Venjan OS-pimpel 24/3-19
En kul men jobbig helg.
Kände på fredagsnatten att det var lite snorigt men med en sådan helg som väntade så får man komma ihåg vad förre ägarinnan till huset vi bor i sade till oss att lite frisk luft och brännvin har ingen dött av så var det bara att köra på. Nu skulle jag ju inte dricka brännvin nu heller men frisk luft skulle det bli. Först en liten bilresa till Uppsala och studenternas där guldet skulle bringas hem till Villa Lidköping och det gick ju som en dans. Har även förståelse över varför Västerås inte är ett uppskattat lag mer än av de egna supportrarna då man fick se på parkettplats att de trodde allihop att de var Pelle Fosshaug och då menar jag inte till den bandy han kunde spela utan alla tjuvtricks och gnällande på domaren med skrik och hot så det var riktigt skönt att det blev en promenadseger för Villa och första guldet i hamn. Synd bara att det blev ett mål i fel kasse annars hade dagen varit komplett, Men ett guld är alltid ett guld.
Så nära men ändå. Villa vann med 8-4! Görgött.
Efter matchen en liten tur till Mockfjärd för att övernatta innan vi begav oss till Venjan för att sälla oss till de andra ute på isen då vi samlades och parkerade på ön. Kännde ännu mer av förkylningen som numer hade gått över till feber och en röst sämre än Rod Stewart efter lördagskvällens hejande till Villa men det är smällar man får ta. Vi var ändå förhoppningsfulla och hade en plan att gå mot inloppet om det nu bara inte var för många som gick däråt men annars var det en längre marsch som väntade.
Laddade till tänderna efter Villas bragd.
Utgången gick och det var hut vad många som gick mot inloppet och ingen vek av därifrån så det var bara att börja traska söderut. Och det var blandat före på isen med skoterspår som ömsom höll och ömsom brats så det var lite småjobbigt att traska iväg. Och förkylningen gjorde sig påminnd men det var bara att traska på efter bästa förmåga och det var lagom till start som man var framme vid ett alternativt område där jag fått fisk tidigare så vi började där. Även Albin hade fått känningar av förkylningen så det var ingen av oss som var vid god vigör för att råkämpa vilket behövs emellanåt.
Området vi startade på visade sig vara fisktomt men jag ville inte ge upp på det utan fiskade mig västerut och efter ett 20-tal hål fick jag en hektosfisk bredvid en uppstickande sten och strax efter ytterligare en. Fler napp men hade tappat snappern så det var lönlöst att försöka kroka dem och när ny krok fanns på så var fisken borta. Och det var så fisket var i det området att fanns det fisk var det skaplig storlek på dem men de var inte riktigt i stöten. Efter någon timme beslöt vi oss för att gå bort till dem som satt i sundet för de hade suttit där hela tävlingen men vi slog naturligtvis ett par hål på vägen för man vet ju aldrig vart de kan stå.
Men det var inte förrän vi sammanstrålade med de andra vid sundet som vi fick fisk och det nappade i stort sett i varenda hål men de var ack så små men någon bättre nöp kroken emellanåt. Efter ett tag bytte vi sida på sundet som var avruskat men det var inte ett dugg bättre och absolut inte större fiskar där. Hade egentligen velat gå ut och testa nästa balja men då orken inte fanns så var det bara att ge upp. Men nästa gång hoppas vi på att orken finns.
Fiskade oss tillbaks med lite blandade stopp för att testa vart det fanns fisk och även åter till de hål som gav fisk tidigare men det blev endast en enda fisk på hela vägen mellan öarna.
Venjan är som andra reglerade sjöar med stenar och mindre öar som trycker upp isen då vatten-nivån sänks och det gäller att hitta vart fisken står.
Vi gick ut på lite djupare vatten och jag satte på 55:an och en 12:a och redan vid nedsläpp nöp en bättre borre men det var hemskt vad ensam den var. Så det var bara att fortsätta hemåt och då fick jag se regerande mästaren och Thomas Larsson sitta vid en udde så gick jag för att kolla dem och det brukar ju vara ett gott omen att vara i närheten av Thomas oavsett om han får fisk eller inte och så även denna gången. Här var det lite finare fisk som nappade och jag fick 10 fiskar innan slutsignalen ljöd och dubblerade vikten i konten. Men 2,8 kilo skall man ju ha i ett skapligt hål och inte efter 5 timmar men det räckte ju för att klå Albin då det var våran sista dust för säsongen och det är ju alltid något! Vårat lag ihop med Daniel Malmgren fick ihop knappt 5 kilo och det hade ju inte räckt till prisplats om vi slagit ihop våra vikter. Men det var riktigt gott att se att det var Stefan Gren som vann då vi fiskade ihop på SM och ger mig en signal om att det är inte fiskandet som är problemet utan lokaliseringen av fisk. Fram med armbågarna!!!
Men nästa gång....
Men nu har man legat nedbäddad hela vecka med en grov manflue och hoppas man kan få ihop det till nästa helg då det är dubbeltävling med 5-timmars fisken i Dalarna. För denna helgen gick åt h-ete.
Sköt om er så ses vi
Runn, SM, NM, Bandy och Venjan
Ja nu har det trulsat ihop sig med en hel del händelser och tidsbrist ihop med att man får för långa sträckor att tillbringa i bilen mellan fiskeplatserna. Men man får väl börja sammanfattningen från början.
Först ut var det slaget om Runn med en helhelg ena dagen med utgång Falun och andra dagen på Ösjön. Förhoppningarna ställs ju alltid upp då det gäller Runn men när det gäller Ösjön så skruvar man ner ganska drastiskt. Men det blev snarare tvärtom och nu börjar man få lite bild över de olika delarna av sjön. Man har ju varit deporterad till startdelen i och med att man kommer ut så sent och inte vill använda sig av gångtiden för att ta sig iväg och någon duracellkanin är jag heller inte så då får det oftast bli startdelen.
Men denna gången ville det sig inte riktigt för mig i Falun och det var aldeles för trögt för mig och jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var som hämmade mig men jag fick till och med sitta med bloodworms för att det skulle bli någon form av fiske i hålen och det är inte normalt för det skall räcka med en slamsa från ett öga om det nu behövs någonting alls!
Men med detta i åtanke och en önskan om att få fart under galoscherna på Ronja inför SM så var det inget att tveka på inför söndagen och då packa ihop grejerna i någorlunda tid och kolla på sjökortet och såg att de hade en ö med det finaste namnet i hela skärgården och skulle då få ett besök av mig och Ronja. Tomasö blir ju ganska svårslaget i framtiden.
Men vi fick traska på och det räckte inte riktigt med utgångstiden då vi vart lite efter så vi fick traska några minuter till innan vi slog våra första hål. Men vanan trogen så var det öken och djupet stämde inte alls med vad jag trodde och det var mycket djupare och verkade fisktomt. Längs med vassen bortanför satt det en skara fiskare som jag helst inte ville störa men om det behövs så kan man ju gå dit och söka information.
Men efter ett par hål fick jag slutligen fisk med 3 stycken i rask följd och hoppet tändes igen. Jag fiskade mig längs öns kant och letade djupskillnader som det inte var någon direkt ordning på och såhär i efterhand så var det nog mycket intressantare än jag tyckte just då. Men över lag var det allt för djupt fiske men när jag kom upp på en grundås kom det några lite finare fiskar och jag bet mig kvar i området som vanligt lite för länge.
Ronja gick lite längre och testade innanför ön vid sidan av där de andra suttit tidigare men flyttat sig österut. Även där blev det någon lite bättre men då det började dra för mycket på timvisaren så fortsatte jag mig runt ön och där fick jag ett hål med småttingar som var ganska aggressiva och avlöste varandra med att nappa. Men säg det som varar för evigt (förutom ett ordentligt gäddbett) Blev ju i alla fall en hög med abborrar av det mindre slaget och Ronja började även hon få skapligt med fisk så vi fortsatte norrut igen.
Nu började det ju hända saker och man kunde ju hoppas på att man fortfarande inte var helt avhängd vilket man egentligen borde förstått att man var men allteftersom så nappade det både mer och större abborrar på våra grejer och man önskade att det varit 6-timmars i stället så man fått fortsätta. Men det blev i alla fall ett fall framåt även här och man får se de små framgångarna så fort de visar sig om man skall fortsätta vara inbiten optimist. Men nu känner jag inte lika ilskna känslor längre över Ösjön utan hoppas på att få fiska där fler gånger.
Blev ju inga pris för mig denna gången heller men nu börjar jag tro på mig själv mer.
Hem i ett par dagar för att heja fram vårat Villa till SM-final och det gick ju hem med 3-0 mot Edsbyn så då var det bara att planera inför helgen efter SM hur man skulle göra. Beslutet blev att det fick bli att avstå från Älvdalsnappet till förmån för att heja fram Villa till Guld och sedan ta Venjan på söndagen då den är 5-timmars och kan nog rocka lika fett som Storhamra om man kommer rätt. Men först ett SM som skall avklaras i Luleå.
Lidköping var ju lite vingklippt redan innan då 2 man backat och inte kunde deltaga vare sig individuellt eller heller lag då de inte var på plats. Så då toppade vi laget med 2 juniorer och ger järnet. Men det blir ju på söndagen så då vet vi ju mer om vad som gäller. Men först var det en resa på 120 mil som klarades av med mellanlandning hemma hos Matilda i Mellansel vilket var riktigt skönt. För då var det bara 4-5 timmar kvar till Luleå där vi bokade in oss på SM-hotellet. Men resan upp blev ändå lite jobbig då jag varit inne och rotat i en tand innan och såg mer ut som Lina i Lönneberga med halva ansiktet uppsvullet och värk som inte var av det trevliga slaget. Så det var bara att söka upp sjukhuset för att få penicillin och med lite tur fick man tag på en läkare som kunde skriva ut receptet.
Lördag och individuella SM
Lyxen att få med sin söta lilla fru på en sådan här resa är ju en ynnest och u derlättar ju även när tävlandet skall börja. För när starten gick så var redan jag och Ronja på väg in i startfållan. I stort sett utan plan men vi skulle ta oss så långt bort som utgångstiden gav oss möjlighet till och riktningen tog vi ut ifrån starten. Det största lämmeltåget gick på en upp-plogad bana åt vänstersidan av fjärden/älven medans vi gick över ett snöområde och kom upp på en annan plogad bana som gick mer åt det håll som vi önskade. Och när den tog slut var det en annan bana som gick till ett varv längre bort i högerviken och det skulle senare visa sig att det var veteranbilsrally på denna. Men det tänker jag inte skriva om här men trevligt var det med underhållning på lagom avstånd.
Jag och Ronja kikade på klockan och med 4 minuter kvar gick vi över snövallen och de minst 20 metrarna som rekommenderades att gå ifrån de upp-plogade banorna för att inte sabotera för dem. Lagom mycket folk omkring utan att det blev smälltjockt och man kunde röra sig och en is som gick upp till det gula på nova-borret. Första hålet och det blev fisk direkt. Men det var ingen vidare drag i fisket men blev någon här och var. Men att det hade potential trodde jag på hela tiden och bet mig kvar i området med 55:an och 3-krok hela dagen. Bästa hålet med 37 fisk i men tyvärr så räckte det inte med 5,9 kilo då segraren hade 17 pannor men det hade nog varit som att fiska på en annan planet. Men om man fiskat med tafs kanske det hade hänt? Nej det tror jag inte för det var flera som fiskade tafs i området och de hade inte mer än mig så jag fick känna mig nöjd med min 44:e plats. Nästa gång kanske jag inte bara fiskar bra utan även går rätt! Hur svårt kan det va?
Ronja å andra sidan klämde till med personbästa 3939 gram och vann yngre damjuniorerna i stor stil. Hon fiskade som en liten gud och kämpade hela tävlingen igenom och det var med stort nöje man kunde sitta och småkika på henne då hon plockade den ena efter den andra.
Nöjd Ronja med medaljen.
Nu var det ju bara att ladda om inför söndagens fiske då jag, Ronja och Alvin Ahlgren skulle bilda lag. Och det var ju inte förrän vi pratade med Stig som vann på lördagen om vart man skulle gå som vi bestämde oss. Det enda vi hade bestämt oss för innan var att vi skulle fiska tillsammans och vi skulle gå tills utgångstiden var slut. Stig visade oss ett område där det brukar vara stora men lynniga abborrar och det är från 4 hekto som de brukar vara. Så det låter bra det och våran tanke var att de kommer bli livrädda först och sedan börja nappa när de flesta gått därifrån. Sedan skulle vi sitta där helt solo och plocka kluns medans alla andra gått in till kanten för att plocka loppor.
Och mycket riktigt så var de livrädda och det var inte förrän jag plockade fram balansaren som det hände något. Ja inte mer än att det nappade och jag kunde byta till tafs och få upp fisk. Men den tanken att de skulle komma igång senare kunde i glömma. Det var lite för mycket folk som ändå stannade kvar mitt ute på fjärden så det blev aldrig någon skillnad. Men vi fick fisk allihop i laget och vi hade som mål att inte komma sist. För om vi i juniorlaget (25 år i snitt) slår ett enda lag så skall vi känna oss som segrare. Och döm om min förvåning då vi med 1,5 kilo klår hela 14 lag! Det var ju klart godkänt av oss. A-laget med chALLE, brALLE och AhLLE kom på en 12:e plats
Så det var en skön känsla att fara hem de 120 milen med lite framgångar och en förhoppning om att få lyckas på ett SM (Lilja har ju gjort det!) Och man hoppas ju på varenda gång att man skall få ihop det där med att både fiska bra och gå åt rätt håll samtidigt. Kanske på Venjan på söndag? Men innan det skall vi heja fram Villa-Lidköping till SM-guld på lördagskvällen så ni får ursäkta om jag kanske är lite hes på söndagen. Kör nu försiktigt så ses vi på Venjan
Förresten så glöm inte att följa vårat Svenska landslag i pimpelfiske på där även Ronja är med.
Pimpelsport cup på Kyrkviken i Arvika 3/3-19
Ännu en helg på fruset vatten. Och i och med att Kung Bore har fått en mansförkylning eller gått i pension så smälter isen i rapidfart. Tanken från början var ju att pimpla i Värmland på lördagen och vidare till Linghedsnappet som lockat länge tack vare den trevlige Lars Gullstrand. Men i och med att även Vasaloppet gick av stapeln samma dag och att det blev PSC på Kyrkviken tänkte vi om och jag och Ronja tog en ledig dag på lördagen då vi kännt oss lite småkrassliga.
Men 05:00 satte vi oss i bilen och for iväg till Arvika ihop med Challe och de 3 timmarna upp gav oss en liten förvarning om hur vädret skulle vara. Hela resan tillbringades i regn och så skulle det fortsätta under i alla fall första halvan av tävlingen. Man insåg redan innan starten gick att det var inte optimala kläder att fiska i skidställ då de inte var impregnerade och redan innan start var man genomblöt.
Men ut på isen och velade lite om vart man skulle gå och då jag inte kände igen sjön när jag kom ut så funderade man på de livlinor man ryckt i som inte gav någon bestämd uppfattning om vad man skulle fokusera på i fiskeväg. Men det fick bli Ronja som bestämde att vi gick åt samma håll som den onde anden förutspått och gick åt höger. Ronja stannade först och jag gick ytterligare en bite för att börja där det såg ut som en bäck som kom ut.
Starten gick och det blev ganska snart fisk då en 50-grammare hängde på och ytterligare 2 fiskar innan det var dags för nästa hål som även där gav ett par fiskar. men i hål 3 var det inga som hängde med upp utan det blev första bomhålet i en rad av många. Fiskade mig bortåt Ronja som satt ihop med ett par herrar och alla verkade få fisk och nu hade Ronja fiskat ifrån mig ordentligt. Men det var inget vidare driv i mitt egna fiske och det var mycket att träffa rätt på fisken om de skulle behaga nappa. Med andra ord så var det för lite fisk i området. Men trög som man är så stannade man alldeles för länge men till slut gick jag ut till en mindre klunga och fick där lite fisk på 5-6 meters djup.
Plockade fram tafsen med stor krok för det borde ju finnas lite bättre fisk och genast fick jag ett par matabborrar och tänkte att man knäckt koden för dagen men tyvärr var det de enda bättre jag fick denna dagen. Bättre gick det för Perra från Jössefiskarna som dominerade fullständigt med bumlingar och vägde in 16,6 kilo vilket var 6,8 kilo mer än 2:an Per "chefen" Nilsson som vägde in 9,9 kilo bara småfisk. Själv fick jag 171 fiskar till slut och klarade av Ronja som fick 111 fiskar. Men mina 3,7 kilo stod sig slätt och idag fiskade jag sämre än både Andersén och Möller. Bäste skaraborgare blev återigen Patrik Ceder som verkat formtoppa innan säsongen tar slut.
Dagens dominator på Kyrkviken.
Men nu ligger man förkyld och hostar och får se till att friskna till fort så man kan gå och se på Villa på onsdag som börjar sin matchserie mot Edsbyn och det kan nog bli en trevlig tillställning med 2 välspelande lag. Bara nu domarna dömer konsekvent och inte är som bridgedomarna i Motalamatchen så skall det gå vägen.Forza Villa!
Helgen som kommer släpper vi allt och åker till Falun/Borlänge för att deltaga på slaget om Runn. I alla fall på vattnen runt Falun har jag haft fördelen att ha skapligt fiske medans Ösjön bara har varit en trist besvikelse varenda gång jag varit där. Men någon gång skall man väl göra rätt där med. Får väl se om man rycker i någon livlina men förra gången det gjordes var det inte någon livlina utan ett drivankare av bly. Sedan stundar SM i Luleå och ny utrustning skall knytas på för det handlar ju om 2 helt skilda fisken. Falun grunt efter småfisk och Luleå troligtvis djupfiske efter finare fisk. Men vem vet kanske det blir tvärtom?
Sköt nu om er och kör försiktigt för det finns många ute i trafiken som inte borde ha körkort.
