tomasleijon

Att jag inte är som alla andra har nog inte undgått någon, inte ens mig själv.

Och detta är jag stolt över!

Att mitt garage heller inte är som alla andras kommer nog inte som någon större överraskning för någon.

Det intressanta är att för pimpelfiskarna så finns det bara pimpelgrejer och inget annat.

För trollingfiskarna är det nog samma visa att det endast finns trollinggrejer att tillgå.

Och så vidare för varje gren som finns så blir de förvånade över att det finns även andra grejer än vad just de söker.

För ett 10-tal år sedan retade jag upp mig på att det inte gick att få tag på den utrustning man ville ha just då man behövde det. Man fick vackert sätta sig i bilen och fara 7 till 10 mil föt att hitta något som kunde kallas för fiskebutik. I Lidköping var det ju öken med de 2 som sålde utrustning. Den ena var en klädaffär som sålde sportutrustning och den andra var en cykelhandlare. Ingen av dem hade något vidare utbud, men cykelhandlaren hade det nödvändigaste och till en skaplig penning. Han hade även servisen att man kunde beställa hem det man behövde om man var ute i god tid. Nu vet vi ju alla att beställa går ju inte alltid hem då vi nog alla till mans är lite hastiga och uppspelta när vi skall ha något och då måste det finnas NU!

Gick man sedan in i klädaffären så var priserna satta efter dagsformen och de visste att man betalade det som sades och när jag själv ville ha just den grejen så var naturligtvis priset dubbelt så högt som annars.

Visst köpte man varan men var ganska sur efteråt och tänkte att nästa gång priset är lågt så köper jag dubbelt i stället så kan jag ha tills den gången jag behöver den.

Men som alla andra så väntade jag tills behovet fanns och då till det dyrare priset.

Gjorde då slag i saken och startade eget med endast lite jig, häcklor, beteshakar och solglasögon. Efter ett tag så efterfrågades andra grejer så allt eftersom så plockades än det ena och än det andra hem.

Ut på tävlingar för att visa upp sig och sedan utöka sortimentet. Snart så ökade omsättningen och fler grejer togs hem.

2005 fick jag ett friår från jobbet och testade att öppna butik i Rörstrands lokaler. I gallerian skulle jag utöka ordentligt med sortimentet och gjorde så. Att lokalen inte var ultimat visste jag innan men efter flera försämringar av läget av lokalen med igenmurning av ena ingången som kom från Rörstrandsbutiken. Borttagning av parkeringsplatser samt höjda hyror allteftersom så flyttade jag hem igen. Trots att butiksytan endast var på 50 kvadratmeter så var den välfylld med varor från golv till tak. Svårt att få plats med grejerna i garaget men man fick endast ha de mest frekventa framme. Nu börjar det likna något och trots att det är trångt att gå runt så finns nog balansen där.

Kul med alla som kommer in och frågar vad de behöver för ett lyckat fiske. Jag ber dem ofta komma med sina draglådor för att komplettera eller kanske bara få tips. Det är ju få butiker som kan ge tips om när, var hur man skall göra det ena och det andra. När kunderna sedan kommer tillbaks och säger att nu får de äntligen fisk så värmer det långt in i själen. Något har man snappat upp på de olika turerna och full-lärd blir man nog aldrig. Men kul att man kan förmedla sin kunskap och få andra att få fisk eller varför inte, få mer fisk?

Viktigt att poängtera för alla att inte ta mer än de behöver då man skall ta tillvara på all fisk man får.

Kul också att se när det kommer långväga gäster i butiken. Ena gången en pimplare från Norrland som dyker upp i garageöppningen och säger tjena Tomas då han är på väg till Orust på semester.

Ett gäng trollare ifrån Finland kommer och skall handla och de vill bara ha Bomberwobbler. De ställer frågan om vad de skall använda på Vänern då de skall vara där en hel vecka. Tipsar dem om mina egna wobbler som är framtagna för just Vänern. Tittar på vädret och visar vilken som är trolig vinnar-wobbler för morgondagen. Motsträvigt köper de 2 och lämnar för vidare färd till Kållandsö och fiske. När jag åter öppnar på Måndagen så står det ett helt knippe med Finnar och hänger på låset. De blir väldigt glada när jag öppnar för dem och de går direkt till tavlan med handlackade wobbler. Det är ganska hetsigt mellan dem men jag lugnar ner dem med att jag har fler men inte färdigmonterade. Jag ber dem att tala om av vilka färger de vill ha och sätter mig och monterar. Frågar under tiden hur Söndagen var och de berättar med inlevelse om vart de körde och hur kul nappen var. Jag frågade sedan om de var nöjda med mina wobbler och de svarade. Märker du inte det?

Jovisst svarade jag men hur många fick ni på dem. 6 stycken svarade den ene. Men ni körde ju med många andra beten också, och ni var ju 3 båtar så hur många fick ni på de andra för ni hade ju bara 2 stycken?

Inte ett enda napp svarade han. Kul att ha förmedlat rätt denna gången med. Gav dem mitt telefon-nummer så att de kunde ringa om de kom någon annan tid. De ringde på Torsdagen igen för att fylla på inför sista trollingdagen. Kul igen för då vet man att det är uppskattat med det jag gör.

Har många sådana episoder att berätta om men det tar jag en annan gång. 

Kanske det blir om alla de som vunnit trollingtävlingarna runt om i Vänern eller dragit tävlingen största fisk på dem.

Tänkte visa ett par bilder som bevisar att bilen inte längre är välkommen i garaget.