tomasleijon

Vi går allt närmare rätt årstid.

Allteftersom kommer tecknen tätare och tätare. Det börjar med V-formationer av fåglar för att fortsätta med regn och lövras från träden. Första frostnätterna och kanske till och med en is-hinna på vattenpölarna. Fisketävlingarna tar slut i programmet och måsespelen börjar avta. Lampan i bilen som larmar om halt väglag är tänd och nidingar ringer och talar om att det skall vara insatstävlingar i parti och minut bara för att riva upp en sargad pimpelsjäl. Igår fick jag en bild av farbror Storm som satt på isen med isborret bredvid sig och trodde då att han redan varit ute men så var inte fallet, i alla fall inte då.

 

Men det säkraste vintertecknet kom just idag ut på nätet och det är Stanges eminenta pimpeltävlingslista som han varje år sätter ihop på ett fantastiskt sätt. Man får hoppas att han fortsätter med detta för det är ju inte många sanktionerade tävlingar om man går in på sportfiskarna. Att Stange sätter ihop denna lista uppskattas inte bara av mig utan av de flesta som älskar det där med pimpeltävlingar. För vem har inte ögnat igenom den där listan både en och flera gånger per säsong?

Har nu länkat till den sidan så man lätt kan hitta vilka tävlingar som går av stapeln och när så man kan välja rätt.

 

I och med denna listan kan man ju konstatera att helgerna under vintern är för korta för man vill ju egentligen vara med på alla. Att man sedan behöver arbeta under veckodagarna är ju ingen höjdare när man skulla kunna vara på is och ha det glatt. Om det blir något fiske i närområdet återstår att se men förra vintern blev det ju rätt så många mil bakom ratten och många övernattningar, speciellt på Orsa camping och stugby. Bra boende där vi samsades från de flesta distrikt från söderland. Skaraborgare, Göteborgare, Bohuslänningar och smålänningar blandades friskt i de stugor som är av lagom storlek. Maten på Byakrogen är ju helt OK och kommer säkert att få något besök i vinter med.

 

Det är nu 22 dagar till planerad pimpelpremiär och jag är inte ens säker på att det ligger is där men det är i alla fall i begynnelsefasen. Fjolåret var ju en trevlig tillställning med gott om folk från hela Sverige där och själv åker jag gärna tillbaks då det blev fjolårets högsta vikt för egen del. Det vittnar ju om att förutsättningarna är annorlunda där jämntemot våra egna här i Skaraborg. Härhemma blev det ju bara 2 tävlingar och det var DM:en och de gick ju inget vidare. 10 meter fel på första tävlingen och en tappad bumling under isen på den andra var ju nära men ändå ack så långt bort från bra placeringar. Att det sedan blev ett öppet SM tackar jag för då det inte finns en chans att så många tackar nej till SM-start så att jag får vara med.

 

Att mitt fiske passar bättre norrut bättre än här hemma syns ju på placeringarna. Här hemma är det så många som kan vattnen så bra att jag inte har så stor chans med mit o-ortodoxa sätt att fiska. Medans norrut stämmer det mer överens då det finns mer fisk på fler ställen där och man behöver inte alltid träffa fisken med precitionsborrning. Bättre då att slumpa hålen som jag gör med mycket variation. Men jag får krypa till korset med det där med tafsfiske. Alltför många tävlingar har glidit mig ur händerna då jag har vägrat att plocka fram tafsen för det har ju varit bra drag på fisken tidigare under passet. Har då fått se på när en efter en fiskat om mig med en bloodwormagnad tafskrok.

 

Att det sedan är sällan som det gäller tafskrok hela tävlingen är ju ett faktum som ställer ytterligare krav på flexibilitet. Vissa har ju anammat detta och har alltid 2 spön framme för att snabbt kunna växla i ett och samma hål. Vid vissa tillfällen används fler spön och det är ju bara att se vad Andreas Möller använde uppe i Kälarne om jag inte minns fel. Tror att det var till och med 4 spön som växlades i ett och samma hål. Fram och tillbaks mellan spöna för att trigga fisken. Liknar ju Matildas första tävling på isen när hon var blott 4 år. Hon var med ut på blankisen på Åsunden och vi hade en pulka med fårfäll om hon skulle bli trött. Efter en stund sa hon lyckligt att- Pappa jag har kommit på hur man får fisken nu! Man tar ned den stora vänerpirken och rycker lite. Då kommer fisken fram och är nyfiken. Sedan tar jag den lilla pirken i stället och då nappar de. Om de försvinner så tar jag den stora prken igen. Så Möller var långt ifrån först med detta. När hon sedan blev lite trött så lade hon sig på rygg på fårfällen och medans hon pimplade i ryggläge sa hon också att: Pappa, det här är livet. Då känner man sig som en god Far som låter barnen prova på något sådant friskt som pimpelfiske.

 

Så glöm nu inte att ta med juniorer även om det inte är era egna barn så att de får prova på det där med isfiske. Det är ju en ynnest att se den glädje de sprider bara de får ett napp eller en nygrillad korv. För det finns väl inga som är mer positiva och glada till att få vara ute i naturen och då helst på en is?