Sista delen av drömresan.
Efter ett par dagars fiske på Panun och Mustic så tog vi och förflyttade oss till Daram som är ytterligare ett område med vulkanöar. Och det är ju blandade känslor varje gång man ska förflytta sig då man börjar förstå! hur området beter sig. Men i efterhand så finns det lika många möjligheter vart man än åker i detta paradisland. Sista kvällen på Mustic så åt vi middag på båten och guiderna knöt fast fiskebåtarna i moderskeppet och vi for iväg i mörkret till just Daram. Och på morgonen när vi vaknade så var vi för ankare längs med den största av öarna i området.
Man visste ju inte heller här vad man skulle förvänta sig och bonitostimmen avlöste varandra med ett vackert skådespel under frukosten. En del hoppande makrillar lite varstans och annan fisk som jagade och spänningen höjdes igen.
Ön Daram med ett pärlband av vulkanöar och rev lite varstans.
Så man kunde åka åt vilket håll som helst och inom 1 minut från moderskeppet ha ett makalöst fiske. Det gällde ju att vara på rätt ställe vid rätt tidpinkt i förhållande till tidvattnet som spelade stor roll vart fisken var aktiv. Men över lag så fanns det möjligheter vart man än stannade för att kasta med sina beten. Dagens fiskekompisar var reseledaren Marko och min favorit Terry. Och vi skulle blanda fisket hej vilt för att försöka fånga lite olika arter. Men vi skulle börja vid ljusfyren på den södra udden med ett sammanhängande rev.
Men vi var inte först iväg och när vi kom fram så kunde vi konstatera att Udo stod och drillade en fisk så vi for närmare för att se vad han hade på kroken. Och denna gången hade han fångat en haj på sin popper och det var ju den första hajen på våran resa. Vi hade ju sett lite haj på olika ställen men inte lyckats få upp någon. Nu lyckades Udo att få upp en som inte var av den allra största sorten men ändå det var en haj i 10-kilosklassen.
Blacktip shark fångad på popper!
Och att det fanns många arter på platsen var det ju bara att titta ner i vattnet för att konstatera. Fisk i alla storlekar och färger var ju ett skådespel som heter duga och det var bara ett fåtal man över huvud taget kunde artbestämma. Så man insåg ju att för de som bodde där och åt av de andra fiskarna så fanns det gott om föda. Och det fanns många skrymslen och vrår att gömma sig i bakom alla koraller. Så om man fick på något bättre så var det bara att hålla upp spöet och hoppas att de inte simmade och skavde av linan emot korallerna.
Men då det var bara lite ström så skulle vi trolla lite för att söka av vart det fanns fisk så vi körde ut några mindre beten och körde iväg. Och ganska snart så började det smälla i spöna men det var svårt att kroka dem men Terry lyckades få på en liten makrill i alla fall.
Terry med en liten makrill.
Men vi for vidare och körde upp till norra sidan av Daram för att se om det fanns någon fisk hemman där och det var ett skådespel överallt man såg. Om det inte var stim med betesfisk som lockade ögonen så var det en jagande fisk. Och om det var varken eller så var det bara att titta ned i vattnet för att se vad som fanns där. Och överallt var det sköldpaddor så det gällde ju att inte kasta på dem då man bara såg en stor virvel i vattnet. Men vi for ut bland pärlbandet och hittade ett område som såg väldigt lockande ut med 2 små öar och bra med ström runt dem så vi lade oss med en båt på varje sida.
Det blev flera påslag men ingen krokad. Då slänger Marko ut sin popper och upp flyger en gigantisk makrill och Marko svär. Razor gang! säger han bedrövat. Och det är ju befogat då dessa fiskar har tandrader som liknar dem på en fogsvans. Fast de är mycket vassare. Så om det blev ett påslag av dessa så var det ofta som de även bet av linan. Vi hade 1,17 mm nylon och det var nästan helt utan kraft man tryckte linan mot tänderna innan den gick av. Så Marko knöt på en ny popper och kastade ut igen. Nytt påslag och poppern borta. Då bestämde vi oss för att flytta. Men det var dags för mat också så vi for till moderskeppet i stället.
Efter maten så for vi ut i övärlden igen efter att fått höra att det börjar släppa ordentligt för Udo idag då han även fått en bluefin trevally och barracuda så man kännde sig väl tillfreds att man varit delaktig i förvandlingen. Men vi for ut bara för att mötas av Udo som precis krokat en GT som var ganska fet på 98 cm bara för att följa upp det med att kroka en till 5 minuter senare. Makabert att se hur fisken flyttade båten då den drog iväg som en tvålkopp trots att det var motström. Men han var inte nöjd med detta utan fick 2 till under eftermiddagen.
Udo med en fin GT.
Men vi fiskade oss vidare ut på ett rev och hade det ena påslaget efter det andra utan att lyckas kroka men det var mest barracudor och makrill men vi hade även en hel del påslag av GT. Till och med ett dubbelhugg utan att få upp dem men en riktigt actionfylld dag så vi kunde sova ordentligt. Men nu blev värken alltmer påtaglig i armar och händer av det tunga fisket och det fick bli mer voltaren på de ömmande svullna ställena så att man skulle bli fit for fight för nästa dag.
Nästa dag var det fiske med Udo igen och det skulle bli spännande eftersom han hade en sån dag innan och plockade fisk vart han än stoppade i sina grejer och det var honom väl förunnat för så trögt som han hade de första dagarna så var han värd all den fisk han fick efter allt slit. Men nu skulle vi ut tillsammans och jaga fisk och vi for runt bland öarna men det blev endast några påslag innan vi for lite längre bort i raddan av öar. Helt plötsligt såg vi en fisk som verkade lite större än de andra som jagade upp småfiskar och plaskade vilt.
Jag frågade guiden och han trodde det var en haj men jag var själv tveksam och kastade dit. Ett våldsamt påslag men missad fisk. Nästa kast och påslag direkt och de sedvanliga skrikande rullarna var igång och jag kunde landa ytterligare en GT på 65 cm. En fisk närmare 10 pannor som snabbt släpptes tillbaks. Jag sade till Udo att det var inte den fisken jag såg med bestämdhet och bad honom att kasta dit och genast kommer det ett påslag som jag aldrig kommer att glömma.
Påslaget var som att denna gången var det inte en toastol som kastades i utan nu kom hela VC med badkar och allt. En (eller2) enorm GT går upp och biter i betet så Udo tappar balansen för en stund men tyvärr satte sig inte kroken. Men vilket monster! Denna fisken fick alla våra GT:s innan att se ut som yngel i jämnförelse med denna besten. Hade varit kul att få se denna fisken men den gick vi bet på. För om de huggt en gång var det ovanligt att de högg igen. Och det finns gott om stora fiskar i vattnet av alla de slag och skådespelet håller på dygnet runt.
Väl tillbaks till moderskeppet så får vi höra av dem som inte varit ute och fiskat utan bara snorklat längs med ön att de sett en hel del Napoleon Wrassies. Till och med ett stim med 8 individer som lojt simmade vidare helt ignorerande de inkräktande dykarna. Och väl efter maten så ville Easton inte vila utan tog sig en trollingtur i stället och han drog på en lång tafs framför en lilafärgad Rapalawobbler och begav sig ut. Men han blev inte borta länge utan kom tillbaks till moderskeppet med en präktig Narrow barbed Spanish Mackerel.
Easton Braun med 121 cm ren styrka.
En fisk som var lika snabb och stark som den ser ut och en vikt bortåt 15 kilo. Han körde bort mot öarna vid ljusfyren och det small direkt. Och då han valt att trolla med en lång tafs så fanns ju möjligheten att få upp den. Längden på den var endast 2 tum från nytt IGFA-världsrekord och jag kan lätt säga att där finns möjligheten att slå detta rekordet för vi såg många makrillar som var större än denna. Men de flesta bet ju bara av linan!
Så eftermiddagen blev det fortsatt trolling för Easton och vi for ut bland öarna igen. Kanske ville monstret bita igen? Men helt plötsligt så kom det lite vind och det fort. Så vi lade oss i lä för vinden och det började regna. Helt underbart med lite regn som svalkade oss. Och när vi kom in till ön så var den helt belamrad av landkrabbor. Fascinerande att de klättrade så bra i klipporna och de var 5-6 meter upp från vattenytan men lättskrämda av oss så vi hann inte ta några bilder av dem. Regnet varade i 5-10 minuter och sedanvar det som vanligt igen. Men fisket blev inte bättre av regnet så vi fick nog inget vettigt under denna eftermiddagen. Så det var bara att ladda inför nästa.
Och nästa dag skulle jag fiska med Marko igen och vi skulle försöka att få lite blandade arter idag för vi hade ju båda fått skapligt med GT och ville ha lite olika fisk på spöet. Så vi for iväg till ljusfyren och jag lånade ett av hans egendesignade beten och började kasta. Ganska snart så nöp det i en fisk som betedde sig som en GT men ändå inte. Så till slut så fick jag in fisken och såg att jag fått en blåfenad Trevally i 5-6 kilosklassen och då världsrekordet på den ligger på 10-12 insåg jag att det var en riktigt fin fisk jag fått.
Bluefin Trevally
Men mycket vill ha mer så jag lånade Markos flugspö och ganska snart hade jag även fått min första flugfångade fisk i Indonesien. Tyvärr inte med flugan jag hade fått gjord av Joel men ändå! Det var en fisk på fluga.
Flugfångad fisk.
Vi for över på nordsidan men det var bara betesfisk där så vi drog ut bland öarna igen och fiskade vilt och vi testade även öarna där Marko hade kontakten med Razor Gang. För det ser ju inte helt fel ut där och ganska snart hade jag ett snabbt påslag och kunde bara konstatera till Marko att det var just Razor Gang som befann sig där då linan gick av direkt. Men döm om min förvåning då poppern låg och flöt så att vi kunde hämta den. När vi väl fått in den så ser man på linänden som satt kvar i poppern att den bitit av linan en halv meter från betet. Och det var ju inte småskav runt omkring utan bara tvärt av! Makabra fiskar.
Ordentliga bitmärken i betet efter 1 påslag av Spansk Makrill.
Och då detta var sista dagen så flyttade moderskeppet under förmiddagen ut till oss för middag nära fisket så närmade vi oss sakteliga revet där Flying Condor låg för ankar och då började det hända grejer. Påslag efter påslag av ömsom Makrill ömsom Barracudor av respektabelt format nöp lite varstans så var det svårt att avbryta för matpaus. Men vi kunde inte landa någon då det var stört omöjligt att sätta krokarna. Och de andra på moderskeppet kunde bara sitta och titta på när vi hade det ena påslaget efter det andra. Men till slut fick vi ge oss och ta våran matrast.
Men efter maten var det bara på det igen utan rast och vila. Bara fylla på kylväskan för nu skulle vi fiska oss tillbaks till Panun inför sista natten med gänget. Moderskeppet gav sig av i sakta mak och vi fiskade på utvalda ställen på vägen och slutligen började man känna igen sig då vi var tillbaks på området för de första dagarnas fiske. Blev en hel del missad fisk men Marko kunde i alla fall kroka en needlefish som är besläktad med våran näbbgädda.
Marko med en Needlefish på en ordentligt sargad popper.
Och när vi väl kom fram till båten så var det med delade känslor man kom dit dör man visste att nu var det slut med fisket här och det enda skulle vara några timmar närmare Sorong. Men jag är i alla fall helt nöjd med min egen insats och kunde till och med summera att den första fisken jag drog var resans tyngsta fisk på båten och det är ju inte fy skam i det här gänget med globetrotters som varit med om detta fiske vid flertalet tillfällen. Och man har ju lärt sig en hel del. Inte bara fiskemässigt utan även hur man skall klä sig som är en av de svåraste grejerna här då man är precis söder om ekvatorn.
Och även av utrustningen så krävs det ju en hel del. Så om man snålar och tar med en för enkel rulle så kommer straffet direkt på posten vid första fisken och rullen skär ihop. För det som räcker till Hälleflundra räcker säkerligen inte här. Och jag har sett kontentan av en rulle som i vanliga fall är en bra rulle men inte till detta som bromsen har smält ihop på. Även betena vet jag ju en hel del beten som jag vill ta med nästa gång jag åker för man skall inte ha de beten som är hård/mjuka. DVS de är ganska hårda men kan lätt penetreras av gaddarna i fiskens garnityr. För detta gör att de lätt kan hålla fast i betet och man kan absolut inte förflytta betet i munnen och kroka dem. Samt att vi inte hade något för speed.jigging här och det har jag en hel del beten som jag skule vilja prova.
Så här sargade blir betena av fiske i Indonesien. Foto:Udo Koops
Och nu sitter man hemma i Sverige igen med ormskinn lite varstans och funderar på om man verkligen har varit med om det här. För om jag inte hade haft mängder av foton och bilder så skulle jag fortfarande tro att det var en dröm. Att lilla jag skulle få fara iväg på en sån här resa är ju en ynnest som jag trodde bara var ett fantasifoster som grodde i hjärnan. Men nu har jag varit där och jag hoppas att jag får komma dit igen. För trots allt slit och ömmande muskler, solsveda och lång flygtid så har det varit en helt fantastisk resa och det är ju inte allt jag har berättat för det skulle ju inte bli något spännande för er om ni åker dit. Men om ni skall dit så får ni gärna höra av er så kanske jag kan ge några tips till er.
Och om någon undrar om jag verkligen vill dit igen kan jag bara citera Amerikanarna: Hell Yeah!
Sköt om er så ses vi.
Kommentarer
Postat av: Ari Munnukka
Hej.
Vilken drömresa du varit på. Trevlig läsning som vanligt. Ha en fin sommar.
Ari & Mona-Lisa
Svar:
Tomas Leijon
Postat av: Lennart Larsson
Ett minne för livet och något du kan tänka tillbaka på om bomhålen blir för många när det åter blir vinter.
Svar:
Tomas Leijon
Trackback
