tomasleijon

Terry från Amerika som är en helt fantastiskt underbar människa och min första kumpan på böljorna blå!

 

Värmen var påtaglig och det var ju lite kontraster med senast trots att det var skapligt varmt på pimpel-SM. Men det skulle ju ligga på 30 grader hela veckan med inslag av regn. Och det var inte utan att jag blev lite positivt inställd till att det skulle bli lite nederbörd. Men alla begav sig ut åt olika håll från Pris Halims härbärge för att inte störa varandra och alla båtarna hade 2 eller 3 fiskare och en guid på varje. En kylbox med vatten fanns med samt fiskeutrustningen.

 

Insmord med solskydd som Karin försett mig med och långärmad T-shirt, buff solglasögon och keps så var det bara att köra på! Och det var inte särdeles lång vi åkte heller innan vi kunde börja kasta. Irwan visade med hela hande åt vilket håll vi skulle kasta och hur vi skulle ta in grejerna och det var ju inte riktigt som jag var van vid men man skall väl lära sig. Och efter ett par kast så tyckte jag faktiskt att betet rörde sig på det sättet jag önskade och även Irwan gjorde tummen upp. Och efter 5-6 kast så kände jag första påslaget men det var ingen fisk som ville krokas. Det blev inte mer är en stöt i spöt och en ordentlig vattenvirvel så man blev lite skrämd.

 

Men vi for vidare till nästa ställe och där kom en barracuda hoppandes åt mitt håll och nästan samtidigt så small det till i spöt trots att fisken var 10 meter ifrån. Men mer blev det inte och vi fortsatte vidare till nästa ställe. Och hotspots fanns det gott om. Då det är både stora och små vulkanöar överallt i en arkipelag som är så bedårande vacker så ser ju botten likadan ut. Det är stora och små rev. Stora och små hålor och det kan ju verkligen vara bra att veta var fisken ställer sig när tidvattnet kör igång. Och det kunde guiderna på sina 5 fingrar. Och det var många fiskar som sintes jagande och man undrade flera gånge de for förbi fisk som spratt i vattnet men det begrep vi bättre efter denna vecka. Det är skillnad på skit och pannkaka!

 

Men vi kämpade på och missade ena fisken efter den andra men det var inte riktigt sådana påslag att jag kan säga vad det var och då vi inte krokat någon fisk så funderade man på om men egentligen var helt kass på detta men veckan är ju lång! Och när vi fiskat ett par timmar började man även bli lite mör i armen och fick ta en andningspaus emellan kasten och helt plötsligt exploderade det då jag kastade lite avigt där jag gissade att en fisk skulle stå och man kan väl jämnföra det med att när man fiskar havsöring så smäller en kraftig öring på ett ytfiskat drag och man blir spännd av plasket.

 

Men denna gången var plasket som man kan tänka sig att någon står med en toa-stol från Gustavsberg på fjärde våningen och kastar med full kraft på draget. Men jag kännde inget och fortsätter jerka och det exploderar igen. Återigen ingenting. Men 3:e gången så drar det till så pass i spöt att jag måste sett ut som en ost-båge  med kläder! Rusningen efter var enorm och jag undrade bara vad ända in i helsike som just hände. Fick in fisken en bit men strax var det en ny rusning och jag fick börja om. En tredje rusning men nu började de redan bli kortare (tack och lov) för armarna var inte av det piggaste slaget utan som om man fiskat en påskhelg med ett gammalt rantanen i blötis!