Abborrfiske på Vänern.
I väntan på vintersäsongen kan det bli vilket fiske som helst som står på agendan. Löjmete, Plattfiskfiske i sundet, gäddfiske vartsomhelst, regnbågsfiske, harrfiske, lakefiske. Men denna gången blev det abborrfiske på Vänern som blev denna söndag.
För dem som aldrig fiskat abborre på Vänern förut så kan man säga att det är en ganska stor sjö som inte med lätthet kan jämnföras med någon annan. För när man hör om hur andra sjöar beter sig så finns det oftast lite hållregler som gör att man med lite justeringar kan klura ut vad man skall göra och sedan få fisk under en viss tid. Men Vänern är lynnigare än så. Fler faktorer än vad som erbjuds på många, många sjöar. Men när man väl träffar rätt så finns det nog ingen sjö som kan mäta sig med den. Tyvärr händer det ju inte så ofta.
Idag drog jag ut med Evert för att följa med i hans båt för att se om vi kunde knäcka kodenoch ha ett fröjdefullt fiske.Vädret var utlovat med 2 sekundmeter från sydväst och det är ju alldeles ypperligt för att kunna fiska abborre på alla tänkbara sätt. Och att komma ut dit man vill är ju inga problem då det är så pass lite vind. Och alternativen blir ju fler då det inte blåser och man kan då pimpla med lättare pirkar eller kännemeta med mindre sänken. Och då man pratar med andra fiskare i andra sjöar så inser man att det är stoooora skillnader mellan förutsättningarna i vart man hittar fisken.
Men våra mål var att hitta fisken i rätt storlek så att vi skulle få lite matfisk med hem och det har ju varit fisk lite varstans och Ullersund har ju varit en stabil leverantör av fisk men nu var det ut på sjön som gällde. På vägen ut märktes det att vinden inte mojnat ännu och det skulle vara svårt att gå ut för fullt till önskat ställe och det nog skulle få bli lite inomskärsfiske först. Men å andra sidan så kan ju även det vara helt skogstokigt om de bara är där. Men inomskärs hittar man ju inte djup mer än 10 meter men det funkar ju i Ullersund (1-3 meter) så det borde ju fungera på hösten med i skärgården. Men inte idag då vi testade på ett hett ställe på vägen mot öppna sjön.
Vi hade som plan att fiska mella Ekens skärgård och Lurö som är en samling öar mitt i Vänern som ligger oss närmast. (10 sjömil) Och det sundet mellan dem där kan ge fisk överallt men blir aldrig djupare än 40 meter. Senast de andra var ute så var det fiske på 12 meter så det var där vi tänkte börja. Evert med 140 mm Vänerpirk och jag med jig för att vi skulle täcka ett bredare spectra. Men vi fick ta det vackert ut då det låg gammal sjö från Nord-Ost och då komer den ju ända från Karlstad genom Värmlanssjön och kan bara ta sig igenom i detta sund och ger då lite problem med sjögång och strömmar.
Men på 12 meter stod det ingen fisk så vi fortsatte runt och letade med ekolodet och ett par drag bakom om det skulle råka simma förbi någon halvtokig lax eller öring samtidigt men vi såg aldrig ens en enda som var uppe i ytan så det är långt ifrån glädjedagarna på 90-talet då det var lite fisk som sattes ut med det ses väl mellan fingrarna med isättningarna som lagstadgats och tullas på regel efter regel för det är fasen inte överdrivet med fisk i sjön just nu. Men det var ju abborre vi var ute efter och efter lite sökande hittade vi en liten fläck på runt 20 meters djup där det stod lite fisk. Så vi tog en längre drift där med pirk, häckla och jig och till slut kom första matabborren upp i båten. Men den var fruktansvärt ensam.
Så vi fick fortsätta söka efter fisk och drog oss västerut ett par sjömil men det blev bara 2 tappade fiskar där så vi kollade med Bridholm somfor förbi oss och lade sig där jag fick första fisken och han fick ett gäng fiskar direkt. Så vi for tillbaks och direkt fick vi fisk så fort grejerna kom ned. Och det var riktigt kul att se på ekolodet för man kunde verkligen se aktiviteten på lodet och det hade formligen exploderat nu och vi fick snabbt ett gäng fiskar på vad vi än slängde i och det var dubbléer och tripplar om vartannat. Och flera av fiskarna spydde upp nors som de precis ätit upp.
Nors apterad på makrillhäckla.
Att använda de utspottade norsarna kan ibland vara guld i jakten på de randiga riddarna men är de i stöten spelar det ingen roll. Men nu spelade det ingen roll för deras ätochsovklocka hade ringt att det var slut på matstunden så det spelade ingen roll vad vi än gjorde. För nu vresade de till som de gör emellanåt och det är som om de sätter ett kyskhetsbälte över munnen och ingen äter någonting. För jag har suttit i båten förr och sett mängder av matabborrar simma i vattnet och ingen visar något intresse alls för att som på en given signal ge sig på allt som rör sig.
Och nu var det locket på och man såg på ekolodet att det var inte riktigt rätt läge att fortsätta fiska. För om man tillade på sillabion så såg man hur fiskarna lyfte på botten och var framme och tittade på grejerna för att senare gå ner och ställa sig på botten igen. Inte ens Toftamask hjälpte. Men en ny jigfärg som var markant bättre i alla fall men det var ju inte en så kort huggperiod som var önskad. Men de 10 minuterna var kul på 20 meters djup. Och det var fascinerande att se alla dessa hålor som var fulla med fisk. SKulle bara vilja se hur de ser ut egentligen. Och att det fanns så många hålor visste jag inte. Men det kanske får bli att göra som vi haft plan på i många år att gå ned med havsfiskegrejer (fjollstyle) för att kolla vad som egentligen står i hålorna. Det gäller även djupen för att bekräfta vad som står på vilket djup och om de äter där eller bara finns till?
Hoppas nu bara det blir någon dag där man kan komma ut och få en längre sejour hos borrarna när de äter för det blir ju en jäkla rusch när de sätter igång. Och nu kunde vi ju inte ens fylla botten på Igloon så det blev att Evert fick ta med sig de stackarna vi fick så i alla fall 1 skulle få en middag.
Sköt nu om er och plocka rent i era skryllor för snart är det pimpelfiske.
Kommentarer
Trackback
