten. Knepigt värre då jag inte hittat sådana kanter där förut men å andra sidan har jag fiskat långspö då.
 
Mitt i tävlingen hade jag ett par napp då det stod aldeles still som ett botten-napp vid krokningen men släppte omedelbart. Fast ena gången var det en slemkula på tafsen som var stor som tumnageln så om det var en gers så vill jag inte bada i kanalen (heller). Och då det återstod en halvtimme av fisket nappade det och jag krokar och drar bak spöet . Men när jag tagit bort förlängaren så såg jag inte flötet. Det hade stannat på sin plats och tittade upp emellanåt. Kände ju ingenting i spöt då gummit dämpade rycken. Men det var ordentliga knyckar i spöt nu då elasticen var spännd å det grövsta. Men upp for reven som skjuten ur en kanon då fisken lossnade. Om det var en gös eller ordentlig abborre vet jag inte men det var i alla fall inget slem på linan.
 
Strax efter detta nappade 2 finare abborrar som gjorde susen i nätet och jag kunde väga in dagens högsta vikt 1960 gram. Synd bara att det var så många grövre fiskar som bommats men det räckte ju ändå. Kul att det var så jämnt på alla sektionerna för lägsta vikten var på 700 gram och det var ganska lika för alla. Lidköping hade turen på sin sida och vann alla 4 sektionerna. Men det är absolut inte avgjort på något sätt för andra tävlingen går ju i Lidan och då kan allt hända. Men vi sitter bakom ratten och har en fördel så det ska vi ju inte sticka under stolen med.
Men sedan var det bara att åka hem och laga till lite av lördagens makrillar till kvällsmat och njuta av segerns sötma.
Stekt makrill är gott i lagom mängder.
 
Och nästa helg får man se om man har lärt sig något för då är det SM i INT-mete i Norsholm som gäller. Kanske, kanske kan man göra något bättre ifrån sig. Och denna gången skall jag inte fullsatsa på stor fisk utan försöka växla lite. Rullspöna kommer naturligtvis åka med samt även löjpiskorna. Och på söndag vet vi vilken klubb som har det bästa laget och får representera Sverige i klubblags-VM nästa år! Finns ju en hel del duktiga fiskare som kommer dit och vi får se hur vi kan matcha dem.
 
Sköt om er så ses vi!

Comeback på mäskmete i Töreboda

Då man nu har avklarat semestern och redan jobbat en vecka kan man först summera semestern att det blir ju aldrig som man tänkt sig. Vi brukar ju förlja vädret men i år så fanns det inget väder att följa de 3 första veckorna. Men sista veckan blev ju varm och då var det ju varmt överallt så det var bara att välja och vraka mellan campingarna som var lediga och oförstörda. Så det blev till Hallstahammar och besök hos Matilda och Joel.
 
Men tillbaks till jobbet och börja med höstbestyren under denna hektiska del av året. Och då SM går i Göta kanal vid Brådtom sluss i Norsholm så var det väl lite dags att damma av grejerna för att träna upp sig på hur det nu går till. Grejerna stod kvar på vinden sen förra säsongen så det blev lite letande för att få ihop grejerna så man skulle klara av att vara med på Västra meteserien i kanalen i Töreboda.
 
Ett Takeapart lånades av Challe och alla förberedelser gjordes så att man kunde bli nöjd med att få lära in rörelserna igen. Mäsket blandades dagen innan och bestod av 1 kilo mäsk och lika mycket urban soil som blandades separat ihop med lite roach. För nu skulle det bli full satsning på småmörten i kanalen! Tacklen var klara sedan förra året så det var bara att koppla på dem och köra. Mask plockades ca en halvliter småmask om braxen skulle visa upp sig.
 
Och när vi väl kom dit så var det redan ett gott gäng som redan var där och laddade för fullt och vi som tänkte vara först! Men efter betesutdelning och frambärande av utrustning så var det ju som vanligt dags för lottning och mitt i gänget stod den nykorade bronsmedaljören från EM Kent Adell som stoppade ner handen i burken och kom upp med nummer 26. Och då förstår ni ju att vi var bara 26 startande och han hade dragit Kentplats!
Såhär glad blit Kent är han dragit en kantplats.
 
Men själv drog jag nummer 18 och fick då inte fightas mot honom men det går fler tåg. Bredvid mig så hade jag Borlinger till höger och Askolin till vänster. Jonas Jansson drog braxaplatsen och kändes på förhand redan klar som segrare och vi andra skulle få gneta på loppor.
Och min intrimmning av beten och mäsk fortsatte på platsen och 14 minuter innan mäskning kom jag på att jag inte tinat upp jokersen. Så det blev raskt att plocka upp paketet och ge det ett par minuter i värmen för att sedan dra isär dem i urban soilhinken.
 
Och när mäskningsstarten gick så satt jag fortfarande och separerade joker men det fick bli vad det blev så jag satte mig på konten och började koppa ut så mycket jag hann innan starten. Tog50/50 av blandningarna i koppen och körde med cupping kittet ända fram till starten gick och bytte sedan till metetopp och lade ut en mask på platsen. Men efter ett par utlägg/omlägg utan napp så gick jag över på mindre beten med 1 pinkie och 1 blodis. Ganska snat fick jag ett dragande men missade fisken och blev av med blodisen.
 
Körde på så ett tag och krokade nån abborre och en hög med snorgärs. Men det är i alla fall fisk. Men jag låg efter då Askolin fick en 80-grams mört och Borlinger en 3-hektos brax. Men jag trätte på och tog bort pinkisen och började med 2 blodisar och kastade ut en boll. Kastningen var oförskämt bra idag då jag träffade inom 5 cm från önskat ställe så jag vet inte vad som gick fel med detta för så exakt brukar jag inte träffa. Men hade kastningen gått åt skogen hade det ju bara varit att koppa ut det i stället.
 
Fisket ökade succesivt och när Rosenkvist kom och hälsade på så var det som allra bäst med klockrena napp av småbraxen i stället för snorgärs och det var till och med så man håvade hela 5 ggr men i vanliga fall hade lyft dem alla. Men min satsning på mörten gick om intet då jag inte fick en enda mört idag. Undrar då vad man skulle ha gjort för att få dem. Och jag hade ju en trevlig kamrat från Orsa i Norsholm senast som jag förhoppningsvis har lärt mig något av. Men idag hjälpte inte ens den informationen för att få mörten på kroken.
 
Sista timmen mojnade fisket markant för min del men det blev någon fisk emellanåt och gersarna kom tillbaks och då blir det inte mycket till vikt. För det var nog inte många gersar som kom över 5 gram. De flesta kunde man fortfarande läsa dagstidningen igenom. Plockade ändå ihop 1000g som räckte hela vägen till sektionsseger så jag kan ju inte ha gjort det helt fel. Och då jag fick en etta idag men inte Adell så innebär det väl att jag är top-3 i Europa då?
 
På A-sektionen van Challe då det verkar ha varit den fiskrikaste sektionen. B-sektionen vans av Jan Persson. C vann jag själv och på D vann Henrik Bengtsson på dagens näst högsta vikt efter Challe. Och Adell hade nog bestämda regler hemmifrån att det skulle ordnas kräftskiva snart och plockade upp 6 kräftor och tappade därutöver ytterligare 6 .
Henrik med dagens näst högsta vikt.
 
Och det var skönt att ta hem en sektionsseger på årets första mäskmete med detta klientelet. Och det är bara att fylla på nu då nästa söndag blir generalrepetition på samma ställe i och med lag-DM innan helgen efter då SM går av stapeln. Sedan blir det vila innan ind-SM i September.
 
Sköt om varandra så ses vi!

Första kvarten

Nu har vi avverkat första kvarten av semestern.
Vi belönas ju med mer fiskevatten men det vill man ju inte riktigt ha när man är ledig!
Tog ett par dagar i stugan ute vid Naven där vädret alltid är lite bättre så Karlstad kan slänga sig i väggen. Vi fick till och med uppleva solsken och skaplig värme därute mitt i Vänern.
 
Och som brukligt är så blev det även lite mete därute och det brukar ju vara skapligt med fisk där så vi tog med lite mäsk och grundade i viken där vi brukar fiska. Och ganska snart kom första braxen upp men det var inte mycket mer. Några enstaka mörtar, löjor och björknor fick en liten flygtur för att snabbt återutsättas.
Kållandsöbrax under kilot.
 
Men resten av tiden så var det förhållandevis magert med brax och annan fisk också dessvärre och toppen var då man fick 3 braxar på samma pass. Det var som att sitta i Lillån bredvid Claes Mattson när han sitter och mäskar i solskenet och man sitter 20 meter därifrån i skuggan av ett regnmoln utan mäsk. Bubbeljägarna var som bortblåsta och det blev bara enstaka fiskar som nappade så det var ingen höjdare fiskemässigt. Och man vet inte vad det var för fel i denna viken då den ligger helt suveränt med öppna sjön bara ett 100-tal meter ut. Vass bredvid med mycket mat till fisken.
 
Men inte heller på spinn blev det något så på något sätt så gillar inte fisken denna viken. Men då det är så markant sämre än vanligt och att de tävlingarna som hölls i Lidan var långt ifrån några toppnoteringar så undrar man förståss om det minskat drastiskt med fisk i sjön. Kan det bero på att kräftfisket har ökat så mycket i Vänern? Jag säger då inte att det är kräftorna som äter upp fisken utan att all bifångst för yrkesfiskarna dräps och används till kräftfisket. Förr returnerades all fisk som inte gick att sälja men numera är det attraktivt som bete för undervattensskorpionerna.
 
Likadana diskussioner var när det började explodera med kräftor i Vättern. Att kräftorna skulle äta upp all rödingrom och tömma sjön på denna delikatess. Följden blev tvärtom att yrkesfiskarna gick över till att fiska kräftor i stället och rödingfisket ser ganska gynnsamt ut. I alla fall om man tolkar alla rapporter om spöfångad röding på rätt sätt. Men förhoppningsvis skall det finnas tillräckligt med vitfisk i Vänern så att dessa usla fisken endast beror på tillfälligheter.
 
Men när man satt under flera dagar och metade på uppmäskat område som normalt brukar generera 20-30 braxmar per dag nu endast gav ett fåtal. Vet inte om vi kom upp i 10 stycken på 5 dagars fiske och det är klart underkänt. Det mest spektakulära var ena kvällen då en bäver kom ut ifrån vassen och simmade söder om Navön. Eller när Sigrid Storråda kom förbi när det var som bäst väder.
Sigrid Storråda on tour 2016.
 
Men i stället fick man gotta sig att fara iväg på buffé på Spikens fiskeläge. Detta fiskeläget ligger ju mitt i Vänern och man kan ju tro eftersom det är ett fiskeläge här så skall det vara inhemsk fisk. Men jag hittade bara en minikyl med abborre och gösfilé från just Vänern. Men en hel del odlad fisk som Norsk fjordlax. Och rent ut sagt så undrar jag vad i H......E gör de där. Att den mesta fisken som säljs här är odlad och fraktad hit. Och detta missfoster till fisk som det är med Norsk fjordlax skall egentligen rensas bort från försäljningshyllorna.
Men i alla fall. Buffén smakade bra.
 
Emellan fiskepassen och Mat och sömn så fick vi sitta och titta lite på EM-fotbollen och se när Liljas nippertippande Italienare åkte ut mot ett deffat Tyskland. För en gångs skull kom de som ett lag och inte som ett par stjärnor och bjöd på lite motstånd. Men Tyskarna fick bjuda Italienarna på en straff så att de skulle få ett lite längre träningspass innan fortsättningen. Spänningen kom ju först när bägge lagen var urusla på straffläggning och det krävdes 9 omgångar för att sära på lagen. Men nu laddar vi och hoppas att Lasse Lava skall göra ännu ett under och föra Island till ännu en skräll. Och hur gör man det bäst då? Jo man tar en Vulkanpizza och laddar för fullt. Men man förundas över Mankan som trycker i sig en sån själv och funderar på varför han inte vandrar på skaren när det är vinter.
Vulkanpizza. 
 
Men nu är det bara att ladda och se på matchen och fundera på vad man skall göra på resten av ledigheten.
 
Sköt om er så ses vi!
 
 
 
 
 

Semester och midsommar!

Äntligen har det blivit lite tid för semester!
Börjar ju bra med lite extra tid i och med att midsommar ger en extra ledig dag. Och det är ju inte fy skam då det blir som en förlängning av ledigheten. Men om man skall ha det bra så får man ju jobba lite för det och det blev mitt första besök hos Edvinsson i Truve där det var självplock av godsaker. Skall man ha det färskare än så så får man odla allt själv och det har man ju inte tid med! Men det var ju på vägen hem så det blev ju i alla fall ingen extra resa utan tog bara lite längre tid att åka hem. Men jag blev fascinerad av hur arrangerat det var och redan på parkeringen var det 2 parkeringsvakter och de behövdes!
Färska jordgubbar och färskpotatis är ju balsam för själen!
 
Och då väderrapporterna inte sett speciellt lovande ut så hade man inte så höga förväntningar vädermässigt på helgen men ibland så blir man överraskad. Vad det gäller campingar så blir det en bristvara i år då flera campingar har ett helt annat klientel i år och kommer ha svårt att få uthyrt efteråt då en hel del skrotas på campingarna. Solviks camping som länge har varit en av Sveriges mest välorganiserade campingar är numera stängd och har asylboende i stället. Kommer att ta ett tag att renovera upp stället då det mesta har raserats och bara att den har stängt i år gör att det är brist på campingplatser i Smögenområdet. Men å andra sidan så hittade vi en liten camping i Hunnebostrand som duger åt oss trots att den inte ligger alldeles bredvid havet. Den hade vi nog inte hittat annars så man får väl se det fins i kråksången!
 
Trevliga grannar och regler som följdes var uppskattat. Ungdomar som festade loss ordentligt men lämnade campingen och begav sig ut på galej och skötte sig alldeles prima trots den ganska skapliga konsumtionen av alkoholhaltiga rusdrycker som införmundigades. Så med ett blandat klientel av campinggäster så blev det en trevlig tillställning där med. Det var lite värre när vi åkte ut på Smögen på lördagen för att fiska som man såg att alla gamla regler inte längre åtföljdes. Campingförbud gäller ju i Bohuslän förutom på campingplatser men nu var det vilda västernlagar som gällde då det saknades boende för alla som vallfärdat till kusten för midsommarfirande.
 
Och det var något av det värsta jag sett. Alla parkerinsplatser som fanns kvar var överbelamrade med tält, husbilar, bilar och skräp. Trodde nästan att det var en tipp de parkerat på för det såg ut ungefär som på de platser där det har befunnit sig nysvenskar en vecka. Så fruktansvärt nedskräpat så även om man planerat att parkera där så hade man nog inte vågat köra in där då det var glassplitter och skräp över hela parkeringsplatsen. Och det kan nog inte ha visat sig någon ordningsmakt där över huvud taget för så nersvinat har jag inte sett på länge.
 
Men vi kom ut på klipporna och jag, Ronja och Joel började fiska lite innan de andra som parkerade bilen kom. Och jag började först med att fiska med häckla och 100-grams pirk följd av en jig. Och redan i första kastet klev det på något grannt som till och med tog lina trots hårt ställd broms. Men dessvärre följde den inte med upp utan man fick stå med skägget i brevlådan och veva in grejerna. Men i andra kastet nöp en makrill och hoppet tändes åter. Men sedan så lugnade det ner sig och då häcklan sattes så monterade jag dit ett gylta-tackel i stället för det var ju målet att Joel skulle få sin första gylta.
 
Men det var trögt med gyltorna och vi fick vitling och snultror. Det var då själve fn tänkte jag för förhållandena var ju goda för gyltan. Och inte förrän Matilda knäckte koden med gyltorna så blev det inga. Men efter detta så blev det bara bättre och bättre. Joel knep sin första gylta och mission complete!
Joel med sin första gylta.
 
Men mycket skall ha mer. Och när det gäller gyltafiske så är det som att köra motorcykel. Hornen kommer fram i pannan och man testar runt för att få så många och stora som möjligt. Och allt eftersom vi klurade ut vart de stod och hur de nappade för dagen så blev det bara bättre och bättre och snart så var det 2 som drillade samtidigt och Joel och Matilda drog upp en dubbel och då visste vi att vi var ganska rätt.
Dubbla gyltor och storleken ökar.
 
Denna dagen stod gyltorna ganska högt upp och om man kom nedanför kanten så var det lönlöst. Och emellanåt så är det ju bara detta som gäller och när man väl hittat dem så blir det ju bra. Tror att jag själv drog ett 50-tal. Inga bestar men redan en liten gylta är ju kul. Det blev faktiskt ett par torskar i matstorlek med så det var ju förhöjande. Man får ju inte ha Norgemåttstocken med då det är stoooor skillnad i att fiska i Norge kontra Sverige.
 
Men då räkorna tog slut så gav vi upp då det var markant bättre med räka än mask idag och det kan bero på att det inte var daggmask utan vanliga dendrobena som är ett par klasser mindre och kanske inte lika lockande för gyltorna och torskarna. Men det var i alla fall kul att få lite fisk och Jel blev nog lite imponerad av hur pass starka gyltorna ändå var. För även om vi inte fick någon större än 6-7 hg så ger de en fight som heter duga. Och man får inte mesa för då går de in i klipporna och skär av linorna.
 
På kvällen stektes makrillen till Ronja som förrätt för hon hade ju längtat såå. Och Joel bjöd på Sushi a´la Hallstahammar så det både räckte och blev över.
Sushi a´la Hallsta
 
Resan hem blev en resa utan dess like då det varit en brand på E6 som stoppade upp all trafik och tillsammans med midsommartrafiken så tog det hela 4,5 timmar att åka hem ifrån kusten och det är nog en bottennotering sedan vägarna började byggas om för 35 år sedan.
 
Men nu får man se vart och när det dras iväg igen. Vi följer ju bara solkartan så det får bli vad det blir. Öster, söder, väster eller Norrut mot stålmannen. Ingen vet vart det blir men den som lever får se.
 
Sköt om er så ses vi!
 

Trad-DM i Mariestad på nationaldagen.

Årets upplaga av DM i traditionellt mete gick idag av stapeln i Mariestad i Tidan på piren utanför hamnen.
Söndagskvällen blev till att förbereda! sig. Grejerna hade ju inte ens tagits ned från vinden för att finslipas så det fick bli vad det blev. Grejerna åkte fram och grovsållades och lite Toftamask plockades upp. Man vet ju inte  riktigt vad som kan väntas från Tidans mynning ut till Vänern. Ibland är det braxenfiske och ibland är det löjfiske så det till och med skulle lugna Liljas nerver.
 
Men en sak är ju säker och det är ju det att det finns björkna i mass för det är det säkraste kortet som finns där. Men med det magra fisket som varit gällande i Lidan de senaste veckorna satt ju i bakhuvudet och man visste inte alls vad det skulle bli av dagens drabbning. Men i alla fall så samlades ett gäng med fiskare i alla åldrar och det var kul att se att det inte bara var Leijon och Ahlstrand som representerades i juniorklasserna.
 
Det blev lottning och utgång och jag drog nummer 14 som denna dag var precis innan det stora trädet och det var en förlösande känsla att dra ett kanonnummer för det är en av de säkraste platserna och det är inte sällan som segraren suttit just här. Så med glädje plockade man fram grejerna och matade på revarna och det var hemskt vilken dålig ordning man hade på sina grejer och vilken rev till vilket spö?
 
Redan vid uppackningen så visade det sig att 5-metaren saknade toppögla, vid tillrättning av 9-metaren bröt jag av toppen. Så det blev att omdirigera och ta 4 och 7 meters för att följa upp med rullspön. Djupet är ju ganska unisont så det spelar mindre roll om man kastar 10 eller 40 meter så är det liknande djup. Och på andra sidan trädet satt Benny och lapade sol i skuggan medans Daniel Ahlgren och Bertil Vik blev mina närmsta grannar uppströms. Ronja fick sätta sig på plats 40 inåt hamnen och klara sig utan hejarop och trakasserier från mig.
 
Starten gick och vi började alla med 7 meters (eller snarlikt) men det hände inget mer än att Ahlgren och någon mer fick var sin mört. Så efter många svängar med långspöt fick det bli att ta fram det lilla spöt med 18-krok och singel pinkie och efter ett par utlägg fick jag slutligen en mört följd av ett par minilöjor. Men det är ju bättre än inget men Bertil fick en brax på några hekto så man var ju distanserad redan där. Men även att Ahlgren bytte plats för att fiska kompis med Alvin som även han fick sitta längre ut så hände inte så mycket mer än att flötet sjönk.
 
Och det sjönk ju många gånger då jag slickade botten med kroken och då det är riktigt ojämn botten så luggar man kroken i botten och flötet sjunker.  Så flötet sjönk precis likadant och jag sträckte upp för att mötas av ett tvärstopp. Men det gjorde knyckar som en grann abborre så man fattade ganska snart att man fått på en ål som det finns gott om i Mariestad. Så det var med bedrövelse som man krokade av ålen och slängde i den i hamnbassängen för att minska risken att få på den igen.
 
Efter en stund kom Rickard Ahlstrand och tog över Ahgrens startplats men det hände inte så mycket mer än att Bertil emellanåt fisk någon abborre eller mört men det var sporadiskt, mycket sporadiskt.Jag själv fick någon fisk på 4-metaren emellanåt men det var små och synnerligen sällan.
Rickard och Bertil kämpar på.
 
Men rapporterna haglade om lika trögt fiske över hela sträckan och det var med glädje man hörde att juniorerna fått fisk. Stor eloge till alla juniorer som pallade med att kämpa hela tävlingen trots att det inte hände särdeles mycket. Men efter 2,5 timmar så fick Ahlstrand till vänster på en ordentlig fighter och kämpade länge och väl med en sutare som inte alls var medgörlig. Kanon-napp utan tveksamheter och en fight som heter duga.
Rickard med tävlingens största fisk som var hans första för dagen.
 
Tävlingen fortlöpte i det fina vårsommarvädret som var glädjande men man undrar vad som händer med de ursäkra vattnen som just nu är rena rama öken fisket på. Men efter tävlingens slut och vi hade plockat ihop grejerna och precis skulle gå så var det fullt med fisk utanför där vi suttit. Och under tävlingen så verkade det inte finnas någon fisk i vattnet då man testat allt från strandkanten till 35 meter ut vid ett bälte med växter. Men man fick nöja sig med de 12 fiskarna och 325 gram som ledde till en tredjeplats i DM:et vilket man får vara nöjd med. Bollnäs nästa år då!
 
Och Ronja fiskade kanonbra och plockade ihop 290 gram och vann yngre damjuniorer. Men det var många juniorer som fiskat bra idag och man blir alltid glad av att bli slagen av juniorer. Alvin Ahlgren  fiskade så bra att han blev silvermedaljör med sina 348 gram. Bra jobbat Alvin som inte var sen att trakassera sin far Daniel. Challe å andra sidan tog hem veteranklassen med 158 gram. Synnerligen surt fiske för de flesta men Rickard Ahlstrand tog hem vandringspriset helt ohotad med sina 1745 gram. Mycket tack vara sin fina sutare som var startskottet för hans fiske för efter det så var det nästan bara han som fick fisk.
Alvin Ahlgren var strålande glad (som vanligt) när han på sin första tävling slagit flera av "eliten" därav till och med Svenska mästare i just mete. Vad ska det bli av honom då?
 
Nu får vi se vad som blir nästa fiske blir men det finns några prospect i tankarna men vad det blir av dem får man se. Men nu är inkvalningen till nästa års SM i alla fall klar.
 
Sköt om er så ses vi.

Landslagskvalet i Lidan helgen 28-29 maj 2016

Nu har landslagskvalet startat för 2016 med en helg i Lidan i Lidköping.
Efter förra helgens debacel med surt fiske vid Sensas open så fanns förutsättningarna för att det skulle bli en gemytlig lättfiskad helg längs med Lidans stränder. Då det helgen innan kvalet är en större tävling med 40 man starkt startfält och mäskningar på hela tävlingssträckan så kan det ju inte gå fel!
 
Att det under veckan kommit en del nederbörd och en möjlighet till lite fart i vattnet så steg nog pulsen på många att nu ska det hivas fisk! Men att det sedan blev nordostlig vind var ju ingen höjdare för då stannar flödet och det blir ingen hjälp av det. Men vem skulle vinna? Vind eller ström? För om det är stilla vatten i Lidan är det inte ofta att det nappar bra men alla andra förutsättningar finns! Det enda som saknas är ju högtrycksvärme och gärna en sydligare vind som värmer.
 
Men på morgonen samlades startfältet längs med Lidans strand där Challe ordnat till med avspärrningar för att i alla fall minska på trafiken längs med sträckan. Det är ju själve F.N att det inte kan respekteras och skall i frågasättas varenda gång. Borde nog snart informera polisen om hur det går till med cyklister som ruschar förbi spödelarna trots att det är klart avspärrat. Att det emellanåt kommer båtar och vattenskotrar i full kareta trots att det finns fartbegränsningar även här. Men, men det är inget att göra åt nu.
 
Alla trimmade ihop sina mäskblandningar och det var stor skillnad i vad som blandades och taktiken var helt skiljd och alla hade sin egen plan utstakad om hur en mäskblandning skall se ut. Mäsk, jord, lera, beten och en hel del dofter blandades ihop av deltagare från Malmö i söder till Umeå i Norr. Allt för att få chansen att bli en av Sveriges representanter i VM eller EM i Internationellt mete. 10 minuter innan fick deltagarna börja mäska och det var helt olika taktik med hur det gjordes med.
 
Vissa presicionsmäskade medans andra mäskade med min egen presicion och spred mäsket över större områden. Vissa skjöt ut med slangbellor och det var minst lika stor variation där. Men det har ju sin förklaring i att det är mycket svårare att träffa sin plats med en slangbella 35 meter bort och man såg även de som mäskade en hel rad med mäskbollar över hela vattnet. Blir lite svårt att träffa fisken då men man vet ju aldrig. Ibland är det ju denna typen av mäskning melodin. Och efter starten gått kunde man konstatera att vinden var överlägsen strömmen.
Henrik Bengtsson med sitt "fighting face" som undrar vad som händer (eller inte).
 
Och det var bara ett fåtal som fick fisk direkt. På C-sektionen var det Blom och Mårten som dominerade med en god start medans de flesta fick agera åskådare. Och under tiden jag kollade på dessa 2 herrar smög Hjelm upp en panka utan att jag reagerat. Snacka om smygfiske!
Mikael Hjelm krokar av ännu en liten brax och ser lite förnöjd ut över starten.
 
Bildbevis på att det verkligen kom upp brax den första dagen!
 
Men överlag vart det riktigt trögt fiske. Inte lika trögt som förra helgen men ändå. Lidan verkar som förbytt mot hur den brukar vara även denna helgen. Och längs med hela sträckan är det likadant med surfiske som svar. Och som tur var så åkte jag hem tills det var dags för invägning och hann med C-sektionen igen då det skulle vägas.
Daniel Blom väger in 3,5 kilo och tar en stark ledning på sektionen.
 
Men ryktena går att det finns någon längre ner som har fiskat bra men ingen vet riktigt hur bra. Längst ned så satt Mårten. Och tro det om ni vill så hade han snott Kent Adells plats och dominerade sträckan med 6 kilo fisk i nätet. Hjelm kunde kassera in en fin 3:e plats så denna dagen blev en fin dag för Lidköpingsfiskarna förutom för Charles som hade en jobbig dag och nästan ingen fisk alls. Thommy Lindblom och Jonas Jansson var 2 andra sektionssegrare denna första kvaldag.
 
Dag 2 Söndag:
Ny dag och nya förutsättningar. Jämnfört med förra helgen så hade det ju ändå varit ett bonanzafiske jämförelsevis med Sensas open då det var flera stycken som nollade!
Och förra helgen vann ju Thomas Söderlund på över 24 kilo så nu skulle det väl bli åka av. För dag 2 i Lidan brukar ju vara att man skall ha så grova grejer på som möjligt för att drilla fisken tillräckligt snabbt och vem som helst kan vinna. Bara man kan fiska brax!
 
Men det blev en kort glädje för många då det började bra och snabbt dog ut igen inom en halvtimme och vissa rapporterade att det inte blev speciellt många napp efter den ruschen. Och att vem som helst kan vinna visade sig just i segrartrojkan som var full med "blåbär" Thommy Lindblom, Anssi, och Tom som dominerade sina sektioner och Tom var väl den enda över 20 kilo medans Anssi och Thommy fick nöja sig med 12-14 kilo. Och det är knepigt att det är så "surt" i Lidan. Många kanske tycker att det är oförskämt att säga att dessa vikter är låga men å andra sidana så var det många vikter mellan 2-4 kilo. Och detta på andra dagen vilket nästan är så att Lidan ska skämmas.
 
Men bollen är rund och fisken har fenor så det är väl så det ska vara. Och tur är väl det att det aldrig är samma sak när man har med fisk att göra. Och om dessa Ess inte klarar av att lura upp mer fisk än så, så skulle inte jag heller klarat av det för det är ju riktigt duktiga fiskare som deltager här. Och det med rätta. Det finns väl några till som skulle kunna matcha dessa, Men de skulle få pressa sig till det yttersta då. Och det är bara att beklaga för dem som åkt längst att det inte bjöds på sedvanligt fiske och hemresan bara blir en plåga.
Men nästa gång!
 
Ta nu hand om er så ses vi nån gång!

Sensas Open och Landslagskvalet i Lidan.

Sakta men långsamt börjar man inse att man inte är kvar vid Panun Island på paradise beach i Raja Ampat och drillar den ena monsterfisken efter den andra. Och suget efter att fiska hemmavid har haft stor återhållsamhet men kommer sakta smygande då man har varit och kollat på värstingarna när de har metat nere i Lidan gångna helgen.
 
Lördagens fiske var väl inte så mycket att skriva hem om. (tur att man redan är på hemmaplan) Och krossen för dagen hette Stefan Holst som väl inte skall betraktas som någon gröngöling i gänget då han har varvat fina placeringar om vartannat de senaste åren. Han drog upp 6 kilo fisk ur Lidan och det brukar ju vara en medioker vikt men denna dagen var det fullständig kross då den näst högsta vikten tror jag var 3 kilo.
 
Andradagseffekten kom men inte så explosionsartat som det borde så något har varit fel men jag kan inte sätta fingret på vad. Det spekuleras i än det ena och än det andra men det finns inget facit på detta eller någon förklaring som jag själv kan köpa med hull och hår utan man får bara gissa sig till varför. Men andradagen var det ju mer fisk och jag hann komma till invägningen av C-sektionen i gräset och började kolla vad som kommit upp. Thörneling började med 12 pannor och sedan vart det Niklas Strengelsrud från Norge med sina 15 kilo och man undrade när det skulle bli lite riktiga vikter. För detta brukar ju vara bra vikter dag 1
Henrik, Niklas och Claes väger in 15 kilo Norskfångade fiskar.
 
Men det var först när man kom bort till Thomas Söderlund som det blev alvar. 24635 gram vägdes in och det blev dagens högsta vikt och lade en god grund till Constellations seger under denna helgen då det var lagtävling som gällde.
Dagens värsting Thomas Söderlund vaskar av keepnetet efter att ha vägt in dagens högsta vikt i Lidan.
 
Lidköping kom på en hedrande 4:e plats i denna tävlingen med Challe, Blom, Hjelm och Thörneling i laget.
Och nu till helgen stundar ett landslagskval och det vore ju självaste den om inte fisken har vaknat till ordentligt och börjat nappa. Men man vet ju aldrig då även Lidan kan vara lite lynnig. Men nu med Sensas Open en vecka före så skall det ju ha mäskats in en hel del fisk från Kinneviken och i varje fall jag själv tror på högre vikter nu.
 
Men det är många som vill säkra upp sig med att locka till sig fisken med lite extra boosters som jokers i mäsket så nu har jag installerat ytterligare en kyl i butiken så att allt skall hållas i bra kondition. Och det är ju sällan som det är en försämring med att ha dessa kryp i mäsket. Kanske lika ofta som det är sämre att använda blodis vid pimpelfiske. (det har faktiskt hänt) Och lika många säkrar upp betesarsenalen med blodis som krokbete och det är ju mig främmande för Lidan men jag förstår dem som använder det. För många gånger är det ju flera småmaskar som skall sättas på kroken i stället för en stor.
 
Oavsett om man fiskar efter stor eller liten fisk så nyper de alla på småmask så varför inte blodis? Men då jag själv endast ett fåtal gånger har använt blodis i Lidan så inser till och med jag att det kan vara rätt melodi emellanåt. Men då jag inte är van att använda dem vid mete tar det allt för lång tid att aptera dem på kroken och är mycket snabbare med mask. Men vem vet. Denna gången kanske det är maggot som gäller eller varför inte majs? Men med förra veckans facit så var det ju blodisar som dominerade men det har ju gått ännu en vecka efter detta och vissa grejer händer ju fort under våren.
 
Kan ju ha varit att fisken varit på lekbottnar förra helgen och då inte visat sig på fiskesträckan. Men de som inte leker just nu borde ha attraherats av godiset som pumpades ut av 40 fiskare under den gångna helgen så någon förbättring måste det ju ha blivit. Men om jag fiskar själv vet jag inte förrän på lördag då jag och Ronja kanske sätter oss som kantmetare för att träna lite inför framtiden. Söndagen å andra sidan går åt till klassfotboll 500 meter från fiskesträckan så det kan ju bli någon visit under dagen men inte mer.
 
Och för att lugna alla så ser det ut som att alla beten kommer i tid och kan hämtas redan från torsdag kväll. Kommer ni på fredagen så är det bara att höra av sig så ordnar vi det på något sätt. Bara jag får sova nattetid så är det lugnt. Men nu får man snart plocka fram meteutrustningen och knyta några tackel och hoppas på att alla Lidköpingsbor kan respektera avspärrningarna denna gången. Avspärrningarna är till för allas säkerhet. Såväl de som fiskar och era egnas. För om ni skadar någon utrustning så är ni ersättningasskyldiga och det är ni inte sugna på för varje del kostar en ordentlig slant och era försäkringsbolag är inte intresserade av att sponsra era lagbrott när ni passerar avspärrningarna.
 
Sköt om er så ses vi!

Sista delen av drömresan.

Efter ett par dagars fiske på Panun och Mustic så tog vi och förflyttade oss till Daram som är ytterligare ett område med vulkanöar. Och det är ju blandade känslor varje gång man ska förflytta sig då man börjar förstå! hur området beter sig. Men i efterhand så finns det lika många möjligheter vart man än åker i detta paradisland. Sista kvällen på Mustic så åt vi middag på båten och guiderna knöt fast fiskebåtarna i moderskeppet och vi for iväg i mörkret till just Daram. Och på morgonen när vi vaknade så var vi för ankare längs med den största av öarna i området.
 
Man visste ju inte heller här vad man skulle förvänta sig och bonitostimmen avlöste varandra med ett vackert skådespel under frukosten. En del hoppande makrillar lite varstans och annan fisk som jagade och spänningen höjdes igen.
Ön Daram med ett pärlband av vulkanöar och rev lite varstans.
 
Så man kunde åka åt vilket håll som helst och inom 1 minut från moderskeppet ha ett makalöst fiske. Det gällde ju att vara på rätt ställe vid rätt tidpinkt i förhållande till tidvattnet som spelade stor roll vart fisken var aktiv. Men över lag så fanns det möjligheter vart man än stannade för att kasta med sina beten. Dagens fiskekompisar var reseledaren Marko och min favorit Terry. Och vi skulle blanda fisket hej vilt för att försöka fånga lite olika arter. Men vi skulle börja vid ljusfyren på den södra udden med ett sammanhängande rev.
 
Men vi var inte först iväg och när vi kom fram så kunde vi konstatera att Udo stod och drillade en fisk så vi for närmare för att se vad han hade på kroken. Och denna gången hade han fångat en haj på sin popper och det var ju den första hajen på våran resa. Vi hade ju sett lite haj på olika ställen men inte lyckats få upp någon. Nu lyckades Udo att få upp en som inte var av den allra största sorten men ändå det var en haj i 10-kilosklassen.
Blacktip shark fångad på popper!
 
Och att det fanns många arter på platsen var det ju bara att titta ner i vattnet för att konstatera. Fisk i alla storlekar och färger var ju ett skådespel som heter duga och det var bara ett fåtal man över huvud taget kunde artbestämma. Så man insåg ju att för de som bodde där och åt av de andra fiskarna så fanns det gott om föda. Och det fanns många skrymslen och vrår att gömma sig i bakom alla koraller. Så om man fick på något bättre så var det bara att hålla upp spöet och hoppas att de inte simmade och skavde av linan emot korallerna.
 
Men då det var bara lite ström så skulle vi trolla lite för att söka av vart det fanns fisk så vi körde ut några mindre beten och körde iväg. Och ganska snart så började det smälla i spöna men det var svårt att kroka dem men Terry lyckades få på en liten makrill i alla fall.
Terry med en liten makrill.
 
Men vi for vidare och körde upp till norra sidan av Daram för att se om det fanns någon fisk hemman där och det var ett skådespel överallt man såg. Om det inte var stim med betesfisk som lockade ögonen så var det en jagande fisk. Och om det var varken eller så var det bara att titta ned i vattnet för att se vad som fanns där. Och överallt var det sköldpaddor så det gällde ju att inte kasta på dem då man bara såg en stor virvel i vattnet. Men vi for ut bland pärlbandet och hittade ett område som såg väldigt lockande ut med 2 små öar och bra med ström runt dem så vi lade oss med en båt på varje sida.
 
Det blev flera påslag men ingen krokad. Då slänger Marko ut sin popper och upp flyger en gigantisk makrill och Marko svär. Razor gang! säger han bedrövat. Och det är ju befogat då dessa fiskar har tandrader som liknar dem på en fogsvans. Fast de är mycket vassare. Så om det blev ett påslag av dessa så var det ofta som de även bet av linan. Vi hade 1,17 mm nylon och det var nästan helt utan kraft man tryckte linan mot tänderna innan den gick av. Så Marko knöt på en ny popper och kastade ut igen. Nytt påslag och poppern borta. Då bestämde vi oss för att flytta. Men det var dags för mat också så vi for till moderskeppet i stället.
 
Efter maten så for vi ut i övärlden igen efter att fått höra att det börjar släppa ordentligt för Udo idag då han även fått en bluefin trevally och barracuda så man kännde sig väl tillfreds att man varit delaktig i förvandlingen. Men vi for ut bara för att mötas av Udo som precis krokat en GT som var ganska fet på 98 cm bara för att följa upp det med att kroka en till 5 minuter senare. Makabert att se hur fisken flyttade båten då den drog iväg som en tvålkopp trots att det var motström. Men han var inte nöjd med detta utan fick 2 till under eftermiddagen.
Udo med en fin GT. 
 
Men vi fiskade oss vidare ut på ett rev och hade det ena påslaget efter det andra utan att lyckas kroka men det var mest barracudor och makrill men vi hade även en hel del påslag av GT. Till och med ett dubbelhugg utan att få upp dem men en riktigt actionfylld dag så vi kunde sova ordentligt. Men nu blev värken alltmer påtaglig i armar och händer av det tunga fisket och det fick bli mer voltaren på de ömmande svullna ställena så att man skulle bli fit for fight för nästa dag.
 
Nästa dag var det fiske med Udo igen och det skulle bli spännande eftersom han hade en sån dag innan och plockade fisk vart han än stoppade i sina grejer och det var honom väl förunnat för så trögt som han hade de första dagarna så var han värd all den fisk han fick efter allt slit. Men nu skulle vi ut tillsammans och jaga fisk och vi for runt bland öarna men det blev endast några påslag innan vi for lite längre bort i raddan av öar. Helt plötsligt såg vi en fisk som verkade lite större än de andra som jagade upp småfiskar och plaskade vilt.
 
Jag frågade guiden och han trodde det var en haj men jag var själv tveksam och kastade dit. Ett våldsamt påslag men missad fisk. Nästa kast och påslag direkt och de sedvanliga skrikande rullarna var igång och jag kunde landa ytterligare en GT på 65 cm. En fisk närmare 10 pannor som snabbt släpptes tillbaks. Jag sade till Udo att det var inte den fisken jag såg med bestämdhet och bad honom att kasta dit och genast kommer det ett påslag som jag aldrig kommer att glömma.
 
Påslaget var som att denna gången var det inte en toastol som kastades i utan nu kom hela VC med badkar och allt. En (eller2) enorm GT går upp och biter i betet så Udo tappar balansen för en stund men tyvärr satte sig inte kroken. Men vilket monster! Denna fisken fick alla våra GT:s innan att se ut som yngel i jämnförelse med denna besten. Hade varit kul att få se denna fisken men den gick vi bet på. För om de huggt en gång var det ovanligt att de högg igen. Och det finns gott om stora fiskar i vattnet av alla de slag och skådespelet håller på dygnet runt.
 
Väl tillbaks till moderskeppet så får vi höra av dem som inte varit ute och fiskat utan bara snorklat längs med ön att de sett en hel del Napoleon Wrassies. Till och med ett stim med 8 individer som lojt simmade vidare helt ignorerande de inkräktande dykarna. Och väl efter maten så ville Easton inte vila utan tog sig en trollingtur i stället och han drog på en lång tafs framför en lilafärgad Rapalawobbler och begav sig ut. Men han blev inte borta länge utan kom tillbaks till moderskeppet med en präktig Narrow barbed Spanish Mackerel.
Easton Braun med 121 cm ren styrka.
 
En fisk som var lika snabb och stark som den ser ut och en vikt bortåt 15 kilo. Han körde bort mot öarna vid ljusfyren och det small direkt. Och då han valt att trolla med en lång tafs så fanns ju möjligheten att få upp den. Längden på den var endast 2 tum från nytt IGFA-världsrekord och jag kan lätt säga att där finns möjligheten att slå detta rekordet för vi såg många makrillar som var större än denna. Men de flesta bet ju bara av linan!
 
Så eftermiddagen blev det fortsatt trolling för Easton och vi for ut bland öarna igen. Kanske ville monstret bita igen? Men helt plötsligt så kom det lite vind och det fort. Så vi lade oss i lä för vinden och det började regna. Helt underbart med lite regn som svalkade oss. Och när vi kom in till ön så var den helt belamrad av landkrabbor. Fascinerande att de klättrade så bra i klipporna och de var 5-6 meter upp från vattenytan men lättskrämda av oss så vi hann inte ta några bilder av dem. Regnet varade i 5-10 minuter och sedanvar det som vanligt igen. Men fisket blev inte bättre av regnet så vi fick nog inget vettigt under denna eftermiddagen. Så det var bara att ladda inför nästa.
 
Och nästa dag skulle jag fiska med Marko igen och vi skulle försöka att få lite blandade arter idag för vi hade ju båda fått skapligt med GT och ville ha lite olika fisk på spöet. Så vi for iväg till ljusfyren och jag lånade ett av hans egendesignade beten och började kasta. Ganska snart så nöp det i en fisk som betedde sig som en GT men ändå inte. Så till slut så fick jag in fisken och såg att jag fått en blåfenad Trevally i 5-6 kilosklassen och då världsrekordet på den ligger på 10-12 insåg jag att det var en riktigt fin fisk jag fått.
Bluefin Trevally
 
Men mycket vill ha mer så jag lånade Markos flugspö och ganska snart hade jag även fått min första flugfångade fisk i Indonesien. Tyvärr inte med flugan jag hade fått gjord av Joel men ändå! Det var en fisk på fluga.
Flugfångad fisk.
 
Vi for över på nordsidan men det var bara betesfisk där så vi drog ut bland öarna igen och fiskade vilt och vi testade även öarna där Marko hade kontakten med Razor Gang. För det ser ju inte helt fel ut där och ganska snart hade jag ett snabbt påslag och kunde bara konstatera till Marko att det var just Razor Gang som befann sig där då linan gick av direkt. Men döm om min förvåning då poppern låg och flöt så att vi kunde hämta den. När vi väl fått in den så ser man på linänden som satt kvar i poppern att den bitit av linan en halv meter från betet. Och det var ju inte småskav runt omkring utan bara tvärt av! Makabra fiskar.
Ordentliga bitmärken i betet efter 1 påslag av Spansk Makrill.
 
Och då detta var sista dagen så flyttade moderskeppet under förmiddagen ut till oss för middag nära fisket så närmade vi oss sakteliga revet där Flying Condor låg för ankar och då började det hända grejer. Påslag efter påslag av ömsom Makrill ömsom Barracudor av respektabelt format nöp lite varstans så var det svårt att avbryta för matpaus. Men vi kunde inte landa någon då det var stört omöjligt att sätta krokarna. Och de andra på moderskeppet kunde bara sitta och titta på när vi hade det ena påslaget efter det andra. Men till slut fick vi ge oss och ta våran matrast.
 
Men efter maten var det bara på det igen utan rast och vila. Bara fylla på kylväskan för nu skulle vi fiska oss tillbaks till Panun inför sista natten med gänget. Moderskeppet gav sig av i sakta mak och vi fiskade på utvalda ställen på vägen och slutligen började man känna igen sig då vi var tillbaks på området för de första dagarnas fiske. Blev en hel del missad fisk men Marko kunde i alla fall kroka en needlefish som är besläktad med våran näbbgädda.
Marko med en Needlefish på en ordentligt sargad popper.
 
Och när vi väl kom fram till båten så var det med delade känslor man kom dit dör man visste att nu var det slut med fisket här och det enda skulle vara några timmar närmare Sorong. Men jag är i alla fall helt nöjd med min egen insats och kunde till och med summera att den första fisken jag drog var resans tyngsta fisk på båten och det är ju inte fy skam i det här gänget med globetrotters som varit med om detta fiske vid flertalet tillfällen. Och man har ju lärt sig en hel del. Inte bara fiskemässigt utan även hur man skall klä sig som är en av de svåraste grejerna här då man är precis söder om ekvatorn.
 
Och även av utrustningen så krävs det ju en hel del. Så om man snålar och tar med en för enkel rulle så kommer straffet direkt på posten vid första fisken och rullen skär ihop. För det som räcker till Hälleflundra räcker säkerligen inte här. Och jag har sett kontentan av en rulle som i vanliga fall är en bra rulle men inte till detta som bromsen har smält ihop på. Även betena vet jag ju en hel del beten som jag vill ta med nästa gång jag åker för man skall inte ha de beten som är hård/mjuka. DVS de är ganska hårda men kan lätt penetreras av gaddarna i fiskens garnityr. För detta gör att de lätt kan hålla fast i betet och man kan absolut inte förflytta betet i munnen och kroka dem. Samt att vi inte hade något för speed.jigging här och det har jag en hel del beten som jag skule vilja prova.
Så här sargade blir betena av fiske i Indonesien. Foto:Udo Koops
 
Och nu sitter man hemma i Sverige igen med ormskinn lite varstans och funderar på om man verkligen har varit med om det här. För om jag inte hade haft mängder av foton och bilder så skulle jag fortfarande tro att det var en dröm. Att lilla jag skulle få fara iväg på en sån här resa är ju en ynnest som jag trodde bara var ett fantasifoster som grodde i hjärnan. Men nu har jag varit där och jag hoppas att jag får komma dit igen. För trots allt slit och ömmande muskler, solsveda och lång flygtid så har det varit en helt fantastisk resa och det är ju inte allt jag har berättat för det skulle ju inte bli något spännande för er om ni åker dit. Men om ni skall dit så får ni gärna höra av er så kanske jag kan ge några tips till er.
 
Och om någon undrar om jag verkligen vill dit igen kan jag bara citera Amerikanarna: Hell Yeah!
 
Sköt om er så ses vi.

Paradisfiske 3

Fortsättning på Paradisfisket i Indonesien.
Efter första dagens fiske så känndes det svårt att toppa detta. Men då man vaknar av att det är fisk runt omkring båten så kommer förväntningarna igen. Med Trevallys, makrillar, barracudor, bonitos och diverse andra fiskar jagandes runt omkring båten åt alla håll och en omgivning av vulkanöar vart man än ser så är det en fantastisk morgon på Panun 2 spinnkast från Prins Halims residens och bara ett rev skiljde oss åt.
 
Kvällen innan fördrevs med lite mete från moderskeppet men ingen landad fisk. Bara avbitna linor och söndertuggade fiskar i halvkilosklassen och en hel del pulshöjare vid varje napp. Och att bli uppväckt till detta är en ynnest och att bli serverad frukost på akterdäck som var svår att koncentrera sig på då det avbröts av jagande fisk lite varstans och alla vill bara ut på havet igen. Och denna dagen skulla jag få åka med Prinsen tillsammans med Easton på hans födelsedag.
 
Easton som till vardags är möbeltillverkare som gör möbler av trä från 1800-tals lador där han tar virket och omvandlar till möbler av olika slag. Likt alla de andra så har även han varit runt världen och fiskat överallt. Men planen var för egen del att göra allt i min makt att detta skulle bli en fantastisk dag för honom. Del att han skulle välja fiskeplats och att jag inte skulle vara i vägen för honom. För jag var ju fortfarande nöjd med den fantastiska starten jag fick dag 1. Samt att jag behövde vila armarna för att palla med resten av veckan. För det tar  en hel del bara genom att kasta de tunga betena och att kunna presentera dem på ett korrekt sätt. Bara själva kastandet kan knäcka en hel del människor även de som är vältränade.
 
Med de vanliga ritualerna var att vi plockade fram de personliga grejerna som kameror, solskydd, handduk och kläder. Och om man hade beten och liknande så tog man fram dem. Guiderna plockade i spön och kylväska fylld med dricka för att klara av passet så var det bara att ge sig ut på böljorna. Själv hade jag ändrat och klippt upp en buff så att det blev ett skydd över nacken då det under första dagen blev en glipa mellan buffen och t-shirten som jag fick syn på då jag laddade ner filmen från gårdagen och jag skulle få lida för senare då det var helt utan solskydd där. En smiley i nacken som jag raskt fick vattenblåsor på och tappade huden. Men idag var det nya tag.
Ser nästan ut som om Långben tittar fram ur ena ön.
 
Men vi ger oss ut i arkipelagen och fisket lockade. Ut till de första ställena och helt planenligt så valde Easton för-platsen och fick även ta första kastet vart vi än stannade. För det var ju många gånger som det nappade just i första kastet på ett nytt ställe och då i de 5 första rycken så spänningen var olidlig för varje plats vi kom till. Och man vet ju aldrig vart eller vad som det skall nappa. Men efter ett par påslag så fick födelsedagsbarnet på en fisk och upp kom en barracuda så man fick syna den närmare och det var hiskeligt vilka tänder de hade trots att det inte var en bjässe.
En tandad raket från Stilla havet.
 
Trots att den inte var speciellt stor så var det en imponerande fisk och i vattnet så fanns det riktigt grova pjäser som krävdes en hel del teknik att kroka då det bet tag i betet  och stack iväg. Och för att kroka dem så fick man rycka loss betet från tänderna så att krokarna kunde tryckas fast i fisken. Och att man sedan kör med hullingslöst så får man inte ge slaklina vid något tillfälle för då är fisken borta. Och det var många som man inte fick mer än en makaber rusning för att sedan bara bli tomt och man fick veva in sitt bete med bara några nya bitmärken som bevis.
 
Fiske rund öarnas kanter var alltid lockande.
 
Men efter ett tag så hade jag varit lite för optimistisk och knackat betet i berget och det började ta in vatten och till slut sprack det. Och då jag inte hade fler med mig ut i båten fick jag låna ett stickbait av Easton. Det hade en riktigt fin gång men det gav inga påslag. Easton å andra sidan körde med popper och fick en mindre GT. Men det var bara att åka tillbaks till moderskeppet för att kyla ned sig och få lite mat i magen. Men efter lite rast och vila så drog vi snart ut på fiske igen.
 
Tog med mitt sista stickbait och bytte genast samt nöp hullingarna på det. Skönt att ha ett bete som man verkligen tror på då jag fick 2 GT under första dagen. Trots att gången inte såg  något vidare ut så gav det ju fisk. Över 10 påslag förutom de 2 fiskarna så höjdes förhoppningarna igen. Och ganska snart hade vi kommit ut och hittat 2 små vulkanöar som såg givna ut för att kunna husera diverse fiskar och till min förvåning kastade Easton ut på vänsterflanken och lämnade mellanrummet mellan öarna ledigt, Så jag drog ett kast mellan dem och twitchade in betet.
 
Ganska snart kom en mindre? fisk från vänstersidan och direkt efter klatchade det till på draget och jag krokade. Fast fisk men den var ju inte så stor! Lite små knyckar men helt plötsligt blir det en rusning av det värre slaget. Fisken var på väg mot den vänstra ön så jag spännde åt bromsen mer då den stannade. Men det spelade ingen roll för fisken för den rusade bara snabbare. Vid nästa stopp som kom precis i kanten av vulkanön drog jag åt bromsen ytterligare för att förhindra att den skulle ha en chans att gå runt ön. Men det var någon form av monster som nappat för den brydde sig inte om det över huvud taget och drog iväg på en tredje monsterrusning och runt ön utan chans att stoppa den. Huvudlinan gick av som en brusten fiolsträng då den tog i bergskanten och nu hade jag inget bete kvar.
 
Så det blev att knyta på träbetet igen och bryta ihop. 1,5 dag hade gått och jag hade inga beten kvar. Tur då att det fanns en uppsjö av beten på båten. Men det är ju roligare att fiska med egna beten men träbetet såg ju fint ut. Men hur jag än försökte så fick jag inga fler påslag denna dagen. Men å andra sidan så for vi in i en labyrint av öar och kanaler och kom till slut till en lagun där vi inte kunde motstå att ta ett dopp. Fick plaska ordentligt för att svalka av sig och upp i båten. Men precis efter vi kommit upp så kom det ett par hajar som simmade omkring i lagunen. Inte särskilt stora men ändå! Bada med hajar. Fräckt!
Lite småhaj kom för att se vad vi var för några som plaskade i deras lagun!
 
Men efter detta så var det bara att åka tillbaks till båten för en välbehövlig dusch och lite mer dricka för det tog slut i kylväskan i dagens hetta. Och kvällen delade vi med de andra med skrönor om dagens fiske innan Condoren lättade ankare för att ta oss till nästa fiskeområde. Och under färden så var det läggdags för att vila sig i form inför nästa ställe.
 
Mustic:
Nytt ställe runt ön Mustic
 
Vi vaknade upp i vanlig ordning med frukost och uppdelning på båtarna och denna dagen skulle jag få åka på Irwans båt tillsammans med Udo som var en fiskfarmare som kämpat ordentligt men ännu inte fått någon fisk. I mina ögon så var det helt fantastiskt för han fiskade så bra och borde ha fått ett helt knippe vid det här laget. Och fiske är ju sällan rättvist. Att jag som nybörjare hade 2 av de största fiskarna i sällskapet och en man som Udo stod utan var för mig o-förklarligt. Men vi for ut till fiskestället som var ett stort rev med varierande djup och stort som hela Lidköping och plats för många. Och på vägen ut så fick vi se delfiner och makrillar som hoppade riktigt högt och hur högt nämner jag inte här för det är nog ingen som tror mig ändå. Men flygfiskarna hoppade i alla fall långt med sina 50-60 metershopp och liknade svävande trollsländor då de gled fram över vattnet.
En flygfisk som landat i Irwans båt.
 
Men här på revet så var det stora flygfiskar som var 30-40 cm långa och riktigt spektakulära att se på då det svävade fram över vattnet då de blivit skrämda av båtarna. Men vi for ut och spred ut oss över revet och började kasta. Och varje kast var det höjd spänning på och det var jagande fisk lite varstans och på de flesta ställen såg man botten ganska väl och undrade emellanåt om det verkligen kunde finnas fisk som ville bita här men som vanligt när man minst anar det så smäller det till.
 
Ett megaplask på betet och fast fisk. Här fanns det ju inga vulkanöar men väl revet som kunde ställa till problem. Så det var med hög spöföring som fisken drillades med mycket hård slirspärr och upp kom en 75 cm GT på Eastons träbete. Han blev riktigt glad för detta men det viktigaste för honom var om det blev några bitmärken i betet och jag kunde bara konstatera att ja det blev det så då var han saligt nöjd.
3:e GT:n blev ett faktum på Mustic
 
Men det blev nog enda fisken därute så vi begav oss in bland öarna och utforskade omgivningen. Men det var lite frustrerande då vi hade sett massvis med jagande fisk och makrillar över metern hoppa åt alla möjliga håll och även ett par valar som visade sig i ytan. Men då finns de ju kvar tills nästa gång! Men vi for in innanför pärlmusselodlingarna som bevakades av beväpnade vakter från tjuvar och in i kanalsystemet för att utforska arkipelagen. Och tidvattnet satte fart på vattnet härinne så att det blev malströmmar på sina ställen.
Bra fart på vattnet in i arkipelagen. Precis vid sidan om denna ön stod det en bjässe!
 
Vi fiskade oss inåt i systemet men då vi var 3 båtar som växlade om att vara först och endast 1 hade haft påslag av en riktig gris i början av systemet så valde våran båt att fara ut till revet igen. Men de som for in hade haft fantastiskt fiske efter det att vi lämnat dem. Men vi for ut och började jaga efter fisken och det fortsatte vara en hel del jagande makrillar och annat men det var sparsamt med påslag. Udo som fortfarande inte fått något började mumla på Tyska om vad han gjorde för fel och jag gav honom lite tips om vad jag sett guiden göra med poppern och vad jag trodde han skulle ändra på och ganska snart hade han haft ett par påslag men ingen landad fisk. Så nu fanns det hopp inför framtiden. Men vi for tillbaks till båten för att förflytta oss till nästa område och även denna gången skulle vi vakna upp på ett nytt ställe.
Tillbaks till moderskeppet för att äta och förflytta oss till nästa ställe.
 
Men det är inte utan att man saknar de ställen som man redan förflyttat sig ifrån då det finns potential för att fiska på många ställen till men det börjar kännas som att det finns lika mycket fisk på alla ställen och infödingarna vet ju bäst vad som gäller för varje tillfälle och förhållande. så det var med spänning vi for iväg mot Daram för att fortsätta vårat fiske. Men hur det gick där skriver jag om senare.
 
Sköt om er så ses vi!

Första dagens fiske i Paradiset

Efter en god natts sömn där man har velat emellan vad man skall tro om det verkliga fisket på stället man hamnat på. Är ju lite skillnad på att ut och isfiska och att spinnfiska i Indonesien! Kännde lite på spöt jag skulle få låna med ett par kast och insåg snabbt att det kommer att bli en smärtsam vecka då det är riktigt grova grejer. Rullen som är en Shimano Stella 8000är en rulle som är kraftig men ändå smidigtrots sina 15 år för guiden som jag skall ha idag som heter Irwan och är en ordentligt glad kille!
 
Min kompanjon för dagen blir den 75-årige gentlemannen Terry som är en helt fantastisk människa och ser allting positivt med förnuft. Positiv till allt och har varit med om en hel del så det blir en hel del skönsnack mellan passen. Betet som skall provas är ett stickbait som Sten-Gunnar Stéenson rekommenderat och jag hade ju braschat och köpt med mig hela 3 stycken så jag hade de och 1 fluga förutom pimpelgrejerna.
Terry från Amerika som är en helt fantastiskt underbar människa och min första kumpan på böljorna blå!
 
Värmen var påtaglig och det var ju lite kontraster med senast trots att det var skapligt varmt på pimpel-SM. Men det skulle ju ligga på 30 grader hela veckan med inslag av regn. Och det var inte utan att jag blev lite positivt inställd till att det skulle bli lite nederbörd. Men alla begav sig ut åt olika håll från Pris Halims härbärge för att inte störa varandra och alla båtarna hade 2 eller 3 fiskare och en guid på varje. En kylbox med vatten fanns med samt fiskeutrustningen.
 
Insmord med solskydd som Karin försett mig med och långärmad T-shirt, buff solglasögon och keps så var det bara att köra på! Och det var inte särdeles lång vi åkte heller innan vi kunde börja kasta. Irwan visade med hela hande åt vilket håll vi skulle kasta och hur vi skulle ta in grejerna och det var ju inte riktigt som jag var van vid men man skall väl lära sig. Och efter ett par kast så tyckte jag faktiskt att betet rörde sig på det sättet jag önskade och även Irwan gjorde tummen upp. Och efter 5-6 kast så kände jag första påslaget men det var ingen fisk som ville krokas. Det blev inte mer är en stöt i spöt och en ordentlig vattenvirvel så man blev lite skrämd.
 
Men vi for vidare till nästa ställe och där kom en barracuda hoppandes åt mitt håll och nästan samtidigt så small det till i spöt trots att fisken var 10 meter ifrån. Men mer blev det inte och vi fortsatte vidare till nästa ställe. Och hotspots fanns det gott om. Då det är både stora och små vulkanöar överallt i en arkipelag som är så bedårande vacker så ser ju botten likadan ut. Det är stora och små rev. Stora och små hålor och det kan ju verkligen vara bra att veta var fisken ställer sig när tidvattnet kör igång. Och det kunde guiderna på sina 5 fingrar. Och det var många fiskar som sintes jagande och man undrade flera gånge de for förbi fisk som spratt i vattnet men det begrep vi bättre efter denna vecka. Det är skillnad på skit och pannkaka!
 
Men vi kämpade på och missade ena fisken efter den andra men det var inte riktigt sådana påslag att jag kan säga vad det var och då vi inte krokat någon fisk så funderade man på om men egentligen var helt kass på detta men veckan är ju lång! Och när vi fiskat ett par timmar började man även bli lite mör i armen och fick ta en andningspaus emellan kasten och helt plötsligt exploderade det då jag kastade lite avigt där jag gissade att en fisk skulle stå och man kan väl jämnföra det med att när man fiskar havsöring så smäller en kraftig öring på ett ytfiskat drag och man blir spännd av plasket.
 
Men denna gången var plasket som man kan tänka sig att någon står med en toa-stol från Gustavsberg på fjärde våningen och kastar med full kraft på draget. Men jag kännde inget och fortsätter jerka och det exploderar igen. Återigen ingenting. Men 3:e gången så drar det till så pass i spöt att jag måste sett ut som en ost-båge  med kläder! Rusningen efter var enorm och jag undrade bara vad ända in i helsike som just hände. Fick in fisken en bit men strax var det en ny rusning och jag fick börja om. En tredje rusning men nu började de redan bli kortare (tack och lov) för armarna var inte av det piggaste slaget utan som om man fiskat en påskhelg med ett gammalt rantanen i blötis!
 
Fish on! Fisken rusar oavbrutet till botten medans flera bjässar frossar av betesfisken vid land!
 
Överallt runt mig så jagar fisk och småfisken sprätter åt alla hål så jag säger till Terry att fiska på dem under tiden för det kommer nog att ta en stund med min. Men han avböjer som den gentleman han är och talar tydligt om att han bara njuter av att se mig drilla. Och sakta men säkert så kommer slutligen fisken upp efter 15 minuters fight och vi är båda helt slutkörda och Irwan lyfter in en 106 cm lång Giant Trevally i båten. Vilken gris! Jag når inte runt den med en arm och hela jag fryser trots att det är 30 grader varmt!
 
Fisken återutsattes efter mätning och jag vilade upp lite innan jag ens orkade hålla i spöet. Men både jag och Terry var nöjda och eftersom Irwan även skulle stå för matlagningen idag så begav vi oss tillbaks till moderskeppet där vi möttes av de andra och gratulerades med en koller i form av Bintang med kondens på utsidan. Den var riktigt välbehövlig! Men första turen och påslag av 8 olika fiskar för min del och en 106 centimeters pjäs är ju inte fy skam. Och blir varje dag så här så kommer jag att få ta en vilodag emellanåt!
 
Men efter en väl tillagad Queenfish och en stund i sängen där airconditionen var alldeles underbar så var det bara på´t igen! Men armbågen värkte redan så jag smetade på lite Voltaren på den och det skulle visa sig vara en underkur för de kommande problemen och tillsammans med solskyddmedlet vara det vettigaste jag tagit med mig ihop med stickbaiten! Så samma gäng på eftermiddagen men nu blev det åt ett helt annat håll och man var aldeles bortkollrad med vart man var och det spelar ju ingen roll för guiden kan ju. Men om det skull hända honom något så vat jag inte om jag hittat tillbaks.
 
Men iväg kom vi och jag jade redan fått sätta på bete nummer 2 då bygeln slog över och betet som var sjunkande inte gick att hitta. Det är ju som en spottloska i stilla havet! Men vi kom igång och det var samma visa med flera missade napp men till slut så blev det en Gustavsbergare igen men denna gången nöp den direkt. Första rusningen var grotesk och värre än den förra och jag undrade hur stor denna skulle va. Jag bad återigen Terry att fiska men han avböjde igen. Då tar Irwan upp spöt i stället och efter mindre än 10 sekunder så lämnar han spöt till Terry med en krokad Travelly.
 
Irwan tar över filmandet i stället och filmar oss bägge drillandes var sin Giant Trevally och Terry plocka upp sin medans jag fortfande håller på.Terrys är en på 60 cm men till slut får jag upp min i båten med så vi båda kan pusta ut då min kommer upp med 88 centimeter från nos till klyka!
 
 
Och även efter detta är vi ganska nöjda. Men mer berättar jag senare. Samt bild på den store! Men det är mycket begränsat med internet på planet!
 
Sköt om er så ses vi!
 
 

Nya Guinnearesan!

Sitter just nu I Sorong på hotellet som har en kanon airkondition och bara njuter.
Håller på att avsluta min resa men vill rapportera lite redan nu.
 
Torsdagen den 27 april for jag med Albin och Malin till Arlanda via Västerås där jag svängde in på Willys sportfiske för att se om det fanns några häftiga beten eller annat matnyttigt jag kunde ha med på resan. Men det fick bli en keps med nackskydd för att klara solen bättre. Så vi for upp till Arlanda och checkade in. Sedan var det adjö till de andra och flyget till Dubai äntrades. Ja det är ju ingen korttur som när man far iväg på pimpeltur precis och det tar ju sin lilla tid att fara till andra sidan jorden. Phileas Frogg gjorde ju jorden runt på 80 dagar och jag skall göra det på 10. Men som tur är så skall jag inte fara i en luftballong!
 
Resan gick fint till Dubai och där väntade en 12 timmars väntan innan flyget till Jakarta men tyskarna Udo och Mark skulle komma in 2 timmar efter mig så det skulle ju vara lugnt. Men tiden gick och allteftersom så började ögonlocken bli väldigt tunga så jag fick trixa fram internet som fungerade och det är snabbare sagt än gjort. Jag är ju ingen hacker precis och när jag väl kom in så gick det ju inte särdeles snabbt heller. Men så snart det var fixat såg jag på FB att de andra lämnat Tyskland för bara ett par timmar sedan så det var ju kört att få sällskap under väntetiden. Men i alla fall så blev det lättare vid halv fem på morgonen när böneutroparen körde i gång och Jammade så att det räckte över hela flygplatsen.
 
Fick gå runt och spana i butikerna för att hålla mig vaken för om jag somnade kunde jag ju missa flyget. Och det hade ju varit en katastrof! Fick mig inhandlat en kontakt för att kunna ladda i alla möjliga uttag men annars så känndes det nedervärderande med de flesta grejer som säljs på flygplatsen men så är det ju överlag. Sprit, cigaretter och parfym är ju standard men om man inte vill ha de så är det ju nästan bara choklad vart man än kommer. Försökte att hitta vykort att skriva men de saknades helt på flygplatsen. Kanske är o-modernt med det men det finns ju faktiskt de som inte har facebook och helst går snigelvägen men härifrån var det stört omöjligt!
 
Men till slut på morgonen så kom ju Tyskarna och de sa att de satt på Heineken bar som skulle vara våran samlingspunkt och det skulle bara finnas en  sådan där och den hade jag ju hittat till på de första 20 minuterna så inte ens det nöjet fick jag ha för att fördriva tiden. Men jag gick dit och kikade men hade ju bara en bild från FB att gå på och tyckte inte någon var särskilt lik. Hade suttit med en fiskekeps på mig hela natten i väntan på dem så att de skulle känna igen mig men det visade sig att de hade hittat en annan Heineken bar trots att jag satt på den de menade från början. Så de fick vackert flytta på sig för de var i fel del av flygplatsen då denna låg endast 50 meter från gaten.
 
Men vi strålade samman och begav oss till gaten då det var dags och det var ju lite kul att jag fick guida dem då jag aldrig varit där tidigare men de var på väg åt helt fel håll så det var nog tur att jag rekat så mycket innan. (hade ju inget bättre för mig) Vidare avfärd emot Jakarta som även denna resan gick bra och väl vid inrikesflyget sammanstrålade vi med några av de andra resenärerna Terry som var en 75-årig Gentleman som for land och rike kring och Easton som var en driven företagare inom möbelindustrin och även han en globetrotter inom fisket. De sista träffade vi sedan när vi kommit fram till kajen utanför fiskmarknade i Sorong där båten utgick ifrån.
 
Terry och Michael från Usa hade varit där en vecka redan och snorklat mötte upp på kajen och vi tog en promenad och kunde konstatera att vi uppskattade hanteringen av livsmedel bättre hemma!
Men så snart vi kommit på båten så kom informationen om att nu skall vi åka båt i 12 timmar. Jaha tänkte jag som redan höll på att flyta bort i värmen men fick i alla fall på mig kortbyxor och t-shirt. För värmen var som en vägg när man gick ut ifrån flygplatsen och inte något man var riktigt van med som idog pimpelfiskande nordbo!
 
Men en liten vila och en middag gjord på Queenfish som var alldeles underbart god Och lite chill i sovrummet som hade AC så var det bra igen. Men då kvällen kommit så var vi framme vid Prins Halims ställe på Panun men då började ju solen gå ned så det blev lite fiske från moderskeppet. Så jag plockade fram mina grejer för att visa vem jag var och vad jag normalt sett fiskade med så plockade jag ju fram dalaspöt med en Kinne 55 och en killer i änden. Högljutt jubel utbröt på båten och de undrade om jag verkligen skulle släppa ned det där. Jag hörde ju enorma plask från jagande fiskar i området och bläckfiskar som blinkade runt båten. Men visst skulle jag visa dem!
 
Så sagt och gjort så doppade jag ned grejerna men det var i djupaste laget men linan räckte till och ganska snart så var första fisken ett faktum. Flera fiskar till blev det men sedan klickade det bara till och pirken var ett rart minne! Men i morgon är en annan dag så då skall man använda stora stickbaits och poppers med 0,42 flätlina och tafs på över millimetern tjock nylonlina så då blir det nog andra bullar.
Första fisken på Kinnepirken
 
Andra fisken på Kinnepirken
 
Grouper på Kinnepirken
 
Fjärde fisken på Kinnepirken-
 
Även Easton fick fisk på kvällsfisket.
 
Men sedan var det bara att gå och lägga sig för att ladda batterierna för det vi kommit hit för nämligen ytfiske efter Giant Trevally. Och jag har ju med mig 3 beten och en fluga som skall testas så vi får se hur det går med det. Men det skriver jag om nästa gång för nu skall jag ut och äta middag i den fruktansvärda hettan som är just nu i Sorong!
 
Sköt om er så ses vi!

Nu är det dags för drömresan!

Nu är det äntligen dags för drömresan till Papua Guinnea!
8 dagar på en båt med full service och Solid Adventures står för värdskapet. Lyxigt värre!
Och det är inte utan att Ronja är orolig då jag inte får prata Svenska på resan då det är jag, 2 Tyskar och 4 Amerikaner som är gäster på båten som troligtvis inte har några Svenskar som har rollerna som guider, kockar eller kaptener på båten. Men det skall man väl klara av?
 
Språkförbistringar kan ju ske även inom Sveriges gränser även om det bara är ur-Svenskar som blandas ihop. För även grova dialekter kan leda till språkförbistringar. Men själv är jag inte orolig för detta då Amerikanskan är som Engelska, bara lite slarvigare och ett fåtal uttryck som skiljer. Och det har vi ju fått i oss sedan barnsben genom TV:n. Och att prata Tyska skall väl fungera det med då det kan jämnföras med en halv-full Svensk. Och ju mer öl man dricker desto bättre Tyska pratar man. Och att man kunde prata Tyska sedan man var 7 så skall det nog inte vara några större problem. Enda hindret i det Tyska språket var ju att man läste det på högstadiet och därefter blev man betydligt sämre på språket då det endast koncentreras på att böja ackusativobjekt och possesiva pronomen!
 
För vem har inte rabblat de Tyska glosorna så att de står en upp i halsen och satt sina ärr i det mentala och etsat sig fast i minnet för livet. Men kanske, kanske kan man ha nytta av det men sedan 1983 har jag undrat om när jag skall ha bruk för Gun Fahléns hårda tag i klassrummet vid Tyskalektionerna! Men de verkar vara ett par glada Tyskar då jag kommit i kontakt med en av dem via mail och Facebook och redan testat av dem och förvarnat dem om att jag har ganska sjuk humor. Kanske inte lika sjuk som Liljas men ändå!
 
Men på torsdag morgon far jag upp till Fjollträsk och flyger över till Dubai där jag skall träffa Tyskarna på Heineken bar. Lämpligt ställe och kanske dags för årets första öl? Sedan far vi över havet till Jakarta för en mellanlandning och byte till inrikesflyg och en 4-timmars flygresa till Sorong där vi kliver på båten på lördag morgon och far ut på böljorna blå. Det kommer inte att bli något rapporterande därifrån då det inte finns någon internet eller telefonkontakt på båten men jag får väl samla på mig så mycket det går och plåta och filma så mycket det bara går. Och vi får väl se om jag kan få ihop något mat-nyttigt som jag kan dela med mig.
 
Tyvärr blev det ett missförstånd då jag och min hjärna inte riktigt samsades så nu blir det att resa med en enkel digitalkamera i stället för ett monster från Canon som var planerat. Men det finns ju även med en gopro och mobilen så det skall väl bli något i alla fall! Och tidigast den 8 maj kan det komma något från mig men det beror på hur mycket tid och ork man har på resan hem då det säkerligen blir en hel del dö-tid på planen och orkar man så kliar det nog i fingrarna att rapportera hem om resan. Men det finns de som hört av sig om rapporter i media och till dem skall jag nog spara det bästa! Men det kommer allteftersom.
 
Och i väntan på denna resan har allt annat fiske skuffats åt sidan då det inte finns en chans att orka med att ladda upp inför andra fisken samtidigt som det skall laddas inför denna resan. Och ork har det inte varit så mycket av det sista då det först var magsjuka på påsken och förra veckan en sådan grotesk förkylning så bara Marie Magnusson och alla killar kan förstå hur klen jag var! Så det skall bli skönt med att bli upp-passad av besättningen i fulla drag och bara ta hand om sig själv i 8 hela dagar på en båt i Stilla havet! Kanske blir ett strandhopp på kurrekurreduttön eller nån annan ö med lite mat och strandfiske. Låter kul det med.
 
Men här hemma har det ändå hänt en del grejer som jag skrev om senast så hade Tono på Mekenfisken i 25 minuter. Första DM i Internationellt har gått av stapeln i Lidan och andra är medans jag är borta så nu är hela serien körd för min del. Den senaste Svenske pimpeltipsmästaren har varit och hämtat sitt gula pimpelset.
Jan Branell Svensk mästare i pimpeltips 2016.
 
Kinekulleträffen har gått av stapeln och Per Morelius förärade mig med ett besök för att få tag på de sista felande länkarna och begav sig ut dagen innan tävling och testade att spänna musklerna. Och att torsdagen blev ett steg i rätt riktning skickade han en bild av och förhoppningarna steg att det skulle vara mina grejer igen som skulle ta hem Kinekulleträffen då han plockade upp en fin fisk.
Fin fisk dagen före trollingträffen.
 
Första dagen gick de direkt upp i ledningen men sedan backade de i resultatlistan och kunden före dem, Team Anka som var 20 minuter före i butiken gick segrande ur striden i denna trollingbatalj som björ på allt i väder med friska vindar, vindstilla, strålande solsken, regn och snö! Men jag var inte uppe och kollade då jag fortfarande var förkyld och ville spara de sista krafterna till resan. Och som sagt, ni får ge er till tåls med rapporteringarna tills jag kommer i land. Men de kommer i någon form allteftersom!
 
Sköt om er så ses vi. Och ha en trevlig Valborg på er här hemma i Svedala!

Mekenfisken 2016-04-16

Fiskar vi minns !
Ja så här i rokadernas tid då många skiftar från isfiske till mete och predator eller specimenfiske så kommer det lite olika rapporter ifrån olika håll.
Många gottegrisar är det som förlänger pimpelsäsongen och far iväg tiil Trysil cup för att fröjdas på fruset vatten. Andra sätter i båten eller putsar upp trollinggrejerna. Vissa knyter metetackel och några far till Norge och fiskar torsk.
 
Men själv slappar jag mest och försöker ladda batterierna till resan som närmar sig med stormsteg. Kommer till och med backa från det första Int-metet i morgon som går på hemmaplan i Lidan. Fisket i sig är redan nu gott och Thörneling, Tono och Sandberg tog ett pass i gräset nedanför gamla Hamngatans Livs för att trimma in tekniker på att dra blandad fisk som mört, björkna, brax och andra vanliga metefiskar. Men efter ett tag fick jag ett SMS om att Tono drillade Mekenfisken och har hållt på en kvart! Så det var bara att få fram gopron och sticka iväg!
 
För att förklara denna mytomspunna fisk så finns det en sträcka i Lidan där det emellanåt kliver på en fisk som inte riktigt går att förklara. Den nappar på det mesta och o-avsett om det är Int eller Trad-mete. Fisken är förhållandevis lugn precis som om den inte förstår att den är krokad. Ibland kommer det ordentliga knycka medans andra gånger seglar den bara iväg. Men kontenta blir alltid samma sak då fiskaren står kvar och undrar. Vad var det som hände?
 
För det slutar med att fisken tappas. Antingen har tafsarna gått av, kroken brutits, spöt gått av eller bara helt plötsligt bara släppt! Förklaringarna från de som aldrig haft på den är alltid självklara för dem. Felkrokad brax, Gädda som tagit fisken, Gös som tagit fisken, Gädda/gös som är felkrokad. Ja förklaringarna är många ända tills de själva fått på detta monster och då inser att inget av detta överensstämmer med betéendet. Själv har jag haft på fisken mellan 15-20 gånger och även sett andra ha på den säkerligen över 80 gånger. Men ingen har fått se den!
 
Och att det är många som säger att det är en mytoman som berättar detta får gärna fortsätta med det för själv vet jag hur tokigt det låter. Men en efter en av tvivlarna får krypa till korset då de själva har fått på besten eller sett någon närstående kamrat som försöker bemästra den. För annars är det ju lätt för en åskådare att bara säga att den där fiskaren kör ju med för klena grejer och det räcker med en vanlig brax för att det skall bli omöjligt att ta upp den. Men för de inbitna som varit runt och fiskat lite varstans vet ju att det är inte så stora problem att plocka hem stora fiskar på dessa grejer.
 
Fighterna jag har sett har skett på långspö, Take-A-Part, bottenmete och matchmete. Vid de 2 sistnämnda så används ju rulle men på något sätt slipper fisken undan ändå. Oftast med trasig utrustning. Så man kan undra vad det är för fisk för ingen har sett vad det är för en krabat som gäckat oss under alla dessa år. De som har varit närmast har fått sänkena ovanför ytan men man ser inte ens konturerna av fisken. Denna gången kom det upp luftbubblor stora som knytnävar när fisken kom närmare ytan. Och den rusade aldrig iväg trots att fighten  för Mikael Tono varade i 20-25 minuter innan kroken helt sonika lossnade.
Tono när han började drilla fisken!
 
Och att fisken håller sig så lugn kan ju bero på att den inte begriper ens att den har blivit krokad. För iblend så tror man bara att det är en motorhuv man har krokat mitt på då den bara seglar iväg. Och andra gånger så känner man ett par kraftiga slag och då jag själv oftast fått på den på toppknutet så sprängs linan utan tillstymmelse till chans att stoppa den då 2 slag räcker för att göra slut på den linmängd som finns på ett 9 meters metspö. Sedan är ju bara frågan om vad som går sönder. Förhoppningsvis har man bundit tillräckligt klent så att man endast mister tafsen. I värsta fall så smäller spöet av.
 
Mikael får variera fighterplats för att inte orsaka allt för mycket kroppssmärtor av monotont drillande.
 
Men vi får se om det någon gång är någon som klarar av att få upp fisken så att vi alla får veta vad det är. Kanske i morgon då Skaraborgs första DM i Int-mete går av stapeln. Får väl hoppas det blir Daniel Ahlgren som skall göra sitt första DM genom att endast feederfiska. Då med rullen som hjälp. Problemet är ju bara att fisken skall vara ovanför ytan då fisketiden är slut. Och det är ju bara 4 timmar!
 
Sköt om er så ses vi!

2 veckor till drömresan!

Nu är det bara 2 veckor kvar till drömfiskeresan i West Papua New Guinnea!
Och de flesta grejerna börjar falla på plats. Flygbiljetter är bokade, valuta bokad, solskyddsmedel införskaffat (tack Karin) extrabeten införskaffade med bästa möjliga tipshjälp av Stéensson. Glasögon från Leech införskaffade och resesällskapet bekräftat. Det blir jag, 2 Tyskar och 4 Amerikaner som skall kampera ihop på båten. Så det får väl vara jag som är Bellman då?
 
Hur det nu skall bli med att resa själv får vi se hur det är men det blir ju nya bekantskaper när man skall lära känna dessa Tyskar och Amerikaner som man aldrig träffat förut. Hoppas att man träffar någon trevlig typ på flyget så att tiden flyger fram. Resan går först till Dubai där det blir en mellanlandning och sedan vidare till Jakarta. Därifrån så blir det inrikesflyg i 4 timmar innan man kommer fram till Sorong och får ta sig ut på båten för att bli servad av besättningen. Lyxigt värre!
 
Kollade just innan på vädret som skall vara just i Sorong och de närmaste 10 dagarna skall det regna varje dag och ligga mellan 24-28 grader och marginellt med vind. Max 4 sekundmeter under denna perioden. Emellanåt skall även solen bryta igenom och man skall säkerligen få användning av såväl solglasögon som solskyddsmedel för att inte bli helt sönderstekt. För 8 dagar på Stilla Havet skall nog göra sitt och om man får lite fisk så skall det väl spä på smärtan i kropp och själ som redan innan hugg kommer att vara ganska öm av såväl solsveda som träningsvärk orsakad av evigt kastande med 200 grams poppers i jakt efter GT, Dorado, Dogtoothed tuna, Bluefin travellies, Napoleon wrassies, Humphead parrotfish, Bonefish, Mahi mahi, Wahoo och Spanish mackerel för att nämna några. Men det kan ju även bli Sailfish och Marlin så det kommer nog att bli lattjolajbans de lux.
 
Det blir nog en ordentlig kontrast emot att springa runt på isarna och pimpla abborre som man har gjort under vintern. Och det med riktigt varierande resultat. Omvänd ordning på det i år då jag själv lyckades i serierna men inte i början och absolut inte i slutet då jag till och med fick avbryta pimpelresan i påskas. Och hur det blir med bloggandet då så kommer det att vara magert å det värsta då det inte finns någon internetanslutning på båten. Finns ju en satelit-telefon men den används bara i nödfall. Och det blir nog mest att samla på sig en massa bilder och kanske även lite film för jag skall ta med mig en kamera som Matilda skall låna ut till mig samt en gopro så det skall kunna dokumenteras så mycket som möjligt.
 
Men som sagt så kommer det inte ut någon information förrän tidigast när vi är tillbaks i Jakarta redo för hemfärd. Kommer även då att spara lite till de som har hört av sig om reportage om resan men lite cliffhangers skall det väl kunna bli redan innan jag kommer hem. Men när och hur vet jag ännu inte men det blir i Maj i alla fall. För jag kommer hem en och en halv månad innan semestern så det skall nog hinnas med i varje fall ett par inlägg angående denna resan. För det skall väl bli en resa att minnas för min del och min förhoppning är att få nytt personbästa och det skall väl inte vara så svårt att klara av därborta. Det räcker ju att få en fisk över 10 kilo för att ta hem titeln och om jag inte klår det så är nog resan en besvikelse.
 
För i vattnet vi skall fiska i så kan man använda årets grövsta fiskar som agn där och många av fiskarna väger mer än mig så vi får hoppas att de inte drar i mig och att man orkar hålla kvar i utrustningen. För många filmer har jag kollat på och fått lite mer önskningar om resan. Kanske man kan få se en paradisfågel och få fota den. Det finns ju 39 olika arter på Papua och alla är olika och spektakulära. Långa stjärtspröt som ofta dekoreras med något vackert i toppen. Men leguaner och havsorm kan räcka med att få se på långt håll. Men jag vet ju inte om vi kliver iland. Men då kanske man blir som Efraim- en negerkung!
 
Nej nu är det bara fortsätta och ladda för sandaler, kepsar och andra kläder skall plockas samman innan färden går av stapeln. 2 veckor går fort!
 
Sköt om er så ses vi.

RSS 2.0