tomasleijon

Ja nu har det trulsat ihop sig med en hel del händelser och tidsbrist ihop med att man får för långa sträckor att tillbringa i bilen mellan fiskeplatserna. Men man får väl börja sammanfattningen från början. Först ut var det slaget om Runn med en helhelg ena dagen med utgång Falun och andra dagen på Ösjön. Förhoppningarna ställs ju alltid upp då det gäller Runn men när det gäller Ösjön så skruvar man ner ganska drastiskt. Men det blev snarare tvärtom och nu börjar man få lite bild över de olika delarna av sjön. Man har ju varit deporterad till startdelen i och med att man kommer ut så sent och inte vill använda sig av gångtiden för att ta sig iväg och någon duracellkanin är jag heller inte så då får det oftast bli startdelen. Men denna gången ville det sig inte riktigt för mig i Falun och det var aldeles för trögt för mig och jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var som hämmade mig men jag fick till och med sitta med bloodworms för att det skulle bli någon form av fiske i hålen och det är inte normalt för det skall räcka med en slamsa från ett öga om det nu behövs någonting alls! Men med detta i åtanke och en önskan om att få fart under galoscherna på Ronja inför SM så var det inget att tveka på inför söndagen och då packa ihop grejerna i någorlunda tid och kolla på sjökortet och såg att de hade en ö med det finaste namnet i hela skärgården och skulle då få ett besök av mig och Ronja. Tomasö blir ju ganska svårslaget i framtiden. Men vi fick traska på och det räckte inte riktigt med utgångstiden då vi vart lite efter så vi fick traska några minuter till innan vi slog våra första hål. Men vanan trogen så var det öken och djupet stämde inte alls med vad jag trodde och det var mycket djupare och verkade fisktomt. Längs med vassen bortanför satt det en skara fiskare som jag helst inte ville störa men om det behövs så kan man ju gå dit och söka information. Men efter ett par hål fick jag slutligen fisk med 3 stycken i rask följd och hoppet tändes igen. Jag fiskade mig längs öns kant och letade djupskillnader som det inte var någon direkt ordning på och såhär i efterhand så var det nog mycket intressantare än jag tyckte just då. Men över lag var det allt för djupt fiske men när jag kom upp på en grundås kom det några lite finare fiskar och jag bet mig kvar i området som vanligt lite för länge. Ronja gick lite längre och testade innanför ön vid sidan av där de andra suttit tidigare men flyttat sig österut. Även där blev det någon lite bättre men då det började dra för mycket på timvisaren så fortsatte jag mig runt ön och där fick jag ett hål med småttingar som var ganska aggressiva och avlöste varandra med att nappa. Men säg det som varar för evigt (förutom ett ordentligt gäddbett) Blev ju i alla fall en hög med abborrar av det mindre slaget och Ronja började även hon få skapligt med fisk så vi fortsatte norrut igen. Nu började det ju hända saker och man kunde ju hoppas på att man fortfarande inte var helt avhängd vilket man egentligen borde förstått att man var men allteftersom så nappade det både mer och större abborrar på våra grejer och man önskade att det varit 6-timmars i stället så man fått fortsätta. Men det blev i alla fall ett fall framåt även här och man får se de små framgångarna så fort de visar sig om man skall fortsätta vara inbiten optimist. Men nu känner jag inte lika ilskna känslor längre över Ösjön utan hoppas på att få fiska där fler gånger. Blev ju inga pris för mig denna gången heller men nu börjar jag tro på mig själv mer. Hem i ett par dagar för att heja fram vårat Villa till SM-final och det gick ju hem med 3-0 mot Edsbyn så då var det bara att planera inför helgen efter SM hur man skulle göra. Beslutet blev att det fick bli att avstå från Älvdalsnappet till förmån för att heja fram Villa till Guld och sedan ta Venjan på söndagen då den är 5-timmars och kan nog rocka lika fett som Storhamra om man kommer rätt. Men först ett SM som skall avklaras i Luleå. Lidköping var ju lite vingklippt redan innan då 2 man backat och inte kunde deltaga vare sig individuellt eller heller lag då de inte var på plats. Så då toppade vi laget med 2 juniorer och ger järnet. Men det blir ju på söndagen så då vet vi ju mer om vad som gäller. Men först var det en resa på 120 mil som klarades av med mellanlandning hemma hos Matilda i Mellansel vilket var riktigt skönt. För då var det bara 4-5 timmar kvar till Luleå där vi bokade in oss på SM-hotellet. Men resan upp blev ändå lite jobbig då jag varit inne och rotat i en tand innan och såg mer ut som Lina i Lönneberga med halva ansiktet uppsvullet och värk som inte var av det trevliga slaget. Så det var bara att söka upp sjukhuset för att få penicillin och med lite tur fick man tag på en läkare som kunde skriva ut receptet. Lördag och individuella SM Lyxen att få med sin söta lilla fru på en sådan här resa är ju en ynnest och u derlättar ju även när tävlandet skall börja. För när starten gick så var redan jag och Ronja på väg in i startfållan. I stort sett utan plan men vi skulle ta oss så långt bort som utgångstiden gav oss möjlighet till och riktningen tog vi ut ifrån starten. Det största lämmeltåget gick på en upp-plogad bana åt vänstersidan av fjärden/älven medans vi gick över ett snöområde och kom upp på en annan plogad bana som gick mer åt det håll som vi önskade. Och när den tog slut var det en annan bana som gick till ett varv längre bort i högerviken och det skulle senare visa sig att det var veteranbilsrally på denna. Men det tänker jag inte skriva om här men trevligt var det med underhållning på lagom avstånd. Jag och Ronja kikade på klockan och med 4 minuter kvar gick vi över snövallen och de minst 20 metrarna som rekommenderades att gå ifrån de upp-plogade banorna för att inte sabotera för dem. Lagom mycket folk omkring utan att det blev smälltjockt och man kunde röra sig och en is som gick upp till det gula på nova-borret. Första hålet och det blev fisk direkt. Men det var ingen vidare drag i fisket men blev någon här och var. Men att det hade potential trodde jag på hela tiden och bet mig kvar i området med 55:an och 3-krok hela dagen. Bästa hålet med 37 fisk i men tyvärr så räckte det inte med 5,9 kilo då segraren hade 17 pannor men det hade nog varit som att fiska på en annan planet. Men om man fiskat med tafs kanske det hade hänt? Nej det tror jag inte för det var flera som fiskade tafs i området och de hade inte mer än mig så jag fick känna mig nöjd med min 44:e plats. Nästa gång kanske jag inte bara fiskar bra utan även går rätt! Hur svårt kan det va? Ronja å andra sidan klämde till med personbästa 3939 gram och vann yngre damjuniorerna i stor stil. Hon fiskade som en liten gud och kämpade hela tävlingen igenom och det var med stort nöje man kunde sitta och småkika på henne då hon plockade den ena efter den andra. Nöjd Ronja med medaljen. Nu var det ju bara att ladda om inför söndagens fiske då jag, Ronja och Alvin Ahlgren skulle bilda lag. Och det var ju inte förrän vi pratade med Stig som vann på lördagen om vart man skulle gå som vi bestämde oss. Det enda vi hade bestämt oss för innan var att vi skulle fiska tillsammans och vi skulle gå tills utgångstiden var slut. Stig visade oss ett område där det brukar vara stora men lynniga abborrar och det är från 4 hekto som de brukar vara. Så det låter bra det och våran tanke var att de kommer bli livrädda först och sedan börja nappa när de flesta gått därifrån. Sedan skulle vi sitta där helt solo och plocka kluns medans alla andra gått in till kanten för att plocka loppor. Och mycket riktigt så var de livrädda och det var inte förrän jag plockade fram balansaren som det hände något. Ja inte mer än att det nappade och jag kunde byta till tafs och få upp fisk. Men den tanken att de skulle komma igång senare kunde i glömma. Det var lite för mycket folk som ändå stannade kvar mitt ute på fjärden så det blev aldrig någon skillnad. Men vi fick fisk allihop i laget och vi hade som mål att inte komma sist. För om vi i juniorlaget (25 år i snitt) slår ett enda lag så skall vi känna oss som segrare. Och döm om min förvåning då vi med 1,5 kilo klår hela 14 lag! Det var ju klart godkänt av oss. A-laget med chALLE, brALLE och AhLLE kom på en 12:e plats Så det var en skön känsla att fara hem de 120 milen med lite framgångar och en förhoppning om att få lyckas på ett SM (Lilja har ju gjort det!) Och man hoppas ju på varenda gång att man skall få ihop det där med att både fiska bra och gå åt rätt håll samtidigt. Kanske på Venjan på söndag? Men innan det skall vi heja fram Villa-Lidköping till SM-guld på lördagskvällen så ni får ursäkta om jag kanske är lite hes på söndagen. Kör nu försiktigt så ses vi på Venjan Förresten så glöm inte att följa vårat Svenska landslag i pimpelfiske på där även Ronja är med.