Midsommarhelg med mete i Vänern.
Ja då detta inte är en vanlig blogg utan mest om fiske och då mer eller mindre i tävlingsform så har det inte blivit skrivet något det sista. Om det är någon som blir trakasserad så är det ju jag och så kan det väl inte få vara. Men då det är flera som önskar att jag skriver lite om mina företéelser mellan tävlingarna så får jag rapportera lite grand.
Har haft en liten tur med Ronja till Karpojaure för att se till våra små vänner och har fått se att de växer och ser ut att vara kul fiskar att få på kroken men vi har inte lyckats ännu. Det som var bäst med den turen var ju att Ronja fick sin första fisk på spinn som hon tagit aldeles själv. Resulatet blev en abborre och det var riktig fiskelycka då hon kämpat flera år uta framgång.
Midsommarhlegen blev ute på Naven mitt i Vänern där vi skulle fiska i "döda viken" En vik som ligger aldeles ypperligt till men brukar inte leverera nåt speciellt. Men med lite mäsk brukar det bli lite mört och brax i alla fall så att det händer nåt. Så det första vi gjorde var att mäska upp lite för att grunda även om vi själva inte skulle komma ut förrän nästa dag. Juniorerna fick vara själva första natten. Och när vi kom ut på fredagen mäskade vi på lite mer. Men inte förrän vi ökade majsmänden började det hända nåt mer än enstaka mörtar och ett fåtal braxar. Men vi fick in ett gäng med braxar och drog ett 20-tal och Albin drog den största som den mästare han är.
Albin med en fetbrax på 1700 gram.
Nästa pass blev med de yngre i gänget och nu hade det börjat blåsa lite men de var inte sämre än att de fortsatte på inslagen väg och började fånga den ena fisken efter den andra. Och slutligen drog de även dubbelbrax.
Dubbelbrax för Ronja och kusin Emil.
Fortsatt fiske med lite upptäktsfärd runt om halvön och hittade lite nya såväl fiskeställen som grill/fikaplatser så att man kan variera lite. Men ingen fisk som nappade men man vet att ytterdelen brukar ge en hel del abborre och den inre delen brukar det husera en hel del gädda. Men att ta sig runt dit var ingen riktigt sugen på då helgen började med regn och fortsatte med kraftig vind så det var ingen höjdare att ge sig ut på sjön utan vi fick hålla till på land. Men det var ju inte helt fel då vi skulle ha tävling mellan de yngre och de äldre med 1 poäng per fisk. Började bra för de vuxna tills kusin Emil fick på en bättre fisk och lyckades med konststycket att landa en sutare på 1750 gram. Viktigt att veta är att vi har sett massor av sutare där men ingen har lyckats få på någon under de 26 år jag fiskat där.
Emil med en rekorderlig sutare på 1750 gram tagen på 5-meters toppknutet!!!
Men kampen hårdnade i matchen då denna fisken tilldelades 10 poäng direkt och när det stod 14-14 blev det sudden death med första fisken vinner och det blev de vuxna som vann men behållningen var ändå Emils fina sutare. Och nästa dag var det bara ett suktande efter att få en sutare till men det blev bara en hög med mört och brax så nästa sutare får vi vänta på men förhoppningsvis inte lika länge. Men söndagen passade vi på att testa kajakfiske som var planerat sedan innan men nu fick vi ge oss ut innan chansen rann ur handen på oss. Vi fick trotsa vinden men just i våran vik var det ganska lugnt men så fort man kom utanför udden friskade det i så juniorerna vände självmant.
Ronja paddlar iväg i god fart.
Kul grej med att åka kajakså jag var tvungen att testa hur det var att fiska ifrån den och paddlade mig ut i farleden för att göra ett par kast. Men trots att jag hade ett påslag så gick jag strax tillbaks till hamnen då det blåste lite väl mycket därute. Säkerligen 12-14 sekundmeter och Vänern är en stor sjö. Hoppas man får ny chans under bättre förhållanden nån gång men jag vet redan nu 2 kusiner som önskar sig var sin kajak.
Nu kommer det att bli sparsamt med rapporter det närmaste då det inte blir tävlingar förrän i Augusti nån gång och det som kommer innan det kanske jag skriver om ifall det är något att skriva om men den som lever får se.
Sköt nu om er alla och ha en skön sommar så ses vi.
Trad-DM Skaraborg 2017 Mariestad
Vårsäsongens sista tävling för min del innan sommaruppehållet var trad-DM vid potatislagret i Mariestad.
En sträcka som kan bjuda på allsköns blandning av fiske. Kan liknas som allt emellan surt kanalfiske till fläskafiske efter grov fisk i mass. Men då det är trad-mete så brukar det vara ganska svårfiskat. Vattnet innehåller en hel del grov fisk så naturligtvis så var min inbillning att det var det som gällde. Men backupen var ju solklar med ett par fjollgrejer de lux om det skulle vara segt fiske.
Men vi samlades 37 man starkt med Skaraborgare för att gå igenom regler och taktik och min var ju att det skulle jobbas på efter di grove med bottenmete med mask och majs. Majsen var med eftersom det finns en hel del grov färna i vattnet och masken, ja den tar ju allt!
Rotsén går igenom reglerna på ett föredömligt sätt innan start.
Lämmeltåg över gärdet för att ta sig fram emot tävlingssträckan.
Startvyn nedströms från plats nummer 10. Så nära trädet men ändå så långt bort.
Trädet nedströms brukar ju vara en het plats där mycket fisk brukar ställa sig under grenarna. Men plats nnummer 10 brukar ju fungera med men då på rullspö. Händer ju ibland att det går med löjspö också men de gångerna är lätträknade. Så jag laddade upp med bottenmete och 9-meters och plockade bara upp löjpiskorna om det skulle vara ökenfiske. 2,5 och 5-meters fick läggas fram med apterade revar och fjollkrok då löjorna här nappar som i kanalen. Bäst på småbeten och inga vidare mängder eller fart.
Starten gick och jag började med 9-metaren i hopp om att det skulle vara lite action där. Men tji fick jag och det var bara någon enstaka fisk som kom upp över huvud taget. Så bottenmetet plockades fram och då jag hade ett fint träd på andra sidan jag kunde fiska under så fick det bli det. Clipsade linan så jag inte skulle kasta in i grenarna och efter ett par kast hade jag även fått in riktningen. Det blåste från höger och betydligt mer än de 1-4 sekundmeter de utlovat så något matchmete blev det inte tal om. Hade vinden varit från vänster så hade det varit lugnt.
En fin mask toppad med ett majskorn skulle vara melodin tyckte jag och efter lite gnällande (som verkar vara lite Mårten-likt och genuint) så fick jag slutligen napp. Lyfte spöt och krokade ett botten-napp!!! Men plötsligt började det gunga i toppen och tron om den där braxen över 2 kilo växte sig stark. Fisken var väldigt svårarbetad och det tog en bra stund innan man kunde veva in den de ca 30 metrarna jag kastat ut. Tog det försiktigt då en 2-kilos kan vara vinnarfisken idag. Men då fisken kom upp i ytan 10 meter ut undrade jag jag fått på. Besvikelsen var stor då jag såg vad det var.
En mager ål på över metern hade kalasat på betet.
Efter lite trassel vid håvningen då den inte var medgörlig att löja med i håven upp så blev den returnerad efter fotografering. Ny mask och nytt majskorn och ut igen. Hade ganska snabbt napp igen men denna gången blev det inte mer än så. Ronja, som hade nummer 14 kom över och berättade att hon hade 4 fiskar på fjollgrejerna så efter ytterligare ett test med 9:an så tog jag fram 2,5 metaren för att se om det gick någon småfisk intill kanten. Här i Mariestad är det närmare metern djupt direkt och där brukar det simma lite blandat med fisk intill vass-stråna och näckrosorna.
Betade på med 2 blodisar och släppte i. Nästan direkt sjönk flötet och en liten abborre fick syna påsen. Nytt nedsläpp och ny abborre. Kanon tänkte jag. De är små men i den här farten så kan det ändå bli något. 2 mörtar på raken och sedan stopp. Det blev modellen resten av tävlingen att man fiskade av de andra platserna utan resultat för att sedan gå in och fiska med blodis för att få ett par småttingar. Abborre, mört och löja nappade emellanåt. Men på de andra hade jag inte några säkra napp ens när jag betade med blodis på 9:an.
Såhär såg det ut långa stunder. Inte ett säkert napp under hela tävlingen på 9:an.
Plockade ihop 33 fiskar totalt (alla på 2,5 meters med blodis) som vägde 398 gram och en 6:e plats i DM. Pierre Erikson tog hem seniorsegern med 1,6 kilo på plats 1 med T.A.P och det brukar heller inte vara vanligt att det är bättre med T.A.P på tradmete men han bemästrade det väl. Vinnare av vandringspriset blev återigen Charles Fasth då han klådde Pierre med ca 30 gram
Challe med sin brorsa. Är de inte lika så säg!
Men annars var det en fin dag vid Tidans strandkant. Synd att det inte blev något höjdarfiske men man kan ju inte få allt. Bara att knyta ihop säcken med vår-fiske och förbereda sig på hösten begivelser med Lag-DM i Int-mete, SM i trad och avslutningen i Int-serien. Där är det ju fortfarande spännande och det är många som har chansen. Och då det går i Lidan så kan det ju bli den som vinner där som blir Distriktsmästare då vikterna troligtvis skjuter i höjden om det inte blir löj-fiske. För då stannar vågen nog under 20 Kg
Men sköt om er i sommar och ta hand om varandra så ses vi.
