Landslagskvalet i Lidan helgen 28-29 maj 2016
Nu har landslagskvalet startat för 2016 med en helg i Lidan i Lidköping.
Efter förra helgens debacel med surt fiske vid Sensas open så fanns förutsättningarna för att det skulle bli en gemytlig lättfiskad helg längs med Lidans stränder. Då det helgen innan kvalet är en större tävling med 40 man starkt startfält och mäskningar på hela tävlingssträckan så kan det ju inte gå fel!
Att det under veckan kommit en del nederbörd och en möjlighet till lite fart i vattnet så steg nog pulsen på många att nu ska det hivas fisk! Men att det sedan blev nordostlig vind var ju ingen höjdare för då stannar flödet och det blir ingen hjälp av det. Men vem skulle vinna? Vind eller ström? För om det är stilla vatten i Lidan är det inte ofta att det nappar bra men alla andra förutsättningar finns! Det enda som saknas är ju högtrycksvärme och gärna en sydligare vind som värmer.
Men på morgonen samlades startfältet längs med Lidans strand där Challe ordnat till med avspärrningar för att i alla fall minska på trafiken längs med sträckan. Det är ju själve F.N att det inte kan respekteras och skall i frågasättas varenda gång. Borde nog snart informera polisen om hur det går till med cyklister som ruschar förbi spödelarna trots att det är klart avspärrat. Att det emellanåt kommer båtar och vattenskotrar i full kareta trots att det finns fartbegränsningar även här. Men, men det är inget att göra åt nu.
Alla trimmade ihop sina mäskblandningar och det var stor skillnad i vad som blandades och taktiken var helt skiljd och alla hade sin egen plan utstakad om hur en mäskblandning skall se ut. Mäsk, jord, lera, beten och en hel del dofter blandades ihop av deltagare från Malmö i söder till Umeå i Norr. Allt för att få chansen att bli en av Sveriges representanter i VM eller EM i Internationellt mete. 10 minuter innan fick deltagarna börja mäska och det var helt olika taktik med hur det gjordes med.
Vissa presicionsmäskade medans andra mäskade med min egen presicion och spred mäsket över större områden. Vissa skjöt ut med slangbellor och det var minst lika stor variation där. Men det har ju sin förklaring i att det är mycket svårare att träffa sin plats med en slangbella 35 meter bort och man såg även de som mäskade en hel rad med mäskbollar över hela vattnet. Blir lite svårt att träffa fisken då men man vet ju aldrig. Ibland är det ju denna typen av mäskning melodin. Och efter starten gått kunde man konstatera att vinden var överlägsen strömmen.
Henrik Bengtsson med sitt "fighting face" som undrar vad som händer (eller inte).
Och det var bara ett fåtal som fick fisk direkt. På C-sektionen var det Blom och Mårten som dominerade med en god start medans de flesta fick agera åskådare. Och under tiden jag kollade på dessa 2 herrar smög Hjelm upp en panka utan att jag reagerat. Snacka om smygfiske!
Mikael Hjelm krokar av ännu en liten brax och ser lite förnöjd ut över starten.
Bildbevis på att det verkligen kom upp brax den första dagen!
Men överlag vart det riktigt trögt fiske. Inte lika trögt som förra helgen men ändå. Lidan verkar som förbytt mot hur den brukar vara även denna helgen. Och längs med hela sträckan är det likadant med surfiske som svar. Och som tur var så åkte jag hem tills det var dags för invägning och hann med C-sektionen igen då det skulle vägas.
Daniel Blom väger in 3,5 kilo och tar en stark ledning på sektionen.
Men ryktena går att det finns någon längre ner som har fiskat bra men ingen vet riktigt hur bra. Längst ned så satt Mårten. Och tro det om ni vill så hade han snott Kent Adells plats och dominerade sträckan med 6 kilo fisk i nätet. Hjelm kunde kassera in en fin 3:e plats så denna dagen blev en fin dag för Lidköpingsfiskarna förutom för Charles som hade en jobbig dag och nästan ingen fisk alls. Thommy Lindblom och Jonas Jansson var 2 andra sektionssegrare denna första kvaldag.
Dag 2 Söndag:
Ny dag och nya förutsättningar. Jämnfört med förra helgen så hade det ju ändå varit ett bonanzafiske jämförelsevis med Sensas open då det var flera stycken som nollade!
Och förra helgen vann ju Thomas Söderlund på över 24 kilo så nu skulle det väl bli åka av. För dag 2 i Lidan brukar ju vara att man skall ha så grova grejer på som möjligt för att drilla fisken tillräckligt snabbt och vem som helst kan vinna. Bara man kan fiska brax!
Men det blev en kort glädje för många då det började bra och snabbt dog ut igen inom en halvtimme och vissa rapporterade att det inte blev speciellt många napp efter den ruschen. Och att vem som helst kan vinna visade sig just i segrartrojkan som var full med "blåbär" Thommy Lindblom, Anssi, och Tom som dominerade sina sektioner och Tom var väl den enda över 20 kilo medans Anssi och Thommy fick nöja sig med 12-14 kilo. Och det är knepigt att det är så "surt" i Lidan. Många kanske tycker att det är oförskämt att säga att dessa vikter är låga men å andra sidana så var det många vikter mellan 2-4 kilo. Och detta på andra dagen vilket nästan är så att Lidan ska skämmas.
Men bollen är rund och fisken har fenor så det är väl så det ska vara. Och tur är väl det att det aldrig är samma sak när man har med fisk att göra. Och om dessa Ess inte klarar av att lura upp mer fisk än så, så skulle inte jag heller klarat av det för det är ju riktigt duktiga fiskare som deltager här. Och det med rätta. Det finns väl några till som skulle kunna matcha dessa, Men de skulle få pressa sig till det yttersta då. Och det är bara att beklaga för dem som åkt längst att det inte bjöds på sedvanligt fiske och hemresan bara blir en plåga.
Men nästa gång!
Ta nu hand om er så ses vi nån gång!
Sensas Open och Landslagskvalet i Lidan.
Sakta men långsamt börjar man inse att man inte är kvar vid Panun Island på paradise beach i Raja Ampat och drillar den ena monsterfisken efter den andra. Och suget efter att fiska hemmavid har haft stor återhållsamhet men kommer sakta smygande då man har varit och kollat på värstingarna när de har metat nere i Lidan gångna helgen.
Lördagens fiske var väl inte så mycket att skriva hem om. (tur att man redan är på hemmaplan) Och krossen för dagen hette Stefan Holst som väl inte skall betraktas som någon gröngöling i gänget då han har varvat fina placeringar om vartannat de senaste åren. Han drog upp 6 kilo fisk ur Lidan och det brukar ju vara en medioker vikt men denna dagen var det fullständig kross då den näst högsta vikten tror jag var 3 kilo.
Andradagseffekten kom men inte så explosionsartat som det borde så något har varit fel men jag kan inte sätta fingret på vad. Det spekuleras i än det ena och än det andra men det finns inget facit på detta eller någon förklaring som jag själv kan köpa med hull och hår utan man får bara gissa sig till varför. Men andradagen var det ju mer fisk och jag hann komma till invägningen av C-sektionen i gräset och började kolla vad som kommit upp. Thörneling började med 12 pannor och sedan vart det Niklas Strengelsrud från Norge med sina 15 kilo och man undrade när det skulle bli lite riktiga vikter. För detta brukar ju vara bra vikter dag 1
Henrik, Niklas och Claes väger in 15 kilo Norskfångade fiskar.
Men det var först när man kom bort till Thomas Söderlund som det blev alvar. 24635 gram vägdes in och det blev dagens högsta vikt och lade en god grund till Constellations seger under denna helgen då det var lagtävling som gällde.
Dagens värsting Thomas Söderlund vaskar av keepnetet efter att ha vägt in dagens högsta vikt i Lidan.
Lidköping kom på en hedrande 4:e plats i denna tävlingen med Challe, Blom, Hjelm och Thörneling i laget.
Och nu till helgen stundar ett landslagskval och det vore ju självaste den om inte fisken har vaknat till ordentligt och börjat nappa. Men man vet ju aldrig då även Lidan kan vara lite lynnig. Men nu med Sensas Open en vecka före så skall det ju ha mäskats in en hel del fisk från Kinneviken och i varje fall jag själv tror på högre vikter nu.
Men det är många som vill säkra upp sig med att locka till sig fisken med lite extra boosters som jokers i mäsket så nu har jag installerat ytterligare en kyl i butiken så att allt skall hållas i bra kondition. Och det är ju sällan som det är en försämring med att ha dessa kryp i mäsket. Kanske lika ofta som det är sämre att använda blodis vid pimpelfiske. (det har faktiskt hänt) Och lika många säkrar upp betesarsenalen med blodis som krokbete och det är ju mig främmande för Lidan men jag förstår dem som använder det. För många gånger är det ju flera småmaskar som skall sättas på kroken i stället för en stor.
Oavsett om man fiskar efter stor eller liten fisk så nyper de alla på småmask så varför inte blodis? Men då jag själv endast ett fåtal gånger har använt blodis i Lidan så inser till och med jag att det kan vara rätt melodi emellanåt. Men då jag inte är van att använda dem vid mete tar det allt för lång tid att aptera dem på kroken och är mycket snabbare med mask. Men vem vet. Denna gången kanske det är maggot som gäller eller varför inte majs? Men med förra veckans facit så var det ju blodisar som dominerade men det har ju gått ännu en vecka efter detta och vissa grejer händer ju fort under våren.
Kan ju ha varit att fisken varit på lekbottnar förra helgen och då inte visat sig på fiskesträckan. Men de som inte leker just nu borde ha attraherats av godiset som pumpades ut av 40 fiskare under den gångna helgen så någon förbättring måste det ju ha blivit. Men om jag fiskar själv vet jag inte förrän på lördag då jag och Ronja kanske sätter oss som kantmetare för att träna lite inför framtiden. Söndagen å andra sidan går åt till klassfotboll 500 meter från fiskesträckan så det kan ju bli någon visit under dagen men inte mer.
Och för att lugna alla så ser det ut som att alla beten kommer i tid och kan hämtas redan från torsdag kväll. Kommer ni på fredagen så är det bara att höra av sig så ordnar vi det på något sätt. Bara jag får sova nattetid så är det lugnt. Men nu får man snart plocka fram meteutrustningen och knyta några tackel och hoppas på att alla Lidköpingsbor kan respektera avspärrningarna denna gången. Avspärrningarna är till för allas säkerhet. Såväl de som fiskar och era egnas. För om ni skadar någon utrustning så är ni ersättningasskyldiga och det är ni inte sugna på för varje del kostar en ordentlig slant och era försäkringsbolag är inte intresserade av att sponsra era lagbrott när ni passerar avspärrningarna.
Sköt om er så ses vi!
Sista delen av drömresan.
Efter ett par dagars fiske på Panun och Mustic så tog vi och förflyttade oss till Daram som är ytterligare ett område med vulkanöar. Och det är ju blandade känslor varje gång man ska förflytta sig då man börjar förstå! hur området beter sig. Men i efterhand så finns det lika många möjligheter vart man än åker i detta paradisland. Sista kvällen på Mustic så åt vi middag på båten och guiderna knöt fast fiskebåtarna i moderskeppet och vi for iväg i mörkret till just Daram. Och på morgonen när vi vaknade så var vi för ankare längs med den största av öarna i området.
Man visste ju inte heller här vad man skulle förvänta sig och bonitostimmen avlöste varandra med ett vackert skådespel under frukosten. En del hoppande makrillar lite varstans och annan fisk som jagade och spänningen höjdes igen.
Ön Daram med ett pärlband av vulkanöar och rev lite varstans.
Så man kunde åka åt vilket håll som helst och inom 1 minut från moderskeppet ha ett makalöst fiske. Det gällde ju att vara på rätt ställe vid rätt tidpinkt i förhållande till tidvattnet som spelade stor roll vart fisken var aktiv. Men över lag så fanns det möjligheter vart man än stannade för att kasta med sina beten. Dagens fiskekompisar var reseledaren Marko och min favorit Terry. Och vi skulle blanda fisket hej vilt för att försöka fånga lite olika arter. Men vi skulle börja vid ljusfyren på den södra udden med ett sammanhängande rev.
Men vi var inte först iväg och när vi kom fram så kunde vi konstatera att Udo stod och drillade en fisk så vi for närmare för att se vad han hade på kroken. Och denna gången hade han fångat en haj på sin popper och det var ju den första hajen på våran resa. Vi hade ju sett lite haj på olika ställen men inte lyckats få upp någon. Nu lyckades Udo att få upp en som inte var av den allra största sorten men ändå det var en haj i 10-kilosklassen.
Blacktip shark fångad på popper!
Och att det fanns många arter på platsen var det ju bara att titta ner i vattnet för att konstatera. Fisk i alla storlekar och färger var ju ett skådespel som heter duga och det var bara ett fåtal man över huvud taget kunde artbestämma. Så man insåg ju att för de som bodde där och åt av de andra fiskarna så fanns det gott om föda. Och det fanns många skrymslen och vrår att gömma sig i bakom alla koraller. Så om man fick på något bättre så var det bara att hålla upp spöet och hoppas att de inte simmade och skavde av linan emot korallerna.
Men då det var bara lite ström så skulle vi trolla lite för att söka av vart det fanns fisk så vi körde ut några mindre beten och körde iväg. Och ganska snart så började det smälla i spöna men det var svårt att kroka dem men Terry lyckades få på en liten makrill i alla fall.
Terry med en liten makrill.
Men vi for vidare och körde upp till norra sidan av Daram för att se om det fanns någon fisk hemman där och det var ett skådespel överallt man såg. Om det inte var stim med betesfisk som lockade ögonen så var det en jagande fisk. Och om det var varken eller så var det bara att titta ned i vattnet för att se vad som fanns där. Och överallt var det sköldpaddor så det gällde ju att inte kasta på dem då man bara såg en stor virvel i vattnet. Men vi for ut bland pärlbandet och hittade ett område som såg väldigt lockande ut med 2 små öar och bra med ström runt dem så vi lade oss med en båt på varje sida.
Det blev flera påslag men ingen krokad. Då slänger Marko ut sin popper och upp flyger en gigantisk makrill och Marko svär. Razor gang! säger han bedrövat. Och det är ju befogat då dessa fiskar har tandrader som liknar dem på en fogsvans. Fast de är mycket vassare. Så om det blev ett påslag av dessa så var det ofta som de även bet av linan. Vi hade 1,17 mm nylon och det var nästan helt utan kraft man tryckte linan mot tänderna innan den gick av. Så Marko knöt på en ny popper och kastade ut igen. Nytt påslag och poppern borta. Då bestämde vi oss för att flytta. Men det var dags för mat också så vi for till moderskeppet i stället.
Efter maten så for vi ut i övärlden igen efter att fått höra att det börjar släppa ordentligt för Udo idag då han även fått en bluefin trevally och barracuda så man kännde sig väl tillfreds att man varit delaktig i förvandlingen. Men vi for ut bara för att mötas av Udo som precis krokat en GT som var ganska fet på 98 cm bara för att följa upp det med att kroka en till 5 minuter senare. Makabert att se hur fisken flyttade båten då den drog iväg som en tvålkopp trots att det var motström. Men han var inte nöjd med detta utan fick 2 till under eftermiddagen.
Udo med en fin GT.
Men vi fiskade oss vidare ut på ett rev och hade det ena påslaget efter det andra utan att lyckas kroka men det var mest barracudor och makrill men vi hade även en hel del påslag av GT. Till och med ett dubbelhugg utan att få upp dem men en riktigt actionfylld dag så vi kunde sova ordentligt. Men nu blev värken alltmer påtaglig i armar och händer av det tunga fisket och det fick bli mer voltaren på de ömmande svullna ställena så att man skulle bli fit for fight för nästa dag.
Nästa dag var det fiske med Udo igen och det skulle bli spännande eftersom han hade en sån dag innan och plockade fisk vart han än stoppade i sina grejer och det var honom väl förunnat för så trögt som han hade de första dagarna så var han värd all den fisk han fick efter allt slit. Men nu skulle vi ut tillsammans och jaga fisk och vi for runt bland öarna men det blev endast några påslag innan vi for lite längre bort i raddan av öar. Helt plötsligt såg vi en fisk som verkade lite större än de andra som jagade upp småfiskar och plaskade vilt.
Jag frågade guiden och han trodde det var en haj men jag var själv tveksam och kastade dit. Ett våldsamt påslag men missad fisk. Nästa kast och påslag direkt och de sedvanliga skrikande rullarna var igång och jag kunde landa ytterligare en GT på 65 cm. En fisk närmare 10 pannor som snabbt släpptes tillbaks. Jag sade till Udo att det var inte den fisken jag såg med bestämdhet och bad honom att kasta dit och genast kommer det ett påslag som jag aldrig kommer att glömma.
Påslaget var som att denna gången var det inte en toastol som kastades i utan nu kom hela VC med badkar och allt. En (eller2) enorm GT går upp och biter i betet så Udo tappar balansen för en stund men tyvärr satte sig inte kroken. Men vilket monster! Denna fisken fick alla våra GT:s innan att se ut som yngel i jämnförelse med denna besten. Hade varit kul att få se denna fisken men den gick vi bet på. För om de huggt en gång var det ovanligt att de högg igen. Och det finns gott om stora fiskar i vattnet av alla de slag och skådespelet håller på dygnet runt.
Väl tillbaks till moderskeppet så får vi höra av dem som inte varit ute och fiskat utan bara snorklat längs med ön att de sett en hel del Napoleon Wrassies. Till och med ett stim med 8 individer som lojt simmade vidare helt ignorerande de inkräktande dykarna. Och väl efter maten så ville Easton inte vila utan tog sig en trollingtur i stället och han drog på en lång tafs framför en lilafärgad Rapalawobbler och begav sig ut. Men han blev inte borta länge utan kom tillbaks till moderskeppet med en präktig Narrow barbed Spanish Mackerel.
Easton Braun med 121 cm ren styrka.
En fisk som var lika snabb och stark som den ser ut och en vikt bortåt 15 kilo. Han körde bort mot öarna vid ljusfyren och det small direkt. Och då han valt att trolla med en lång tafs så fanns ju möjligheten att få upp den. Längden på den var endast 2 tum från nytt IGFA-världsrekord och jag kan lätt säga att där finns möjligheten att slå detta rekordet för vi såg många makrillar som var större än denna. Men de flesta bet ju bara av linan!
Så eftermiddagen blev det fortsatt trolling för Easton och vi for ut bland öarna igen. Kanske ville monstret bita igen? Men helt plötsligt så kom det lite vind och det fort. Så vi lade oss i lä för vinden och det började regna. Helt underbart med lite regn som svalkade oss. Och när vi kom in till ön så var den helt belamrad av landkrabbor. Fascinerande att de klättrade så bra i klipporna och de var 5-6 meter upp från vattenytan men lättskrämda av oss så vi hann inte ta några bilder av dem. Regnet varade i 5-10 minuter och sedanvar det som vanligt igen. Men fisket blev inte bättre av regnet så vi fick nog inget vettigt under denna eftermiddagen. Så det var bara att ladda inför nästa.
Och nästa dag skulle jag fiska med Marko igen och vi skulle försöka att få lite blandade arter idag för vi hade ju båda fått skapligt med GT och ville ha lite olika fisk på spöet. Så vi for iväg till ljusfyren och jag lånade ett av hans egendesignade beten och började kasta. Ganska snart så nöp det i en fisk som betedde sig som en GT men ändå inte. Så till slut så fick jag in fisken och såg att jag fått en blåfenad Trevally i 5-6 kilosklassen och då världsrekordet på den ligger på 10-12 insåg jag att det var en riktigt fin fisk jag fått.
Bluefin Trevally
Men mycket vill ha mer så jag lånade Markos flugspö och ganska snart hade jag även fått min första flugfångade fisk i Indonesien. Tyvärr inte med flugan jag hade fått gjord av Joel men ändå! Det var en fisk på fluga.
Flugfångad fisk.
Vi for över på nordsidan men det var bara betesfisk där så vi drog ut bland öarna igen och fiskade vilt och vi testade även öarna där Marko hade kontakten med Razor Gang. För det ser ju inte helt fel ut där och ganska snart hade jag ett snabbt påslag och kunde bara konstatera till Marko att det var just Razor Gang som befann sig där då linan gick av direkt. Men döm om min förvåning då poppern låg och flöt så att vi kunde hämta den. När vi väl fått in den så ser man på linänden som satt kvar i poppern att den bitit av linan en halv meter från betet. Och det var ju inte småskav runt omkring utan bara tvärt av! Makabra fiskar.
Ordentliga bitmärken i betet efter 1 påslag av Spansk Makrill.
Och då detta var sista dagen så flyttade moderskeppet under förmiddagen ut till oss för middag nära fisket så närmade vi oss sakteliga revet där Flying Condor låg för ankar och då började det hända grejer. Påslag efter påslag av ömsom Makrill ömsom Barracudor av respektabelt format nöp lite varstans så var det svårt att avbryta för matpaus. Men vi kunde inte landa någon då det var stört omöjligt att sätta krokarna. Och de andra på moderskeppet kunde bara sitta och titta på när vi hade det ena påslaget efter det andra. Men till slut fick vi ge oss och ta våran matrast.
Men efter maten var det bara på det igen utan rast och vila. Bara fylla på kylväskan för nu skulle vi fiska oss tillbaks till Panun inför sista natten med gänget. Moderskeppet gav sig av i sakta mak och vi fiskade på utvalda ställen på vägen och slutligen började man känna igen sig då vi var tillbaks på området för de första dagarnas fiske. Blev en hel del missad fisk men Marko kunde i alla fall kroka en needlefish som är besläktad med våran näbbgädda.
Marko med en Needlefish på en ordentligt sargad popper.
Och när vi väl kom fram till båten så var det med delade känslor man kom dit dör man visste att nu var det slut med fisket här och det enda skulle vara några timmar närmare Sorong. Men jag är i alla fall helt nöjd med min egen insats och kunde till och med summera att den första fisken jag drog var resans tyngsta fisk på båten och det är ju inte fy skam i det här gänget med globetrotters som varit med om detta fiske vid flertalet tillfällen. Och man har ju lärt sig en hel del. Inte bara fiskemässigt utan även hur man skall klä sig som är en av de svåraste grejerna här då man är precis söder om ekvatorn.
Och även av utrustningen så krävs det ju en hel del. Så om man snålar och tar med en för enkel rulle så kommer straffet direkt på posten vid första fisken och rullen skär ihop. För det som räcker till Hälleflundra räcker säkerligen inte här. Och jag har sett kontentan av en rulle som i vanliga fall är en bra rulle men inte till detta som bromsen har smält ihop på. Även betena vet jag ju en hel del beten som jag vill ta med nästa gång jag åker för man skall inte ha de beten som är hård/mjuka. DVS de är ganska hårda men kan lätt penetreras av gaddarna i fiskens garnityr. För detta gör att de lätt kan hålla fast i betet och man kan absolut inte förflytta betet i munnen och kroka dem. Samt att vi inte hade något för speed.jigging här och det har jag en hel del beten som jag skule vilja prova.
Så här sargade blir betena av fiske i Indonesien. Foto:Udo Koops
Och nu sitter man hemma i Sverige igen med ormskinn lite varstans och funderar på om man verkligen har varit med om det här. För om jag inte hade haft mängder av foton och bilder så skulle jag fortfarande tro att det var en dröm. Att lilla jag skulle få fara iväg på en sån här resa är ju en ynnest som jag trodde bara var ett fantasifoster som grodde i hjärnan. Men nu har jag varit där och jag hoppas att jag får komma dit igen. För trots allt slit och ömmande muskler, solsveda och lång flygtid så har det varit en helt fantastisk resa och det är ju inte allt jag har berättat för det skulle ju inte bli något spännande för er om ni åker dit. Men om ni skall dit så får ni gärna höra av er så kanske jag kan ge några tips till er.
Och om någon undrar om jag verkligen vill dit igen kan jag bara citera Amerikanarna: Hell Yeah!
Sköt om er så ses vi.
Paradisfiske 3
Fortsättning på Paradisfisket i Indonesien.
Efter första dagens fiske så känndes det svårt att toppa detta. Men då man vaknar av att det är fisk runt omkring båten så kommer förväntningarna igen. Med Trevallys, makrillar, barracudor, bonitos och diverse andra fiskar jagandes runt omkring båten åt alla håll och en omgivning av vulkanöar vart man än ser så är det en fantastisk morgon på Panun 2 spinnkast från Prins Halims residens och bara ett rev skiljde oss åt.
Kvällen innan fördrevs med lite mete från moderskeppet men ingen landad fisk. Bara avbitna linor och söndertuggade fiskar i halvkilosklassen och en hel del pulshöjare vid varje napp. Och att bli uppväckt till detta är en ynnest och att bli serverad frukost på akterdäck som var svår att koncentrera sig på då det avbröts av jagande fisk lite varstans och alla vill bara ut på havet igen. Och denna dagen skulla jag få åka med Prinsen tillsammans med Easton på hans födelsedag.
Easton som till vardags är möbeltillverkare som gör möbler av trä från 1800-tals lador där han tar virket och omvandlar till möbler av olika slag. Likt alla de andra så har även han varit runt världen och fiskat överallt. Men planen var för egen del att göra allt i min makt att detta skulle bli en fantastisk dag för honom. Del att han skulle välja fiskeplats och att jag inte skulle vara i vägen för honom. För jag var ju fortfarande nöjd med den fantastiska starten jag fick dag 1. Samt att jag behövde vila armarna för att palla med resten av veckan. För det tar en hel del bara genom att kasta de tunga betena och att kunna presentera dem på ett korrekt sätt. Bara själva kastandet kan knäcka en hel del människor även de som är vältränade.
Med de vanliga ritualerna var att vi plockade fram de personliga grejerna som kameror, solskydd, handduk och kläder. Och om man hade beten och liknande så tog man fram dem. Guiderna plockade i spön och kylväska fylld med dricka för att klara av passet så var det bara att ge sig ut på böljorna. Själv hade jag ändrat och klippt upp en buff så att det blev ett skydd över nacken då det under första dagen blev en glipa mellan buffen och t-shirten som jag fick syn på då jag laddade ner filmen från gårdagen och jag skulle få lida för senare då det var helt utan solskydd där. En smiley i nacken som jag raskt fick vattenblåsor på och tappade huden. Men idag var det nya tag.
Ser nästan ut som om Långben tittar fram ur ena ön.
Men vi ger oss ut i arkipelagen och fisket lockade. Ut till de första ställena och helt planenligt så valde Easton för-platsen och fick även ta första kastet vart vi än stannade. För det var ju många gånger som det nappade just i första kastet på ett nytt ställe och då i de 5 första rycken så spänningen var olidlig för varje plats vi kom till. Och man vet ju aldrig vart eller vad som det skall nappa. Men efter ett par påslag så fick födelsedagsbarnet på en fisk och upp kom en barracuda så man fick syna den närmare och det var hiskeligt vilka tänder de hade trots att det inte var en bjässe.
En tandad raket från Stilla havet.
Trots att den inte var speciellt stor så var det en imponerande fisk och i vattnet så fanns det riktigt grova pjäser som krävdes en hel del teknik att kroka då det bet tag i betet och stack iväg. Och för att kroka dem så fick man rycka loss betet från tänderna så att krokarna kunde tryckas fast i fisken. Och att man sedan kör med hullingslöst så får man inte ge slaklina vid något tillfälle för då är fisken borta. Och det var många som man inte fick mer än en makaber rusning för att sedan bara bli tomt och man fick veva in sitt bete med bara några nya bitmärken som bevis.
Fiske rund öarnas kanter var alltid lockande.
Men efter ett tag så hade jag varit lite för optimistisk och knackat betet i berget och det började ta in vatten och till slut sprack det. Och då jag inte hade fler med mig ut i båten fick jag låna ett stickbait av Easton. Det hade en riktigt fin gång men det gav inga påslag. Easton å andra sidan körde med popper och fick en mindre GT. Men det var bara att åka tillbaks till moderskeppet för att kyla ned sig och få lite mat i magen. Men efter lite rast och vila så drog vi snart ut på fiske igen.
Tog med mitt sista stickbait och bytte genast samt nöp hullingarna på det. Skönt att ha ett bete som man verkligen tror på då jag fick 2 GT under första dagen. Trots att gången inte såg något vidare ut så gav det ju fisk. Över 10 påslag förutom de 2 fiskarna så höjdes förhoppningarna igen. Och ganska snart hade vi kommit ut och hittat 2 små vulkanöar som såg givna ut för att kunna husera diverse fiskar och till min förvåning kastade Easton ut på vänsterflanken och lämnade mellanrummet mellan öarna ledigt, Så jag drog ett kast mellan dem och twitchade in betet.
Ganska snart kom en mindre? fisk från vänstersidan och direkt efter klatchade det till på draget och jag krokade. Fast fisk men den var ju inte så stor! Lite små knyckar men helt plötsligt blir det en rusning av det värre slaget. Fisken var på väg mot den vänstra ön så jag spännde åt bromsen mer då den stannade. Men det spelade ingen roll för fisken för den rusade bara snabbare. Vid nästa stopp som kom precis i kanten av vulkanön drog jag åt bromsen ytterligare för att förhindra att den skulle ha en chans att gå runt ön. Men det var någon form av monster som nappat för den brydde sig inte om det över huvud taget och drog iväg på en tredje monsterrusning och runt ön utan chans att stoppa den. Huvudlinan gick av som en brusten fiolsträng då den tog i bergskanten och nu hade jag inget bete kvar.
Så det blev att knyta på träbetet igen och bryta ihop. 1,5 dag hade gått och jag hade inga beten kvar. Tur då att det fanns en uppsjö av beten på båten. Men det är ju roligare att fiska med egna beten men träbetet såg ju fint ut. Men hur jag än försökte så fick jag inga fler påslag denna dagen. Men å andra sidan så for vi in i en labyrint av öar och kanaler och kom till slut till en lagun där vi inte kunde motstå att ta ett dopp. Fick plaska ordentligt för att svalka av sig och upp i båten. Men precis efter vi kommit upp så kom det ett par hajar som simmade omkring i lagunen. Inte särskilt stora men ändå! Bada med hajar. Fräckt!
Lite småhaj kom för att se vad vi var för några som plaskade i deras lagun!
Men efter detta så var det bara att åka tillbaks till båten för en välbehövlig dusch och lite mer dricka för det tog slut i kylväskan i dagens hetta. Och kvällen delade vi med de andra med skrönor om dagens fiske innan Condoren lättade ankare för att ta oss till nästa fiskeområde. Och under färden så var det läggdags för att vila sig i form inför nästa ställe.
Mustic:
Nytt ställe runt ön Mustic
Vi vaknade upp i vanlig ordning med frukost och uppdelning på båtarna och denna dagen skulle jag få åka på Irwans båt tillsammans med Udo som var en fiskfarmare som kämpat ordentligt men ännu inte fått någon fisk. I mina ögon så var det helt fantastiskt för han fiskade så bra och borde ha fått ett helt knippe vid det här laget. Och fiske är ju sällan rättvist. Att jag som nybörjare hade 2 av de största fiskarna i sällskapet och en man som Udo stod utan var för mig o-förklarligt. Men vi for ut till fiskestället som var ett stort rev med varierande djup och stort som hela Lidköping och plats för många. Och på vägen ut så fick vi se delfiner och makrillar som hoppade riktigt högt och hur högt nämner jag inte här för det är nog ingen som tror mig ändå. Men flygfiskarna hoppade i alla fall långt med sina 50-60 metershopp och liknade svävande trollsländor då de gled fram över vattnet.
En flygfisk som landat i Irwans båt.
Men här på revet så var det stora flygfiskar som var 30-40 cm långa och riktigt spektakulära att se på då det svävade fram över vattnet då de blivit skrämda av båtarna. Men vi for ut och spred ut oss över revet och började kasta. Och varje kast var det höjd spänning på och det var jagande fisk lite varstans och på de flesta ställen såg man botten ganska väl och undrade emellanåt om det verkligen kunde finnas fisk som ville bita här men som vanligt när man minst anar det så smäller det till.
Ett megaplask på betet och fast fisk. Här fanns det ju inga vulkanöar men väl revet som kunde ställa till problem. Så det var med hög spöföring som fisken drillades med mycket hård slirspärr och upp kom en 75 cm GT på Eastons träbete. Han blev riktigt glad för detta men det viktigaste för honom var om det blev några bitmärken i betet och jag kunde bara konstatera att ja det blev det så då var han saligt nöjd.
3:e GT:n blev ett faktum på Mustic
Men det blev nog enda fisken därute så vi begav oss in bland öarna och utforskade omgivningen. Men det var lite frustrerande då vi hade sett massvis med jagande fisk och makrillar över metern hoppa åt alla möjliga håll och även ett par valar som visade sig i ytan. Men då finns de ju kvar tills nästa gång! Men vi for in innanför pärlmusselodlingarna som bevakades av beväpnade vakter från tjuvar och in i kanalsystemet för att utforska arkipelagen. Och tidvattnet satte fart på vattnet härinne så att det blev malströmmar på sina ställen.
Bra fart på vattnet in i arkipelagen. Precis vid sidan om denna ön stod det en bjässe!
Vi fiskade oss inåt i systemet men då vi var 3 båtar som växlade om att vara först och endast 1 hade haft påslag av en riktig gris i början av systemet så valde våran båt att fara ut till revet igen. Men de som for in hade haft fantastiskt fiske efter det att vi lämnat dem. Men vi for ut och började jaga efter fisken och det fortsatte vara en hel del jagande makrillar och annat men det var sparsamt med påslag. Udo som fortfarande inte fått något började mumla på Tyska om vad han gjorde för fel och jag gav honom lite tips om vad jag sett guiden göra med poppern och vad jag trodde han skulle ändra på och ganska snart hade han haft ett par påslag men ingen landad fisk. Så nu fanns det hopp inför framtiden. Men vi for tillbaks till båten för att förflytta oss till nästa område och även denna gången skulle vi vakna upp på ett nytt ställe.
Tillbaks till moderskeppet för att äta och förflytta oss till nästa ställe.
Men det är inte utan att man saknar de ställen som man redan förflyttat sig ifrån då det finns potential för att fiska på många ställen till men det börjar kännas som att det finns lika mycket fisk på alla ställen och infödingarna vet ju bäst vad som gäller för varje tillfälle och förhållande. så det var med spänning vi for iväg mot Daram för att fortsätta vårat fiske. Men hur det gick där skriver jag om senare.
Sköt om er så ses vi!
Första dagens fiske i Paradiset
Efter en god natts sömn där man har velat emellan vad man skall tro om det verkliga fisket på stället man hamnat på. Är ju lite skillnad på att ut och isfiska och att spinnfiska i Indonesien! Kännde lite på spöt jag skulle få låna med ett par kast och insåg snabbt att det kommer att bli en smärtsam vecka då det är riktigt grova grejer. Rullen som är en Shimano Stella 8000är en rulle som är kraftig men ändå smidigtrots sina 15 år för guiden som jag skall ha idag som heter Irwan och är en ordentligt glad kille!
Min kompanjon för dagen blir den 75-årige gentlemannen Terry som är en helt fantastisk människa och ser allting positivt med förnuft. Positiv till allt och har varit med om en hel del så det blir en hel del skönsnack mellan passen. Betet som skall provas är ett stickbait som Sten-Gunnar Stéenson rekommenderat och jag hade ju braschat och köpt med mig hela 3 stycken så jag hade de och 1 fluga förutom pimpelgrejerna.
Terry från Amerika som är en helt fantastiskt underbar människa och min första kumpan på böljorna blå!
Värmen var påtaglig och det var ju lite kontraster med senast trots att det var skapligt varmt på pimpel-SM. Men det skulle ju ligga på 30 grader hela veckan med inslag av regn. Och det var inte utan att jag blev lite positivt inställd till att det skulle bli lite nederbörd. Men alla begav sig ut åt olika håll från Pris Halims härbärge för att inte störa varandra och alla båtarna hade 2 eller 3 fiskare och en guid på varje. En kylbox med vatten fanns med samt fiskeutrustningen.
Insmord med solskydd som Karin försett mig med och långärmad T-shirt, buff solglasögon och keps så var det bara att köra på! Och det var inte särdeles lång vi åkte heller innan vi kunde börja kasta. Irwan visade med hela hande åt vilket håll vi skulle kasta och hur vi skulle ta in grejerna och det var ju inte riktigt som jag var van vid men man skall väl lära sig. Och efter ett par kast så tyckte jag faktiskt att betet rörde sig på det sättet jag önskade och även Irwan gjorde tummen upp. Och efter 5-6 kast så kände jag första påslaget men det var ingen fisk som ville krokas. Det blev inte mer är en stöt i spöt och en ordentlig vattenvirvel så man blev lite skrämd.
Men vi for vidare till nästa ställe och där kom en barracuda hoppandes åt mitt håll och nästan samtidigt så small det till i spöt trots att fisken var 10 meter ifrån. Men mer blev det inte och vi fortsatte vidare till nästa ställe. Och hotspots fanns det gott om. Då det är både stora och små vulkanöar överallt i en arkipelag som är så bedårande vacker så ser ju botten likadan ut. Det är stora och små rev. Stora och små hålor och det kan ju verkligen vara bra att veta var fisken ställer sig när tidvattnet kör igång. Och det kunde guiderna på sina 5 fingrar. Och det var många fiskar som sintes jagande och man undrade flera gånge de for förbi fisk som spratt i vattnet men det begrep vi bättre efter denna vecka. Det är skillnad på skit och pannkaka!
Men vi kämpade på och missade ena fisken efter den andra men det var inte riktigt sådana påslag att jag kan säga vad det var och då vi inte krokat någon fisk så funderade man på om men egentligen var helt kass på detta men veckan är ju lång! Och när vi fiskat ett par timmar började man även bli lite mör i armen och fick ta en andningspaus emellan kasten och helt plötsligt exploderade det då jag kastade lite avigt där jag gissade att en fisk skulle stå och man kan väl jämnföra det med att när man fiskar havsöring så smäller en kraftig öring på ett ytfiskat drag och man blir spännd av plasket.
Men denna gången var plasket som man kan tänka sig att någon står med en toa-stol från Gustavsberg på fjärde våningen och kastar med full kraft på draget. Men jag kännde inget och fortsätter jerka och det exploderar igen. Återigen ingenting. Men 3:e gången så drar det till så pass i spöt att jag måste sett ut som en ost-båge med kläder! Rusningen efter var enorm och jag undrade bara vad ända in i helsike som just hände. Fick in fisken en bit men strax var det en ny rusning och jag fick börja om. En tredje rusning men nu började de redan bli kortare (tack och lov) för armarna var inte av det piggaste slaget utan som om man fiskat en påskhelg med ett gammalt rantanen i blötis!
Fish on! Fisken rusar oavbrutet till botten medans flera bjässar frossar av betesfisken vid land!
Överallt runt mig så jagar fisk och småfisken sprätter åt alla hål så jag säger till Terry att fiska på dem under tiden för det kommer nog att ta en stund med min. Men han avböjer som den gentleman han är och talar tydligt om att han bara njuter av att se mig drilla. Och sakta men säkert så kommer slutligen fisken upp efter 15 minuters fight och vi är båda helt slutkörda och Irwan lyfter in en 106 cm lång Giant Trevally i båten. Vilken gris! Jag når inte runt den med en arm och hela jag fryser trots att det är 30 grader varmt!
Fisken återutsattes efter mätning och jag vilade upp lite innan jag ens orkade hålla i spöet. Men både jag och Terry var nöjda och eftersom Irwan även skulle stå för matlagningen idag så begav vi oss tillbaks till moderskeppet där vi möttes av de andra och gratulerades med en koller i form av Bintang med kondens på utsidan. Den var riktigt välbehövlig! Men första turen och påslag av 8 olika fiskar för min del och en 106 centimeters pjäs är ju inte fy skam. Och blir varje dag så här så kommer jag att få ta en vilodag emellanåt!
Men efter en väl tillagad Queenfish och en stund i sängen där airconditionen var alldeles underbar så var det bara på´t igen! Men armbågen värkte redan så jag smetade på lite Voltaren på den och det skulle visa sig vara en underkur för de kommande problemen och tillsammans med solskyddmedlet vara det vettigaste jag tagit med mig ihop med stickbaiten! Så samma gäng på eftermiddagen men nu blev det åt ett helt annat håll och man var aldeles bortkollrad med vart man var och det spelar ju ingen roll för guiden kan ju. Men om det skull hända honom något så vat jag inte om jag hittat tillbaks.
Men iväg kom vi och jag jade redan fått sätta på bete nummer 2 då bygeln slog över och betet som var sjunkande inte gick att hitta. Det är ju som en spottloska i stilla havet! Men vi kom igång och det var samma visa med flera missade napp men till slut så blev det en Gustavsbergare igen men denna gången nöp den direkt. Första rusningen var grotesk och värre än den förra och jag undrade hur stor denna skulle va. Jag bad återigen Terry att fiska men han avböjde igen. Då tar Irwan upp spöt i stället och efter mindre än 10 sekunder så lämnar han spöt till Terry med en krokad Travelly.
Irwan tar över filmandet i stället och filmar oss bägge drillandes var sin Giant Trevally och Terry plocka upp sin medans jag fortfande håller på.Terrys är en på 60 cm men till slut får jag upp min i båten med så vi båda kan pusta ut då min kommer upp med 88 centimeter från nos till klyka!
Och även efter detta är vi ganska nöjda. Men mer berättar jag senare. Samt bild på den store! Men det är mycket begränsat med internet på planet!
Sköt om er så ses vi!
Nya Guinnearesan!
Sitter just nu I Sorong på hotellet som har en kanon airkondition och bara njuter.
Håller på att avsluta min resa men vill rapportera lite redan nu.
Torsdagen den 27 april for jag med Albin och Malin till Arlanda via Västerås där jag svängde in på Willys sportfiske för att se om det fanns några häftiga beten eller annat matnyttigt jag kunde ha med på resan. Men det fick bli en keps med nackskydd för att klara solen bättre. Så vi for upp till Arlanda och checkade in. Sedan var det adjö till de andra och flyget till Dubai äntrades. Ja det är ju ingen korttur som när man far iväg på pimpeltur precis och det tar ju sin lilla tid att fara till andra sidan jorden. Phileas Frogg gjorde ju jorden runt på 80 dagar och jag skall göra det på 10. Men som tur är så skall jag inte fara i en luftballong!
Resan gick fint till Dubai och där väntade en 12 timmars väntan innan flyget till Jakarta men tyskarna Udo och Mark skulle komma in 2 timmar efter mig så det skulle ju vara lugnt. Men tiden gick och allteftersom så började ögonlocken bli väldigt tunga så jag fick trixa fram internet som fungerade och det är snabbare sagt än gjort. Jag är ju ingen hacker precis och när jag väl kom in så gick det ju inte särdeles snabbt heller. Men så snart det var fixat såg jag på FB att de andra lämnat Tyskland för bara ett par timmar sedan så det var ju kört att få sällskap under väntetiden. Men i alla fall så blev det lättare vid halv fem på morgonen när böneutroparen körde i gång och Jammade så att det räckte över hela flygplatsen.
Fick gå runt och spana i butikerna för att hålla mig vaken för om jag somnade kunde jag ju missa flyget. Och det hade ju varit en katastrof! Fick mig inhandlat en kontakt för att kunna ladda i alla möjliga uttag men annars så känndes det nedervärderande med de flesta grejer som säljs på flygplatsen men så är det ju överlag. Sprit, cigaretter och parfym är ju standard men om man inte vill ha de så är det ju nästan bara choklad vart man än kommer. Försökte att hitta vykort att skriva men de saknades helt på flygplatsen. Kanske är o-modernt med det men det finns ju faktiskt de som inte har facebook och helst går snigelvägen men härifrån var det stört omöjligt!
Men till slut på morgonen så kom ju Tyskarna och de sa att de satt på Heineken bar som skulle vara våran samlingspunkt och det skulle bara finnas en sådan där och den hade jag ju hittat till på de första 20 minuterna så inte ens det nöjet fick jag ha för att fördriva tiden. Men jag gick dit och kikade men hade ju bara en bild från FB att gå på och tyckte inte någon var särskilt lik. Hade suttit med en fiskekeps på mig hela natten i väntan på dem så att de skulle känna igen mig men det visade sig att de hade hittat en annan Heineken bar trots att jag satt på den de menade från början. Så de fick vackert flytta på sig för de var i fel del av flygplatsen då denna låg endast 50 meter från gaten.
Men vi strålade samman och begav oss till gaten då det var dags och det var ju lite kul att jag fick guida dem då jag aldrig varit där tidigare men de var på väg åt helt fel håll så det var nog tur att jag rekat så mycket innan. (hade ju inget bättre för mig) Vidare avfärd emot Jakarta som även denna resan gick bra och väl vid inrikesflyget sammanstrålade vi med några av de andra resenärerna Terry som var en 75-årig Gentleman som for land och rike kring och Easton som var en driven företagare inom möbelindustrin och även han en globetrotter inom fisket. De sista träffade vi sedan när vi kommit fram till kajen utanför fiskmarknade i Sorong där båten utgick ifrån.
Terry och Michael från Usa hade varit där en vecka redan och snorklat mötte upp på kajen och vi tog en promenad och kunde konstatera att vi uppskattade hanteringen av livsmedel bättre hemma!
Men så snart vi kommit på båten så kom informationen om att nu skall vi åka båt i 12 timmar. Jaha tänkte jag som redan höll på att flyta bort i värmen men fick i alla fall på mig kortbyxor och t-shirt. För värmen var som en vägg när man gick ut ifrån flygplatsen och inte något man var riktigt van med som idog pimpelfiskande nordbo!
Men en liten vila och en middag gjord på Queenfish som var alldeles underbart god Och lite chill i sovrummet som hade AC så var det bra igen. Men då kvällen kommit så var vi framme vid Prins Halims ställe på Panun men då började ju solen gå ned så det blev lite fiske från moderskeppet. Så jag plockade fram mina grejer för att visa vem jag var och vad jag normalt sett fiskade med så plockade jag ju fram dalaspöt med en Kinne 55 och en killer i änden. Högljutt jubel utbröt på båten och de undrade om jag verkligen skulle släppa ned det där. Jag hörde ju enorma plask från jagande fiskar i området och bläckfiskar som blinkade runt båten. Men visst skulle jag visa dem!
Så sagt och gjort så doppade jag ned grejerna men det var i djupaste laget men linan räckte till och ganska snart så var första fisken ett faktum. Flera fiskar till blev det men sedan klickade det bara till och pirken var ett rart minne! Men i morgon är en annan dag så då skall man använda stora stickbaits och poppers med 0,42 flätlina och tafs på över millimetern tjock nylonlina så då blir det nog andra bullar.
Första fisken på Kinnepirken
Andra fisken på Kinnepirken
Grouper på Kinnepirken
Fjärde fisken på Kinnepirken-
Även Easton fick fisk på kvällsfisket.
Men sedan var det bara att gå och lägga sig för att ladda batterierna för det vi kommit hit för nämligen ytfiske efter Giant Trevally. Och jag har ju med mig 3 beten och en fluga som skall testas så vi får se hur det går med det. Men det skriver jag om nästa gång för nu skall jag ut och äta middag i den fruktansvärda hettan som är just nu i Sorong!
Sköt om er så ses vi!
